Tänk att få ha förmånen att arbeta med Sveriges framtid! Att få följa barn och ungdomar i deras vandring mot vuxenlivet genom en utbildning som ger dem möjligheten att få det liv de drömmer om. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn har den möjligheten och helst då innan 2015, då milleniemålen ska vara uppfyllda.
Igår hade jag ytterligare en förmån, då som anställd i Sveriges största lärarorganisation, nämligen att få lyssna på Eva-Lis Sirén prata om skolan och lärarna med en intensitet som kan få en ateist att bli helfrälst. Eva-Lis som är ordförande i Lärarförbundet, ledamot i Education International (världsorganisationen för ALLA lärare), så mån om att möta upp och förklara hur viktiga lärarna är. Det är vi som bygger förutsättningarna för att andra ska lyckas, för att andra ska bli starka och kunna stå på egna ben vare sig det gäller våra elever eller de lärare som finns i utvecklingsprojekten som Lärarförbundet bedriver i ex Zanzibar, Colombia, Indien mm.
För att visa på hur viktiga alla lärare är i utbildningsystemet så gör hon trappliknelsen, där trappen vid hennes torp får vara modell. Alla trappsteg måste vara lika stadiga, inget trappsteg får vara rangligt utan man måste kunna kliva stadigt på alla för att ta sig upp för den och in i huset. Likaså är det med vårt skolsystem från förskola, fritidshem, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Om något av trappstegen är rangligt så försvåras utbildningen, om vi inte lyssnar på varandras kompetens när det larmas om barn som har speciella behov så kostar det mycket mer i slutändan.
Mission accomplished, over and out! Så kan man tänka sig att vi säger när vi lämnar över barnet/eleven till nästa trappsteg i utbildningen, till den dag då eleven står där som färdigutbildad ingenjör, bilmekaniker, elektriker eller astronaut!
Tänk om det som individuella programmet kostar varje år, kunde läggas på skolan redan från början! 1,5 miljarder/år extra till skolan! Vårt uppdrag handlar ju om att ge eleven förutsättning att nå toppen av sin förmåga, inte misslyckas gång på gång och tryckas ner i form där den upplever att den inte är något värd.
Det är ju lärarnas sammantagna insatser som ger eleven en god utbildning, inte enbart år 6-9, eller F-5, eller gymnasiet eller högskolan...
Oftast så använder sig politiker och förvaltningar av en sham-and-blame politik: dvs staten skyller på kommunen, kommunen skyller på staten och på de fristående skolorna, de fristående skolorna skyller på kommunen och staten för att inte pengarna räcker till för en skola av bästa sort. Men, som Eva-Lis uttryckte det, det räcker inte att vara "i princip" för utan de måste vara för och göra något åt det! För det är ofta det man får höra från politikers och förvaltningars håll:. jag är i princip för men har inga pengar att röra mig med...Tyvärr...
Vad hade väl dessa politiker varit om de inte hade haft en bra lärare? Om de inte hade fått gå i skolan som ca 17 % av världens barn fortfarande inte kan? Det fattas 18 miljoner lärare i världen för att täcka behovet för att alla barn ska kunna gå i skolan till 2015....
Därför är det så viktigt att man ändrar förutsättningarna för skolledarna så att 80 % av deras tid går till det pedagogiska ledningsarbetet. Så är det i många länder i Europa medan i Sverige så går 5-10 % av skolledarnas tid till det pedagogiska arbetet.
Ännu viktigare är det professionella nejet! Att lärarna ser till att deras arbetstid går till det primära uppdraget de har anställts för: att undervisa! De måste ges förutsättningarna att kunna uveckla sig och sin undervisning. Som Magister Lollo så klokt skriver i sin blogg: ha tiden att reflektera över sin undervisning, återkomma nästa lektion och ha ändrat det som inte gick fram gången innan för att alla elever ska förstå!
När jag sitter där och lyssnar på Eva-Lis så inser jag plötsligt vad stort det faktiskt är! Vi lärare spelar roll, vi gör skillnad varje dag, vi ska ha de bästa förutsättningarna att utföra vårt arbete så att barnet/eleven kan klättra uppför bergstoppen av möjligheter för att nå höjden av sin potential!
