En stilla undran...

Kan denna rapport vara något för Håkan Edman i Stockholms stad? Mycket intressant om hur skolinspektionen ser på att våra huvudmän fördelar resurser till skolor utifrån schabloner och nyckeltal som inte går att härleda till elevers kunskapsresultat!




- Posted using BlogPress from my iPad

Hållbar utveckling innebär även hållbart arbetsliv

När vi diskuterar våra läroplaner där begreppet hållbar utveckling ingår så kan vi direkt koppla det till vårt arbetsliv. För hållbar utveckling innebär även att vårt arbetsliv ska vara så hållbart att vi orkar ett helt arbetsliv. Just nu är pensionärsåldern 65 år, men orkar vi arbeta fram tills dess? Om pensionsåldern höjs, som är så på tapeten just nu, orkar vi då arbeta vidare tills dess?
Inom många yrken håller inte kroppen fram till pensionsåldern idag, ex elektriker som är slut i axlarna pga den omöjliga arbetsställningen de många gånger har, vårdpersonal förstör rygg och axlar även de pga tunga lyft, byggarbetare försämrar sin hörsel tidigt (precis som bl a förskollärare) osv...

ILO (International Labour Organization) arbetar sedan länge med Decent Work. Nu handlar det visserligen om att kunna få en lön för arbetet man utför som man kan leva på, men varför kan inte Sverige vara ledande och visa vägen när det gäller hållbart arbetsliv? Om det är arbetslinjen som gäller, enligt rådande regering, så borde ju rimligtvis arbetet vara anpassat så att de arbetsföra kan hålla fram till pensionen. Lärare borde inte tillåtas gå in i väggen, utan arbetsgivaren borde lyssna mycket tidigare när skyddsombudet, eller den anställde själv, slår larm. Dessutom är jag säker på att det finns ingen som inte vill jobba, få möjligheten att kunna försörja sig själv.. Så varför ska det vara så svårt att se att ett hållbart arbetsliv, med yrkesvillkor som motsvarar det ansvar du har i yrket, skulle medföra ett starkare Sverige? Svamlar jag eller hänger ni med?

Sedan finns det även ytterligare en parameter som hör ihop med begreppet hållbart arbetsliv... Elevers resultat har försämrats de senaste 30 åren: på 90-talet såg vi stora neddragningar inom skolans värld... Lärarutbildningen har förändrats gång på gång.... Lärares administrativa uppdrag har ökat med följd att tid för förberedelse och efterarbete när det gäller undervisningen, som är vårt primära uppdrag, har minskat. Allt detta medför att det blir alltmer tydligt att ett hållbart arbetsliv skulle kunna medföra att allt detta åtgärdas. En lärare som har bra villkor för att utföra sitt uppdrag orkar mer, får lättare att motivera elever (en glad människa smittar av sig på andra, en sur och trött likaså) vilket i sin tur leder till bättre resultat för eleverna.
Nu kanske någon säger att så lätt är det inte.. Nehej, jag påstår att det är det! Sänk kraven på miljonvinster, våra barn och ungdomar är inte några man ska tjäna pengar på! De ska ha alla möjligheter att lyckas, de bästa lärare som har fått den bästa utbildningen och fortsätter att få den bästa kompetensutveckling baserad på forskning och beprövad vetenskap.... Då går det inte att göra som i Stockholms stad och straffa ut lärare för att eleverna inte når de resultat som är förväntade genom att ge dessa lärare lägre lönepåslag. Det är lärares insatser som lönesätts, inte vilka resultat elever når, för där har vi variabler som vi lärare inte alltid kan påverka. Dessutom så kan man se det så här - ytterst ansvarig för att elever får de bästa förutsättningar att lyckas är förvaltningschefen... Då borde kanske förvaltningschefen sänka sin lön om inte eleverna inom dennes skolor når målen!

Har du inte glidit från ämnet nu, kanske ni tänker? Nej, för allt detta hör ju ihop. Lönen är en del av yrkesvillkoren, precis som den tid jag får för för- och efterarbete är det. Ska jag hålla livet ut, oavsett yrke, måste jag få lön för mödan och villkor för att utföra det jag är tillsatt att göra. Lärare kan inte trolla med knäna.. Det är tyvärr ofta det som krävs av oss. Många har inget läromedel utan ska hitta på sitt eget utan extra tid för det. Tänk er då situationen där vi får ny läroplan och utifrån det vi själva har arbetat fram, inte får någon tid till att anpassa det till den nya läroplanen.
Lägger man sedan till att en del lärare även ska marknadsföra skolan, dyrbar tid som kunde läggas på det egna ämnet/ämnen.. Ni förstår tanken, eller hur?
Viktigast borde vara att ha välutbildade lärare med ständig kompetensutveckling så att våra elever får det bästa av det bästa! Då får vi både ett hållbart arbetsliv och förbättrade resultat för eleverna i Sverige! Från förskola till vuxenutbildning!

