söndag 18 april 2010
Global Action Week 19-25 april 2010
About 1GOAL: Education for All
Today, 72 million children in the world are denied the chance to go to school. These children could be our next generation’s leaders, sports stars, doctors and teachers. But they face a lifelong struggle against poverty.
It doesn’t have to be this way. Since 2000, 40 million more children are in school. Education beats poverty – and gives people the tools to help themselves.
1GOAL is a campaign seizing the power of football to ensure that education for all is a lasting impact of the 2010 FIFA World Cup. Raising our voices all over the world we believe that, together, we can make education a reality for the millions of boys and girls who remain out of school.
“This is our chance to show not just out-of-school children, but our own children, that when we make a promise, we keep it. With your help, we could have billions of fans cheering not just for their teams, but for one team: 1GOAL. This is our moment to shine; we can bring millions of children in from the shadows of ignorance, and light up their lives with the legacy of education.” ~ Her Majesty Queen Rania Al-Abdullah Co-Founder and Global Co-Chair, 1GOAL
You can help make education for all a reality.
1GOAL is bringing together footballers, fans, charities, corporations and individuals to lobby and achieve our ambitious aim of education for everyone. By joining the 1GOAL team, you can strengthen the campaign’s voice and give us the best possible chance of success.
Today, 72 million children in the world are denied the chance to go to school. These children could be our next generation’s leaders, sports stars, doctors and teachers. But they face a lifelong struggle against poverty.
It doesn’t have to be this way. Since 2000, 40 million more children are in school. Education beats poverty – and gives people the tools to help themselves.
1GOAL is a campaign seizing the power of football to ensure that education for all is a lasting impact of the 2010 FIFA World Cup. Raising our voices all over the world we believe that, together, we can make education a reality for the millions of boys and girls who remain out of school.
“This is our chance to show not just out-of-school children, but our own children, that when we make a promise, we keep it. With your help, we could have billions of fans cheering not just for their teams, but for one team: 1GOAL. This is our moment to shine; we can bring millions of children in from the shadows of ignorance, and light up their lives with the legacy of education.” ~ Her Majesty Queen Rania Al-Abdullah Co-Founder and Global Co-Chair, 1GOAL
You can help make education for all a reality.
1GOAL is bringing together footballers, fans, charities, corporations and individuals to lobby and achieve our ambitious aim of education for everyone. By joining the 1GOAL team, you can strengthen the campaign’s voice and give us the best possible chance of success.
Intressant
Jag har äntligen fått tid att läsa Lärarnas tidning som kom i veckan. Det står alltid mycket intressant i den och så även den här gången!
Jag tycker mycket om att använda datorn och annan medieteknik i undervisningen då eleverna ofta tycker det är roligare än den vanliga traditionella undervisningen. Det senaste vi har gjort är dialog som antingen filmas, läses in till en power point (med berättarröst) eller använder sig av power point som bakgrundsbild till sin traditionellt framförda dialog i klassrummet. Eleverna har en stor portion fantasi som de använder på bästa sätt och jag hoppas kunna lägga upp några exempel här (väntar på godkännande från föräldrar just nu).
Åter till det intressanta i Lärarnas tidning! Där stod att läsa om två lärare i år 5 på Backaskolan i Ystad som har startat en blogg tillsammans med sina elever, där de skriver bokrecensioner och läser in ett litet stycke ur boken. De tyckte det kändes mer utvecklande än att eleverna skrev en reension som senare hamnade i en pärm. Eleverna har t o m fått respons från en av författarna som de har recenserat som sökte på sitt namn och hamnade på deras blogg. Det har gjort att eleverna upplevde det så positivt när de förstod att de blir lästa av andra än sina lärare att de började bli mer noga med hur de uttryckte sig och med stavningen! Tänk vad uppmärksamhet kan göra! Titta gärna in på bloggen.
Jag tycker mycket om att använda datorn och annan medieteknik i undervisningen då eleverna ofta tycker det är roligare än den vanliga traditionella undervisningen. Det senaste vi har gjort är dialog som antingen filmas, läses in till en power point (med berättarröst) eller använder sig av power point som bakgrundsbild till sin traditionellt framförda dialog i klassrummet. Eleverna har en stor portion fantasi som de använder på bästa sätt och jag hoppas kunna lägga upp några exempel här (väntar på godkännande från föräldrar just nu).