Lika stort är det att vi faktiskt är del av en stor världsorganisation för alla lärare i världen där 30 miljoner lärare representeras (av de 60 miljoner lärare som finns i världen är 30 miljoner medlemmar i ett fackförbund), ett europeiskt organ för lärare: ETUCE där Jörgen Lindholm (chef på Internationella enheten på Lärarförbundet) är vice ordförande, sedan naturligtvis Lärarförbundet som organiserar 230 000 lärare i Sverige och så naturligtvis klassrummet där våra elever finns.
Vilken känsla!
fredag 26 november 2010
onsdag 10 november 2010
Allt börjar med en bra lärare - Abstinens....
Det är få förunnat att ha ett jobb som utvecklar och utmanar och som man med glädje utför och går till varje dag! Jag är en av dessa! Så tacksam för det.
Det till trots har jag idag upptäckt, genom att följa Lärarförbundets kongress på webben, hur mycket jag saknar elever, kollegor, uppdraget som förtroendevald, gemenskapen med de övriga i styrelsen på hemmaplan, utbytet med kursledarkollegor och möjligheten att påverka elevers möjligheter att gå framåt i livet. På webben kan man nämligen både följa kongressombudens debatter i olika frågor när det gäller Lärarförbundets verksamhetsinriktning, Eva-Lis när hon lämnar över en mugg med texten "lärorik förskola" till Nyamko Sabuni för att hon ska det klart för sig varje dag att lärandes väg börjar i förskolan, eller lyssna till Mikael Damberg (S) prata om skolan och lärarnas uppdrag.
Alla dessa aktörer och deras budskap får mig att minnas varför jag började som lärare: kärleken till mina ämnen (språk) och önskan om att fler ska upptäcka vad härligt det är att kunna samtala med människor från andra sidan jordklotet. Denna kärlek till mina ämnen som allt eftersom åren gick utvecklades till en kärlek till elever och deras möjlighet att utvecklas, utmaningen att möta varje individ och försöka hitta dess rätta väg till framgång. En framgång som ger eleven självförtroende, glädje och insikt om den egna möjligheten att hitta vägen till framtiden, en framtid som de gör lovande genom sin utbildning oavsett vilken utbildning de väljer.
Viljan att dela med sig av stoltheten av ett utfört arbete oavsett om jag mekar med en bil som jag återbördar till ägaren utan fel eller om jag hjälper någon med en rättslig tvist... Viljan att hjälpa alla på vägen till kunskap..
För, precis som årets kongresstema säger, allt börjar med en bra lärare! Från förskolan enda till vuxenbildningen handlar allt om en bra lärare med bra förutsättningar att utföra sitt yrke.
Att lyssna på alla anföranden på kongressen får mig att längta tillbaka till denna fantastiska värld som skolans värld är. En värld fylld av barn och ungdomar på väg i livet, fyllda av förväntningar, drömmar.. En värld där elever som kanske inte mår så bra kan hitta en vuxen att ty sig till, någon som lyssnar, som finns där för just den eleven.
Jag vägrar acceptera den bild av skolan som Björklund har hjälpt till att sprida, även om jag vill tacka honom för att ha fört upp skolan på dagordningen. Jag vet hur många goda exempel som finns därute. Exempel som inte alltid kan spridas pga tystnadsplikt. Förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare och gymnasielärare som brinner för att hjälpa barn och elever på vägen mot deras mål i livet, förbättra för de som mår dåligt, hitta nya vägar för de som tycker ämnen är svåra, utmana och provocera till nya mål och nya vägar. Lärare som är nytänkande, utvecklande i denna tid då datorn banar väg i undervisningen, vågar möta utmaningen med glädje och engagemang. Dessa lärare är de som borde lyftas fram, för de är i majoritet där ute i skolan! Precis som eleverna är i majoritet positiva till skolan och de som inte är det är det vår uppgift att hitta motivationen hos dem och ge dem en skolgång att minnas med glädje i hjärtat.
På kongressen kommer man att uppmärksamma några av dessa fantastiska lärare genom att dela ut "Göra Skillnad" priset!
