Uppföljning

För er som vill följa hur det har gått för Mr. Jan Sithole vid återkomsten till Swaziland kan läsa denna artikel eller här för att se reaktioner och efterdyningar av ILOkonferensen i Swaziland.
Colombia fortsätter att vara världens farligaste land för fackligt engagerade. Här kan ni läsa vad ITUC (International Trade Union Confederation) säger i sitt sista online release om Colombia och den nuvarande situationen.
Engagera er! Gå med i upprop på era internationalers hemsidor. För oss lärare är det Education International som gäller (EI). Deras sida hittar ni här. I den högra spalten under "Urgent Action Appeals" hittar ni de sista uppropen för solidaritet.

(arbetarmonument i ILObyggnaden)

Colombia

Med anledning av Lärarförbundets artikel på hemsidan, om Colombia, så kände jag att jag bara måste följa närmare vad som händer i Colombia.
Utifrån de historier som Tarcisio Mora Godoy berättade för mig i Geneve om förföljelse och skrämseltaktik så känns det ännu mer viktigt att inte glömma våra systrar och bröder i de länder som inte åtnjuter föreningsfrihet och rätten att kollektivt förhandla om avtal (ILOs kärnkonventioner 87 och 98). När jag sökte på ITUCs hemsida så hittar jag följande: två lärare mördades under det att konferensen i Geneve pågick (se artikel)! Så medan vi satt i Applikationskommittén och lyssnade på hur Colombias regering förklarade att det är mycket bättre nu så mördas ytterligare två fackliga för deras engagemang!
Den norska arebtstagardelegaten Trine-Lise Sundnes säger i sitt inlägg i applikationkommittén:
"The state of impunity in Colombia is truly shocking.

Others have already spoken about the attacks and assassinations against workers and trade union leaders. These are attacks against the very existence of Trade Unions. It is not a surprise that some 70 % of assassinations and attacks are against trade union leaders and workers in situations of collective bargaining or labour dispute. These assassinations and attacks are violation of fundamental workers rights and of fundamental human rights.

(Each year 60 percent of the unionists who are murdered are killed in Colombia. 2709 unionists have been killed in Colombia since 1986. 500 of these deaths have occurred during the period of the present government. 49 unionists were killed in 2008 (10 more than in 2007), and 18 have been assassinated so far this year. Death threats against unionists increased by 97 percent in 2008. Both women and men are victims of these crimes. Everything indicates that right-wing paramilitary groups are responsible for the majority of the killings, sometimes in collusion with the military or the police.)"

Trine-Lise är en kvinna jag beundrar för hennes kunskaper och engagemang!
Vad kan vi som lever i den skyddade delen av världen göra för att hjälpa?
Hur skyddar vi bäst våra rättigheter?
Till sist en bild på alla vi som deltog i Geneveskolan i år:

Saknar er!

Hemkomst

Så har då den fantastiska upplevelse som Genèveskolan har varit tagit slut. Lika ofattbart som det kändes när man skulle få åka, lika ofattbart känns det när att komma hem. Rädslan över att minnet ska blekna och att alla upplevelser ska kännas overkliga är stor. Alla nya bekantskaper som man kanske aldrig får träffa igen och de bekantskaper som har satt enorma avtryck i själen gör att rädslan för att minnet ska blekna ännu större. Vi får aldrig glömma Jan Sitholes situation, en man som inte vet om han överlever morgondagen pga hans fackliga engagemang. Han vet inte om han vid hemkomsten imorgon blir arresterad och avrättad. ITUC (International Trade Union Confederation) kommer på tisdag i Bryssel att ta upp hans fall och försöka se om de kan få EU att trycka på för att lösa det hela.
Eller Tarcinio Mora Godoy som tyckte att det var helt fantastiskt att kunna gå runt på Genèves gator utan att hela tiden behöva hålla koll över axeln, utan rädsla för att bli skjuten. En situation som för oss fackligt engagerade i Norden är helt ofattbar..
Självklart är inte alla intryck sorgsna. Den fantastiska styrkan hos de fackligt engagerade världen över spred glädje och inspiration, som Kuome från Västafrika som min kollega Siv intervjuade:

Hennes budskap var: "You have to have a vision" och visionen var att utbildning var svaret på allt! Vägen ut ur fattigdom och ut ur ojämställdhet! Både Siv och jag är ju lärare så vi kan inte annat än skriva under på det.