Så, vem kan ha ett helikopterperspektiv på vårt yrkesliv och se till att det blir ett hållbart arbetsliv fram till pensionsålder?


- Posted using BlogPress from my iPad

Vilket förtroende!

Idag känner jag en ännu större delaktighet med världens alla lärare än vanligt, vi delar nämligen numer även ordförande. Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Sirén, är nu även vice ordförande i EI, Education International!
Vilket förtroende att få företräda 30 miljoner lärare världen över som vice ordförande!
Jag känner mig otroligt stolt över att vara delaktig i den organisationen, både i Sverige och i världen!
Stort grattis, Eva-Lis! Ett ännu större grattis till världens lärare!

Budget, läraryrkets status och elevers måluppfyllelse....

Skolans uppdrag är tydligt, både i skollagen och i våra övriga styrdokument. Elever har rätt till en utbildning som följer läroplaner och kursplaner, rätten att få undervisning anpassad så att varje elev lyckas utifrån sina egna förutsättningar.

Detta kräver mycket av dagens lärare, som samtidigt har mer dokumentation att göra än någonsin. Ett exempel: på en skola kan ex en musiklärare ha skolans alla elever. Det kan innebära upp till 400 omdömen att skriva. För att skriva bra omdömen utifrån vår nya läroplan så ska man ha väl dokumenterat redan innan omdömena ska skrivas. Oktober och november är månader där många lärare har sina utvecklingssamtal, dvs omdömena har skrivits innan de träffar föräldrar och elever för samtal. Dessa samtal går knappast att jämföra med det som tidigare kallades kvartssamtal. Förutom omdömen ska det skrivas en individuell utvecklingsplan under mötet med föräldrar och elev.
En lärare som undervisar i fler ämnen kanske inte har så många elever att skriva omdömen på, men det kan väl vara upp till 200 st och då ska vi inte glömma att när man skriver dessa ska man ha målen i LGR 11 väl i minne för dessa ämnen, för att inte missa något.

Nu kanske ni tänker att det inte alls är något att gnälla över! Lägg då till planering för undervisning, plocka fram inför lektion, plocka undan efter lektion, hantera konflikter som uppstår mellan elever både under och utanför lektion, planera för tema tillsammans med kollegor, hinna med att skriva åtgärdsprogram för de som behöver det, samtal till föräldrar, handleda mentorselever, hålla i mobbingteam, skolutvecklingsgrupper mm, mm... Så kommer rektor och vill att jag ska vikariera för en kollega som är sjuk, eftersom jag ändå inte har lektion just nu: "du planerar ju bara"... Vilket innebär att den planering jag skulle göra vid det tillfället får jag ta vid annat tillfälle. När jag då säger att jag inte hinner planera så säger rektor att vi inte har råd att sätta in vikarie och att min lektion jag skulle planerat säkert funkar ändå. Visst, det gör den säkert, men skillnaden mellan att funka och att ge eleverna en lektion som är välplanerad och innehållsrik med nya infallsvinklar från senaste forskningen är väl allt annat än hårfin?

Vad blir då resultatet av den här ekvationen budget + dåligt planerad lektion + elevers måluppfyllnad?
Jo, arbetsgivares iver att till varje pris hålla budget ger lärare ökad arbetsbörda, mindre tid till planering av den primära uppgiften, dvs undervisning, som i sin tur leder till att elever inte når målen på det sätt de skulle kunna eller en del inte når dem alls.

Så när IFAU slår fast i sin rapport hur viktig rektor är för både elever och lärare så kan jag inte annat än hålla med och säga: det visste vi lärare redan!! Det är bara det att ingen har lyssnat på oss i professionen, som vanligt! En rektor som är väl insatt i lärarens verksamhet, kan vara den pedagogiske ledare vi behöver och stå upp för elevers behov är grundpelaren för att skolan ska gå framåt.

Var finns då lärares tid för reflektion? För att kunna utveckla mig själv till en bättre lärare måste jag få tid att fundera över de lektioner jag genomför, utveckla min pedagogik och metodik genom analys och reflektion, reflektera och diskutera tillsammans med kollegor om problem som uppstår eller idéer som jag vill utveckla... Den tiden existerar inte idag, den äts upp av alla administrativa uppgifter samt av arbetsgivares iver att till varje pris effektivisera skolans värld genom att dra in på vikarier och dra ner på lärartäthet.