Önskar att jag kunde få dela ut det till mina kollegor och elever på Gäddgårdskolan i Arboga, men lägger istället ut en ros till er alla:
Jag är så tacksam för att jag, även i mitt nya uppdrag, får möta lärare som brinner för att förbättra skolan, elevernas och lärarnas yrkesvillkor. Lärare som med liv och lust ger sig i kast med att utbilda och vägleda Sveriges barn och ungdomar på livets väg mot framtiden!
Det till trots har jag idag upptäckt, genom att följa Lärarförbundets kongress på webben, hur mycket jag saknar elever, kollegor, uppdraget som förtroendevald, gemenskapen med de övriga i styrelsen på hemmaplan, utbytet med kursledarkollegor och möjligheten att påverka elevers möjligheter att gå framåt i livet. På webben kan man nämligen både följa kongressombudens debatter i olika frågor när det gäller Lärarförbundets verksamhetsinriktning, Eva-Lis när hon lämnar över en mugg med texten "lärorik förskola" till Nyamko Sabuni för att hon ska det klart för sig varje dag att lärandes väg börjar i förskolan, eller lyssna till Mikael Damberg (S) prata om skolan och lärarnas uppdrag.
Alla dessa aktörer och deras budskap får mig att minnas varför jag började som lärare: kärleken till mina ämnen (språk) och önskan om att fler ska upptäcka vad härligt det är att kunna samtala med människor från andra sidan jordklotet. Denna kärlek till mina ämnen som allt eftersom åren gick utvecklades till en kärlek till elever och deras möjlighet att utvecklas, utmaningen att möta varje individ och försöka hitta dess rätta väg till framgång. En framgång som ger eleven självförtroende, glädje och insikt om den egna möjligheten att hitta vägen till framtiden, en framtid som de gör lovande genom sin utbildning oavsett vilken utbildning de väljer.
Viljan att dela med sig av stoltheten av ett utfört arbete oavsett om jag mekar med en bil som jag återbördar till ägaren utan fel eller om jag hjälper någon med en rättslig tvist... Viljan att hjälpa alla på vägen till kunskap..
För, precis som årets kongresstema säger, allt börjar med en bra lärare! Från förskolan enda till vuxenbildningen handlar allt om en bra lärare med bra förutsättningar att utföra sitt yrke.
Att lyssna på alla anföranden på kongressen får mig att längta tillbaka till denna fantastiska värld som skolans värld är. En värld fylld av barn och ungdomar på väg i livet, fyllda av förväntningar, drömmar.. En värld där elever som kanske inte mår så bra kan hitta en vuxen att ty sig till, någon som lyssnar, som finns där för just den eleven.
Jag vägrar acceptera den bild av skolan som Björklund har hjälpt till att sprida, även om jag vill tacka honom för att ha fört upp skolan på dagordningen. Jag vet hur många goda exempel som finns därute. Exempel som inte alltid kan spridas pga tystnadsplikt. Förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare och gymnasielärare som brinner för att hjälpa barn och elever på vägen mot deras mål i livet, förbättra för de som mår dåligt, hitta nya vägar för de som tycker ämnen är svåra, utmana och provocera till nya mål och nya vägar. Lärare som är nytänkande, utvecklande i denna tid då datorn banar väg i undervisningen, vågar möta utmaningen med glädje och engagemang. Dessa lärare är de som borde lyftas fram, för de är i majoritet där ute i skolan! Precis som eleverna är i majoritet positiva till skolan och de som inte är det är det vår uppgift att hitta motivationen hos dem och ge dem en skolgång att minnas med glädje i hjärtat.
På kongressen kommer man att uppmärksamma några av dessa fantastiska lärare genom att dela ut "Göra Skillnad" priset!
Önskar att jag kunde få dela ut det till mina kollegor och elever på Gäddgårdskolan i Arboga, men lägger istället ut en ros till er alla:
Jag är så tacksam för att jag, även i mitt nya uppdrag, får möta lärare som brinner för att förbättra skolan, elevernas och lärarnas yrkesvillkor. Lärare som med liv och lust ger sig i kast med att utbilda och vägleda Sveriges barn och ungdomar på livets väg mot framtiden!
söndag 7 november 2010
Tillsammans!
