Har du 80.000 kronor som du inte vet om? Hälsar FacketFörändras.nu

Tillsammans är vi starka!

Forced labour: ITUC World Day for Decent Work

Handover of the Call to Action for Decent Work, Decent Life

Important

Watch this important message

Lärares vardag

Igår var en mycket spännande dag för mig i mitt 15-åriga yrkesliv som lärare. Nervösitet satt som en klump i magen hela dagen... Jag skulle få chansen att medverka i Skolfront och prata om lärares befogenheter och våld och hot i skolan. Medverkande var skolminister Jan Björklund och 1a vice ordförande för LR, Anders Almgren. Här kan ni se klippet:Skolfront
Måste erkänna att efter inslaget var jag tvungen att uppmana Björklund att ha ständig kontakt med verksamma lärare för att få en tydligare bild av vad skolan gör och hur våra elever faktiskt är. Den mediabild som ges av skolan och som han själv bidrar till i detta inslag (med uttalanden som att "det faktiskt är flera högstadieskolor som måste stänga ibland i flera veckor varje år för att 15-åriga pojkar bråkar")tycker inte jag stämmer överens med den bild jag har av både elever och mina kompetenta kollegor! Björklund svarade mig med att det hade han minsann och han hade besökt så många som 800 gymnasium, det hade väl ändå inte jag gjort??? och att frågorna inte varierar så mmycket från skolorna i Ystad till Umeå.. Mitt svar på det var att det förstår jag eftersom frågorna för lärare inte varierar så mycket vare sig man arbetar i Uganda, Zimbabwe eller Sverige. Där kunde han inte riktigt hålla med mig, tyckte han. Men jag har ju faktiskt träffat lärare från Colombia, Zimbabwe, Norge, Mexiko osv och det som slår mig är att vi alla pratar om att skolan behöver mer resurser och hur viktigt det är att eleven är i fokus! Och så är det ju här hos oss! Det vi ser händ ainom skolans värld idag är ett bevis på att vi inte har tillräckligt med resurser: fler vuxna måste finnas i skolan för att ta hand om våra elever som mår dåligt! Mår eleverna bra, kan de lära sig, mår de dåligt så är de inte mottagliga! Hur mycket tar Du in en dålig dag när allt är jobbigt?

Delaktighet

Alla vill känna att de är delaktiga i något. På arbetsplatsen, i familjen, i barnens liv, i elevernas utveckling, i frågorna som rör arbetslivet. Ofta kan man känna sig utanför om man inte deltar aktivt i diskussioner som rör allt detta. Många känner att det är så mycket på jobbet att de ofta inte orkar engagera sig. Det är ofta det svar man får då frågan om vem som ska vara arbetsplatsombud, eller sitta med i styrelsen för den fackliga organisationen, ställs. Men är det då så mycket mer arbete? Hur är en engagerad person? Är det den som alltid är med överallt eller är det den som alltid ställer frågor på arbetsplatsmötena när nya saker dyker upp?
Jag anser att en engagerad person är en människa som bryr sig om vad som händer runt omkring sig, på arbetsplatsen, i hemmet, i samhället eller i världen. Ser man det ur det perspektivet så är det inte så svårt att vara engagerad. För grunden för allt fackligt arbete är att alla bryr sig tillsammans och att det finns några som gör lite mer än andra under vissa perioder. När det sedan behövs, tar en ny person vid och drar det lite tyngre lasset med informationspridning och eventuella andra uppdrag. Grundtanken är alltså att vi alla hjälps åt därför att vi alla är engagerade! Då känns det hela inte så betungande.

I skolorna pågår just nu en mastig period med omdömen, utvecklingssamtal samt rättning av diverse inlämningsuppgifter, läxor och prov. Lyssna på varandra, sök nya vägar för att underlätta och framförallt stötta den som kanske har det lite tuffare. Kanske är det just din klapp på kollegans axel som gör att det känns lite lättare! För just under denna lite tyngre period när det blir mörkare och dagarna allt kortare så är det extra viktigt att vi finns där för varandra och påminner varandra om att vi faktiskt har världens bästa yrke! Vi får nämligen följa barnen i deras utveckling från små tandlösa troll till vuxna ansvarstagande individer. Från fruktstund till framgång! Lyckliga vi!