I Sverige har vi ett utbildningssystem som börjar vid ca 1 års ålder. Förskolan har en egen läroplan som även den ska följas. Många är de gånger då vi har haft gemensamma utbildningsdagar från förskola-gymnasie för att just utbyta kunskap om de olika stadierna och deras specifika pedagogiska frågor. Ofta har det kommit upp diskussioner kring elever med särskilda behov där förskollärarna har kunnat visa dokumentation på samtal med föräldrar och förskolechef kring dessa speciella behov. Men ingen har lyssnat eller rättare sagt, det har inte funnits "resurser". Detta populära svar som har hörts genom hela vårt utbildningssystem. Tänk om det hade lyssnats på våra förskollärare! Då hade nog många misslyckade skolgångar kunnat undvikas och våra elever med särskilda behov hade fått lyckas istället för att misslyckas gång på gång! Nu får de kämpa sig igenom stadie efter stadie, lärare efter lärare som påtalar att dessa elever behöver specialpedagogiska insatser... Till svar får de ofta att vi har inte "råd" med fler specialpedagoger.....
Räddningen för dessa elever kanske inte kommer under den obligatoriska skolan, ibland tyvärr inte heller i gymnasiet. Vissa hittar inte tillbaka till skolans värld och en lyckad skolgång förrän de söker sig till folkhögskolans värld. Då kan många år ha passerat som dessa elever skulle kunna ha genomgått sin utbildning och gjort sitt inträde på arbetsmarknaden.
En önskan skulle vara att dagens politiker skulle kunna enas om att lyssna på forskning och de yrkesverksamma lärarna för att tillsammans skapa framtidens bästa skola!