Åter till det intressanta i Lärarnas tidning! Där stod att läsa om två lärare i år 5 på Backaskolan i Ystad som har startat en blogg tillsammans med sina elever, där de skriver bokrecensioner och läser in ett litet stycke ur boken. De tyckte det kändes mer utvecklande än att eleverna skrev en reension som senare hamnade i en pärm. Eleverna har t o m fått respons från en av författarna som de har recenserat som sökte på sitt namn och hamnade på deras blogg. Det har gjort att eleverna upplevde det så positivt när de förstod att de blir lästa av andra än sina lärare att de började bli mer noga med hur de uttryckte sig och med stavningen! Tänk vad uppmärksamhet kan göra! Titta gärna in på bloggen.
torsdag 8 april 2010
lördag 3 april 2010
Sveriges framtid - våra barn
Debatten om vem som ska äga skolfrågorna går het och Sveriges lärarkår förbises i den debatten av vår regering. Lärarna som professionell yrkeskår bör ju vara de som kan mest i frågan då de dagligen befinner sig i verksamheten.
Hittade en mycket intressant och omfattande rapport genom en väns inlägg på facebook (tänk vad man kan "vinna tid" genom att snabbt se vad vänner ha skrivit) av en professor på Aucklands universitet, John Hattie. Hans forskning omfattar 83 miljoner elever. I GP för ett tag sedan kunde man läsa om denna studie då Knut Sundell, docent i psykologi, Sven Bremberg, med doc och docent i socialmedecin och Martin Karlberg, doktorand vid Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, hade uttalat sig om den här studien och dess betydelse för skolan i Sverige. De påpekar att bristen på svensk forskning som utvärderar de olika undervisningsmetoderna och reformerna inom skolan är allvarlig och grunden för att svensk skola inte når de resultat man skulle vilja. Därför tycker dessa tre att det är centralt att lärarstudenter får undervisning som har sin grund i internationell forskning.
Borde inte vår regering därför se till att satsa mer på lärarbedriven forskning? Se till att förslaget om lektorer i alla skolformer går igenom och sjösätts så fort som möjligt? Dessutom är det viktigt att ALLA lärarformer (dvs från förskolelärare, fritidspedagoger till gymnasielärare) ska ha rätten att bedriva forskning!
Bland många andra saker i debattartikeln som fick mig att reagera fanns följande att läsa: "Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över"
Någon som kan gissa vad som fick mig att reagera?
Om läraren är den viktigaste faktorn för inlärning (naturligtvis är det så) och vi måste vara medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att lära, hur kan det då komma sig att lärartätheten inte spelar någon roll??????? Om jag har 100 elever i en grupp är det väl stört omöjligt att se varje individ och bli medveten om dess inlärningskapacitet? Har jag istället 20 elever så ger det mig möjlighet att möta varje individ på ett helt annat sätt. Är då dessa 20 elever utåtagerande, det Björklund skulle kalla för störande (jag kallar dem för en utmaning för mig som lärare - lyckas jag få dem att nå målen är jag en bra lärare) så minskar mina möjligheter att nå varje individ på dennes nivå. Är vi då istället två lärare på denna grupp av 20 elever så ökar möjligheten för eleverna att synliggöra sina kunskaper och deras inlärningsmetoder! Eller har jag fel?
Tycker inte om när högt utbildade människor drar slutsatser som motsäger varandra!
Hittade en mycket intressant och omfattande rapport genom en väns inlägg på facebook (tänk vad man kan "vinna tid" genom att snabbt se vad vänner ha skrivit) av en professor på Aucklands universitet, John Hattie. Hans forskning omfattar 83 miljoner elever. I GP för ett tag sedan kunde man läsa om denna studie då Knut Sundell, docent i psykologi, Sven Bremberg, med doc och docent i socialmedecin och Martin Karlberg, doktorand vid Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, hade uttalat sig om den här studien och dess betydelse för skolan i Sverige. De påpekar att bristen på svensk forskning som utvärderar de olika undervisningsmetoderna och reformerna inom skolan är allvarlig och grunden för att svensk skola inte når de resultat man skulle vilja. Därför tycker dessa tre att det är centralt att lärarstudenter får undervisning som har sin grund i internationell forskning.
Borde inte vår regering därför se till att satsa mer på lärarbedriven forskning? Se till att förslaget om lektorer i alla skolformer går igenom och sjösätts så fort som möjligt? Dessutom är det viktigt att ALLA lärarformer (dvs från förskolelärare, fritidspedagoger till gymnasielärare) ska ha rätten att bedriva forskning!
Bland många andra saker i debattartikeln som fick mig att reagera fanns följande att läsa: "Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över"
Någon som kan gissa vad som fick mig att reagera?
Om läraren är den viktigaste faktorn för inlärning (naturligtvis är det så) och vi måste vara medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att lära, hur kan det då komma sig att lärartätheten inte spelar någon roll??????? Om jag har 100 elever i en grupp är det väl stört omöjligt att se varje individ och bli medveten om dess inlärningskapacitet? Har jag istället 20 elever så ger det mig möjlighet att möta varje individ på ett helt annat sätt. Är då dessa 20 elever utåtagerande, det Björklund skulle kalla för störande (jag kallar dem för en utmaning för mig som lärare - lyckas jag få dem att nå målen är jag en bra lärare) så minskar mina möjligheter att nå varje individ på dennes nivå. Är vi då istället två lärare på denna grupp av 20 elever så ökar möjligheten för eleverna att synliggöra sina kunskaper och deras inlärningsmetoder! Eller har jag fel?Tycker inte om när högt utbildade människor drar slutsatser som motsäger varandra!
fredag 2 april 2010
Skolfront
Igår hade jag turen att få vara med i Skolfront igen och diskutera regeringens skolpolitik. Mycket intressant och nervöst!