Om vi nu vet att svenska elevers resultat sjunker jämfört med andra elever i OECD-länderna så skulle det ju vara väldigt bra om man för en gångs skull lyssnade på professionen istället för att påstå att allt beror på dåliga lärare. Kanske kan man också se till att locka de studenter som idag inte vill välja läraryrket för att de tycker att lönen är för dålig, men som är toppstudenter? Kanske kan man tvinga arbetsgivare att underlätta för lärares kompetensutveckling, ge tid till att diskutera aktuell skolforskning och låta lärarna få den tid de behöver till att bedriva sin primära uppgift, undervisningen? Med tid för planering så blir kvalitén bättre, det kan INGEN säga emot.

Så vad väntar ni på?

Hur går avtalsförhandlingar till?

Jag känner att jag bara måste få förklara en del saker efter gårdagens och dagens raseri bland lärarna. Jag förstår att man är besviken, jag är själv jättebesviken, men inte på mitt fackförbund, utan på arbetsgivaren som inte förstår vikten av att göra läraryrket till ett högstatusyrke för att kunna locka de bästa studenterna till läraryrket.
Det är INTE förbunden som sätter lön, utan vi får helt enkelt ta ställning till det bud som kommer från, i det här fallet, medlarna. Ingen förtroendevald skulle naturligtvis tacka ja till ett dåligt avtal för det skulle ju innebära att de själva får sämre löneökning! Så långt hoppas jag att vi är överens.

Det var inte ett lätt jobb för våra förtroendevalda att ta ställning till ett avtal som de egentligen tyckte var alldeles för lågt, men vad var alternativet? Att riskera ett ännu sämre bud och utan retroaktivitet? Förbundens bägge samlade förtroendevalda vände och vred på budet, diskuterade, räknade, diskuterade igen och brottades med sin egen besvikelse över att arbetsgivaren inte kan inse allvaret i den lärarkris Sverige står inför...... Jag avundas dem inte. Vi får inte glömma bort att de är valda av oss medlemmar att representera oss i dessa frågor.

Varje gång det är avtalsrörelse så förväntas industrin sätta det så kallade "märket". Varför då? Jo, för att om industrin går bra så har Sverige en stark ekonomi, så enkelt är det. När industrin har satt märket så kan alla andra förbund ut på marknaden för att försöka få märket eller kanske lite till, om man har "tur"! Få arbetsgivare är villiga att ge mer än andra därför att då får man de övriga arbetsgivarna på sig, ett förenklat sätt att uttrycka det på. Dvs om Sveriges Ingenjörer skulle lyckas förhandla sig till bättre löneökning så kommer de övriga att säga att de blir tvingade att följa och vad händer då med Sveriges ekonomi? Jo, en kris kan ju uppstå.. Så resonerar arbetsgivarna oftast.

Ska man lyckas få igenom ett högre bud måste man sälja ut något annat. I Almegas avtal fick förbunden igenom ett ettårigt avtal med 4,1 % i garanterat utfall. Kostnaden blev gå med på arbetsgivarens krav på att flytta revisionsdatum och avstå retroaktiviteten. I en förhandling är det alltid ett givande och tagande, hela tiden! Lyckas någon med att få igenom sina krav utan att ge något i gengäld, hör för guds skull av er, jag behöver er i mina förhandlingar hemma!! För inte ens i det egna hemmet får man igenom sina krav, eller hur? Ska barnen städa vill de ha något i gengäld, ska maken bli med på en shoppingtur får man lova att gå in på Claes Olson eller liknande... Tur då att vi bägge har ungefär samma intressen så att vi kan shoppa tillsammans ;)

Skämt åsido, det är underbart att se den kraft som finns hos oss lärare, men snälla, vänd den inte mot den organisation som arbetar för er, som består av era kollegor som arbetar fackligt ideellt för att förbättra yrkesvillkoren för oss alla. Vi behöver ena oss, inte splittra oss! Ni vet, det där gamla underbara ordspråket "enade vi stå, söndrade vi falla".... Det gäller än idag! För hur stor är chansen att få till ett bättre avtal nästa gång om vi bara är några få i organisationen?

Cyrene Waern, lärare i språk (spanska och franska) Lärarförbundare i själ och hjärta, brinner för svenska skolan och lärares utveckling!


- Posted using BlogPress from my iPad

Måste bara dela med mig...

Hittade idag en fantastisk beskrivning av en lärare som har lämnat yrket. Blir så ledsen inombords eftersom jag känner igen mig själv i allt som beskrivs. Saknar eleverna, ljuset i deras ögon när de upptäcker en ny väg till kunskap, ett nytt sätt att ta sig an en uppgift, en ny lösning, processen i själva mötet med eleven, möjligheten att tillsammans med kollegor få utveckla idéer och metoder som hjälper eleven mot målen i våra styrdokument... Vad jag inte saknar är frustrationen över att aldrig räcka till, att inte ha tillräckligt med tid till det som är huvuduppdraget.. Dvs jag saknar inte villkoren för yrket... De sömnlösa nätterna där jag funderade över elever och hur jag skulle göra för att hjälpa dem på bästa sätt... Allt detta för att sedan bli bespottad i media..
Här kommer länken till denna fantastiskt tragiska beskrivning där säkert många lärare med mig känner igen sig: https://lararjulle.wordpress.com/2012/09/22/en-larare-i-exil/

Samtidigt som vi läser detta kan vi också ha i åtanke denna länk: http://www.liu.se/uv/nyheter/arkiv/1.403454?
Vem ska stå i våra klassrum om ett par år om detta fortsätter?


