Vi lever, på ett sätt, mer intensivt med dem än vad deras egna föräldrar gör!
Vad finns det som är mer givande än att se den där gnistan av förståelse tändas i ögonen hos den elev som plötsligt ser sambandet och förstår hur saker och ting fungerar? Eller vilken frustration är större än den hos läraren som har kämpat så länge för att få eleven att förstå hur något hänger ihop för att bara mötas av "jag fattar inte", se förtvivlan i ögonen hos eleven som sedan, i försvar, visar ointresse när vi lärare brister...
Alla vill lyckas! Alla vill känna tillhörighet och samvaro, uppleva framgång och få beröm.
Jag hoppas verkligen att herr Björklund börjar lyssna på de yrkesverksamma som är de som ser vad eleverna behöver, titta bara på exemplet med Nossebro, där lärarna tillsammans med dessa fantastiska specialpedagoger lyckades vända en nedåtgående trend hos eleverna!