Jag blev uppringd i måndags och tillfrågad om jag ville vara med. Nervositeten grep tag i mig ögonblickligen. Samtidigt så är utmaningen och chansen att få säga vad lärare, åtminstone jag, tycker om bland annat svartmålningen av lärarkåren, skolan och hur vi når uppdraget med de knappa resurser vi har, en chans man inte får låta gå förbi.
Medan jag väntade på att få komma in till UR och sändningen så vandrade maken och jag runt i de vackra stockholmska kvarteren runt Tulegatan i solskenet. Vi diskuterade huruvida en hel generation (födda -64 och senare) är uppfostrade till att man ska lyssna på andras åsikter mer än att man ska uttrycka sina egna. Här fick jag verkligen chansen att uttrycka vad jag tycker om regeringens politik, även om det man hinner säga på 3 minuter (delat med två andra) inte på något sätt uttrycker mer än en bråkdel av tankarna kring skolpolitiken som förs nu.
Jag hade velat prata om fritidspedagogernas utbildning som alliansen vill korta ner, villkoren för lärarlyftet som tyvärr gör att inte alla lärare har råd att kompetensutveckla sig och få ämneskunskaper i fler ämnen, nedskärningarna i skolan, elever i behov av särskilt stöd som inte får det, osv, osv....
Samtidigt får vi inte glömma en grupp elever som ofta åsidosätts därför att de klarar sig "själva". De duktiga som kanske inte får den utmaning de skulle behöva för att utvecklas maximalt. Då resurserna i skolan är för få, måste vi fokusera på att alla ska nå målen dvs först och främst de som behöver extra stöd och de elever som behöver mer utmaning lämnas därhän då tiden inte räcker till. En liten grupp på 20 elever och en 40 minuters lektion ger 2 minuter/elev!!!
Återigen går mina tankar till Skottland och deras nya läroplan som bygger helt och hållet på vad samhället behöver och vad framgångsrika lärare har lyckats med. Mer om det finns i det sista numret av Pedagogiska Magasinet.
Vi lärare måste göra vår röst hörd! Det är vi som är de professionella, därför äger vi professionsfrågorna, ingen kan skolan som vi!
Jag blev uppringd i måndags och tillfrågad om jag ville vara med. Nervositeten grep tag i mig ögonblickligen. Samtidigt så är utmaningen och chansen att få säga vad lärare, åtminstone jag, tycker om bland annat svartmålningen av lärarkåren, skolan och hur vi når uppdraget med de knappa resurser vi har, en chans man inte får låta gå förbi.
Medan jag väntade på att få komma in till UR och sändningen så vandrade maken och jag runt i de vackra stockholmska kvarteren runt Tulegatan i solskenet. Vi diskuterade huruvida en hel generation (födda -64 och senare) är uppfostrade till att man ska lyssna på andras åsikter mer än att man ska uttrycka sina egna. Här fick jag verkligen chansen att uttrycka vad jag tycker om regeringens politik, även om det man hinner säga på 3 minuter (delat med två andra) inte på något sätt uttrycker mer än en bråkdel av tankarna kring skolpolitiken som förs nu.
Jag hade velat prata om fritidspedagogernas utbildning som alliansen vill korta ner, villkoren för lärarlyftet som tyvärr gör att inte alla lärare har råd att kompetensutveckla sig och få ämneskunskaper i fler ämnen, nedskärningarna i skolan, elever i behov av särskilt stöd som inte får det, osv, osv....
Samtidigt får vi inte glömma en grupp elever som ofta åsidosätts därför att de klarar sig "själva". De duktiga som kanske inte får den utmaning de skulle behöva för att utvecklas maximalt. Då resurserna i skolan är för få, måste vi fokusera på att alla ska nå målen dvs först och främst de som behöver extra stöd och de elever som behöver mer utmaning lämnas därhän då tiden inte räcker till. En liten grupp på 20 elever och en 40 minuters lektion ger 2 minuter/elev!!!
Återigen går mina tankar till Skottland och deras nya läroplan som bygger helt och hållet på vad samhället behöver och vad framgångsrika lärare har lyckats med. Mer om det finns i det sista numret av Pedagogiska Magasinet.
Vi lärare måste göra vår röst hörd! Det är vi som är de professionella, därför äger vi professionsfrågorna, ingen kan skolan som vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)