Sista kvällen bjöd på många sorgsna avsked bland oss deltagare i Genèveskolan. Att leva tillsammans i tre så intensiva veckor sätter sina spår och insikten av att vi kanske aldrig träffas igen känns tung att bära. Jag har ändå turen att ha två som bor relativt när: Mattias från Örebro och Elin från Kopparberg.
Vår rektor, Arthur, höll ett vackert tal just om hur svårt det blir att komma hem och inse att ingen förstår hur stort det har varit för oss i Genève..

Många bilder togs under diplomutdelning och middagen. Bl a gruppbilder på de som har arbetat ihop med rapporten.


Mycket roligt har vi haft och sena nätter har det blivit, många samtal om de upplevelser vi har haft under dagen. När man träffas många likasinnade så blir det lätt så...

Saknaden kommer att vara stor ett tag framöver och jag hoppas verkligen att vi möts igen någon gång i framtiden. Som tur är har vi ju facebook så vi kan hålla kontakten där, men det blir ju inte riktigt detsamma!
Önskar alla det allra bästa som livet kan erbjuda!

Sista dagen

Så har då sista dagen kommit och en hel del ska slutföras och utvärdering av hela kursen ska ske. Farväl ska tas av alla kursdeltagare, hotellets anställda och byn. När vi lämnade Hotel Drake i Genève så sa en av de anställda där: "ni är snart tillbaka igen, ett år går så fort!". Han har nog inte insett att det inte är samma människor som återvänder år efter år.
Det är nu man börjar inse allt man skulle ha velat göra medan man var härnere. Jag skulle vilja ha sett mer av byn som ligger lite högre upp för att kunna njuta av den otroliga utsikten.

Montreux hade också varit trevligt att besöka. Förhoppningsvis blir det fler gånger, inte Genèveskolan men att återvända till Schweiz ska väl inte vara så svårt? Eller?

Rolle och rapportskrivning

Rolle är en fantastisk by med så vackra vyer att det ibland är svårt att koncentrera sig på att arbeta. Solen skiner från klarblå himmel och blänker i sjöns blå vatten... Att det sedan bara är en dag kvar på kursen gör det hela mycket vemodigt.
Vi är en härlig grupp människor som umgås och lär oss massa nya ord på varandras språk och det kommer att kännas trist att inte träffas mer. Visst kan man hålla kontakten genom mail osv men det är inte samma sak. Här har vi samlats runt ett gemensamt intresse och engagemang, solidaritet, det svetsar samman människor på och skapar en god vänskap.
Många har också träffat fackligt engagerade från alla hörn i världen och skänker en ödmjukhet inför livet och uppgiften vi har att se till att alla har det bra.
Njuter i stora drag av all gemenskap och utsikten!

Ledig helg i Genève

En ledig helg i Genève i underbart väder är precis vad som behövs för att smälta alla intryck som de två senaste veckorna har erbjudit. Det har varit gråt i floder då vi såg filmen om barnarbete, svåra samtal med människor som inte lever i frihet pga ett engagemang samt mycket inspirerande tal från människor som brinner för solidaritet. Hur smälter man sådant? Kanske genom att ta en tur med båt runt Lac Leman. Jag hade turen att gå förbi vid kajen när tre av mina goda vänner precis skulle gå på båten.

Rundturen runt sjön var en fantastisk upplevelse med så mycket vacker natur, slott och framförallt alla dessa vackra segelbåtar. Det var nämligen regatta samma dag!

Byn Yvoire lockade till mersmak så det blir en tur senare för att besöka den som har fått pris för en av världens fem vackraste byar med 700-årig historia.

Mont Blanc tittade fram vid horisonten vid flera tillfällen:

Sjön är helt omringad av vackra små pittoreska byar!

Får fortfarande en känsla av att vara tvungen att nypa mig i armen då och då för att förverkliga mig om att allt det jag upplever nu är verklighet. Att få den här chansen att gå Genèveskolan är stort och jag hoppas verkligen att fler tar chansen och söker. Det ger dig insikt i hur viktigt det är att ta del av världen och hur världen faktiskt ser annorlunda ut för många av oss. De problem som vi upplever som stora är i verkligheten små jämfört med den situation som andra har...