- Posted using BlogPress from my iPad

Intressant från Almedalen och Lärarförbundet

Det är inte lätt att hinna med att följa allt intressant som kommer om skolan, men vad gäller det som diksuteras i Almedalen så kan man följa med, utan att vara på plats, genom att titta här

Höj lärares löner!

Formativ bedömning

Är vi medvetna om hur vi bedömer våra elever? Hur gör vi lärare för att vi ska bli medvetna? Är vi på det klara med vad ämneskvalité är? Ser vi på kvalité i vårt ämne utifrån egna tankar och åsikter eller grundar vi det på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet"? Har vi fått med detta i vår ämnesdidaktiska utbildning? Är vi helt "neutrala" i vår bedömning eller har vi vissa förväntningar på vad våra elever kan tänkas prestera? Är det ens möjligt att kunna vara "neutral" i sin bedömning? Styr sedan våra förväntningar elevernas resultat, omedvetet från vår sida? Hur får vi bukt med detta? Hur ger vi elever de bästa förutsättningarna att lyckas genom att lägga våra förväntningar på en tydlig och rättvis nivå utan koppling till tidigare ev dåliga erfarenheter med eleven? Förväntningar måste ju finnas, men på vilken nivå?
Så här säger Anders Jönsson, forskare på Malmö högskola i formativ bedömning: - Problemet med att inte kommunicera några förväntningar på förhand, är att eleverna är helt utlämnade till lärarens godtycke. De kan aldrig själva ta ansvar för sitt lärande om de inte får ta del av Den hemliga koden, utan är helt beroende av läraren som i ensamt majestät kan avgöra vad som är bra och inte.
Vidare säger han:- Det är också så, att man som lärare i princip inte kan vara helt utan föreställningar om vad som kännetecknar kvalitet (även om det kan vara svårt att kommunicera dem), vilket innebär att elevernas prestationer kommer att jämföras med de förväntningar man själv har.
Hur mycket utbildning får vi lärare i detta? Tillfällen till diskussion med våra kollegor för att fortbilda varandra i ämnet? Diskutera en sammanhållen strategi som stämmer överens med våra styrdokument för att ge eleverna de allra bästa förutsättningarna att lyckas!

Här finner ni hela intervjun med Anders Jönsson på Skolverkets hemsida, som startade alla dessa frågor hos mig just nu, något som i och för sig har funnits där länge.
Kan vi starta en Edcamp om detta? Intresserade?

Härligt med nya metoder!

På Twitter hittade jag ett klipp som jag bara måste dela med mig av. Debatten kring betyg och bedömning är het och många lärare söker nya metoder för att kunna bedöma elevernas kunskaper på andra sätt än genom prov. Jag har många gånger tänkt att det gamla "hederliga" sättet att bedöma elevers kunskap inte alltid ger en rättvis bild då dessa kunskaper som bedöms har halverats en tid efter att provsituationen är genomförd, något jag själv har sett hos mina många elever genom åren.
Lärande och kunskap sker i ett sammanhang och prov kan bara mäta en liten del av allt lärande, betonar professor Kurt Fischer, (professor i neurovetenskap, med inriktning lärande, Harvard University). Han påpekar att något av det viktigaste skolan kan arbeta med är att få eleverna att känna att det de lär sig är relevant för dem. Det tror jag vi alla kan skriva under på, det vi lär oss är oftast förknippat med att vi känner att vi behöver det för vår livssituation oavsett om det handlar om att klara jobbet eller annat relevant för oss.


- Posted using BlogPress from my iPad

Favorit i repris

 Fantastisk video och förklaring!

 

Fantastiska möjligheter hos varje barn

Måste bara dela med mig av en fantastisk film jag såg igår, nämligen historien om Ron Clark och hans metod att hitta varje barns möjlighet till utveckling! Även Torey Hayden visar i sina böcker hur det är möjligt att hitta vägen till barnens utveckling genom lock och pock. Har tyvärr lånat ut mina böcker till någon, skulle gärna vilja läsa dem igen. Eller varför inte läsa om Jane Elliotts kamp mot fördomar och racism? Ytterligare en fantastisk människa som vill förändra världen till en mer hänsynsfull och demokratisk plats genom en del okonventionella workshops och övningar.