Ytterligare än gång har det bevisats vad vi kan göra om vi bara gör det tillsammans. Läste Christina Stiellis blogginlägg igår om vänninan som miste huset i en brand. En värmedyna tog eld där den låg i soffan och hela huset invändes totalförstördes. Alla minnen borta....
Inte nog med det, hon fick dessutom ta itu med allt som det medför: samtal till försäkringsbolag, ställa in sophämtning mm. Alla var förstående och hjälpsamma. Då hon kom till Boxer så var det stopp med det... Kvinnan hade ju ingått ett avtal som sträckte sig fram till april 2011 och de kunde möjligtvis tänka sig att korta av det till januari 2011.. Spelade ingen roll att hon inte kunde använda det, att allt hade brunnit upp: ett avtal är ett avtal.
Christina Stiellis blogginlägg spreds både på facebook, bloggar och Twitter. Här kan man läsa om fortsättningen.
Efter att Expressen sett spridningen i de sociala medierna tog de upp fallet med Boxer för sina läsare och vipps så kom en ursäkt från Boxer där de erkänner att naturligtvis har de gjort fel!
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att tillsammans protestera! Grundtanken till det fackliga arbetet är precis det - tillsammans kan vi förflytta berg och åstadkomma bättre arbets- och yrkesvillkor! Men vi måste göra det tillsammans! Då varje person lägger in en "egeninsats" (t ex genom att sprida saker vidare på facebook, Twitter eller andra sociala medier, eller genom att diskutera på arbetsplatsen) så kommer vi framåt i utvecklingen i samhället. Egeninsatsen kan vara i det lilla eller i det stora; men om alla gör något för sin egen situation så förbättrar det situationen i det stora hela.
Glöm nu inte detta goda exempel när vi tillsammans arbetar för en bättre skola för alla - som Körling så klokt skrev i sin blogg: Vi är alla olika i en skola för ALLA!
Inte nog med det, hon fick dessutom ta itu med allt som det medför: samtal till försäkringsbolag, ställa in sophämtning mm. Alla var förstående och hjälpsamma. Då hon kom till Boxer så var det stopp med det... Kvinnan hade ju ingått ett avtal som sträckte sig fram till april 2011 och de kunde möjligtvis tänka sig att korta av det till januari 2011.. Spelade ingen roll att hon inte kunde använda det, att allt hade brunnit upp: ett avtal är ett avtal.
Christina Stiellis blogginlägg spreds både på facebook, bloggar och Twitter. Här kan man läsa om fortsättningen.
Efter att Expressen sett spridningen i de sociala medierna tog de upp fallet med Boxer för sina läsare och vipps så kom en ursäkt från Boxer där de erkänner att naturligtvis har de gjort fel!
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att tillsammans protestera! Grundtanken till det fackliga arbetet är precis det - tillsammans kan vi förflytta berg och åstadkomma bättre arbets- och yrkesvillkor! Men vi måste göra det tillsammans! Då varje person lägger in en "egeninsats" (t ex genom att sprida saker vidare på facebook, Twitter eller andra sociala medier, eller genom att diskutera på arbetsplatsen) så kommer vi framåt i utvecklingen i samhället. Egeninsatsen kan vara i det lilla eller i det stora; men om alla gör något för sin egen situation så förbättrar det situationen i det stora hela.
Glöm nu inte detta goda exempel när vi tillsammans arbetar för en bättre skola för alla - som Körling så klokt skrev i sin blogg: Vi är alla olika i en skola för ALLA!
måndag 1 november 2010
Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?
Ännu ett tragiskt fall av misslyckad integration:
Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?: "Hon heter Sima, är 50 år och bor i Malmö. I dessa dagar gömmer hon sig själv och sin familj i lägenheten i Kroksbäck för att undvika att bli..."
Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?: "Hon heter Sima, är 50 år och bor i Malmö. I dessa dagar gömmer hon sig själv och sin familj i lägenheten i Kroksbäck för att undvika att bli..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)