Dag 12

Även idag följer jag med spänning applikationskommittén. På förmiddagen så skulle tre fall upp, men hela förmiddagen plus flera timmar på eftermiddagen har gått åt till ett land: Venezuela som är uppe för att de har brutit mot rätten att fritt organisera sig i fackföreningar. Det som jag tycker är mycket konstigt är att se det här politiska spelet som utspelar sig mellan olika grupper inom fackrörelsen där vissa håller med regeringen och andra verkligen kämpar för att få regeringen att se till att följa de konventioner de har skrivit under. Å ena sidan beskrivs en situation där det påstås att de har full frihet att organsiera sig och att de aldrig hindras att utföra sina fackliga rättigheter som att strejka eller demonstrera. Så kommer då den andra sidan och berättar om hot, förföljelse, misshandel och 4 st fackliga ledare som har blivit mördade just för att de utförde sina fackliga uppdrag. Ok att regeringen förnekar saker som har hänt men att en facklig organisation gör det är för mig obegripligt. Än en gång: ingen människa ska behöva gå och vara rädd för att bli mördad pga av sitt fackliga engagemang!

Vissa är otroligt engagerade i sina tal..
Medan andra bryr sig lite mindre om vad som händer på konferensen:

Fortsättning dag 11

Jag har haft den stora äran att få prata med ordförande för CUT från Colombia (Central Unitaria de Trabajadores de Colombia : centralorganisationen för arbetare i Colombia): Tarsicio Mora Godoy som berättar att det är otroligt svårt att arbeta fackligt i Colombia då de har en korrupt president som inte bryr sig om folket. Han fick dessutom ett sms medan vi samtalade där det stod att hans liv var i fara då han, innan han åkte på konferensen, hade gjort ett uttalande som nu visas i alla media i Colombia. Dessa hot, menar han, är tyvärr alltför vanliga och han berättade hemska saker.. Folk som blir avrättade, sittandes på stockar medan en bödel kommer fram med en vanlig såg och sågar av halsen på dem en efter en. Bara för att de slåss för arbetarnas rättigheter. Colombias rika människor blir rikare och rikare medan de fattiga blir fattigare och fattigare. Många frågar honom varför han inte flyr landet, men han säger att om alla flyr så finns det ingen kvar som slåss för de som inte orkar slåss själva!
En helt underbar människa som slåss för solidaritet och rättvisa!

Två stolta lärare, från Colombia och Sverige!

Geneveskolan dag 11

Det händer inte bara mycket på ILO-konferensen utan även "nere på stan".
En av våra deltagare höll på att bli rånad häromkvällen men lyckades förhindra det. Snacka om snabbtänkt! När han blev tillfrågad om tiden så hördes hans brytning och då började ficktjuven prata om fotboll och skulle låtsas finta och tackla honom. Som tur var hann han känna att ficktjuvens hand försvann ner i fickan och tänkte snabb till och tryckte ner hans hand så att han inte skulle få upp den (för om han drog upp handen skulle han få med sig plånboken). Tjuven vart rädd och släppte taget om plånboken och stack! Tack och lov slutade det lyckligt den här gången, men det är ju tyvärr inte alltid fallet... Den här ficktjuven patrullerade tydligen strandpromenaden här i Genève...

På konferensen idag har vi fått lyssna på norska Trine-Lise Sundnes, från norska LO, som höll ett tal om vikten av att jämställdhet äntligen har kommit upp på agendan. Det var härligt att lyssna på, hon fick långa applåder och många tackade henne när hon gick ner (både kvinnor och män). Det är så medryckande att lyssna på henne, då jämställdhet och solidaritet är grunden till att vår värld ska fungera.

Applikationskommittén

Det är en upplevelse att få följa applikationskommittén under en dag. Salen är uppdelad mellan arbetstagare till vänster, regeringar i mitten och sedan arbetsgivare till höger. Ett efter ett presenteras fallen som under året har blivit anmälda och undersökta av experter. Regeringen uttalar sig först och försöker visa på vad den har gjort för att förbättra fallet, sedan beskriver de två återstående parterna sin åsikt om det hela. Oftast så har regering och arbetsgivare ungefär samma åsikt.. De tre parterna har innan diskuterat de olika fallen i sina arbetsgrupper (worker's group, employer's group och government's group) och kommit fram till en åsikt som ska föras fram, men det kan även vara så att regeringar från de olika länderna i sin grupp ger sig på varandra, som fallet var idag. Burma har under en lång tid förföljt, misshandlat, fängslat och mördat sina fackliga företrädare. Listan över kriminella handlingar var hur lång som helst och både experterna som undersökt fallet, regeringar från andra länder samt arbetsgivare och naturligtvis arbetstagare var emot den burmesiska regeringen. Imorgon kommer "domen".

När man har suttit med och lyssnat på hur andra fackligt aktiva har det hemma i sina länder så verkar våra problem så futtiga. Arbetstagarnas representant från Swaziland t ex som blir arresterad så fort han kommer hem, inslängd i fängelse i 60 dagar och sedan släpps ut igen för att genast anklagas för något nytt och så börjar det om igen. På natten fyller de cellen med ca 10 cm vatten som sedan görs strömförande så att han inte ska kunna kliva ur sängen. Allt för att han har orken att engagera sig för arbetarnas rättigheter och för ILO och dess konventioner som Swaziland har skrivit på!!

Klass 8D Gäddgårdsskolan, Arboga

Ett litet inlägg till min goa klass där hemma som snart går på sommarlov! Jag hoppas att sista veckan blir skön för er och att sommarlovet bjuder på mycket sol, bad och roliga aktiviteter!
En stor kram från Genève (även till mina andra elever på skolan!).

Genèveskolan dag 9

Ibland blir jag lite bekymrad över mig själv och min rädsla att komma för sent.. Den gör ofta att jag istället kommer alldeles för tidigt och får sitta och vänta.... Så startade dagen även den här gången och jag var framme redan vid 8:30 fast det började kl.9:00!!! *suck*
Workers group är alltid så trevlig att gå på då Sir Leroy Trotman som leder mötet alltid är så noga med att hälsa genèveskoledeltagarna välkomna! Det känns stort att bli uppmärksammad av honom då han alltid gör det på ett sådant sätt att man känner sig viktig i det här stora sammanhanget.
I workers group så delger alla varandra det som har hänt i kommittéerna under gårdagen: Hiv/Aids, applikationskommittéen (de som kollar att man följer de ratificerade konventionerna), jämställdhet och till sist helhetskommittéen som diskuterar ekonomiska krisen.
Det är fantastiskt att se hur det faktiskt fungerar med samarbete mellan arbetsgivare, arbetstagare och regering som samtalar om vad som kan göras för att lösa krisen. Självklart är de inte alltid överens, men diskussionerna går framåt.
Spännande är det också att följa diskussionerna om Colombia i applikationskommittéen,
där det hittills i år har skett 17 mord på fackliga ledare av den enkla anledningen att de är just fackliga ledare.
Nu är det dags att sussa för timmen är sen...

Weekend i Genève

På vinprovning vid Les Balisiers,
Igår fick vi åka på vinprovning på en vingård utanför Genève: Les Balisiers. En mycket trevlig dam visade oss runt och bjöd på aperitifs (korv, paté, ost, torkad skinka och bröd) och till det fick vi avsmaka fyra röda viner och tre vita viner. På bordet stod de blå små hinkar - crachoirs - som man skulle spotta ut vinet i efter att man hade smakat.




Vi hade tur med vädret så vi kunde stå ute och smaka, men vi hann inte mer än sätta oss i bussen förrän det började hällregna. Så när vi kom fram till restauranten där vi skulle äta så fick vi rusa in för att inte bli dyblöta.
Utanför restauranten låg det ett stall så vi gick dit för att titta och det tillhör en dam som precis skulle iväg och tävla med sin häst när vi kom. Stallet var fullt av priser och hon berättade att hon hade ägt ett svenskt halvblod efter Chagall.

På kvällen så var det naturligtvis samling på puben Pickwick för att se matchen mellan Danmark och Sverige. De danska delegaterna var där och som tur så fick vi hjälp av några norrmän att heja på Sverige. Tyvärr hjälpte det inte....

Idag har vi gått en rundtur i gamla stan och Hotel de Ville - stadshuset - var ett av ställena som utforskades lite mer än andra. Färdigställt1578!

Man kunde gå upp i hotel de ville och det var högt nog för mig!



Som om det inte hade varit nog med att gå upp i Hotel de Ville så skulle vi upp i kyrktornet!!! Det var hiskeligt högt. Det gröna tornet i mitten var vi upp i och sedan det som finns snett bakom... Puh!!!

Men att klättra uppför alla de 163 stegen var värt vartenda hjärtslag (av rädsla) för vilken utsikt!! Titta bara!

Så är då söndagskvällen kommen och det är dags för arbetsveckan att dra igång igen! Om denna vecka blir lika spännande återstår att se, men bara det att kunna få träffa människor från hela världen och samtala om viktiga saker som jämställdhet, HIV/AIDS-frågor, fackliga rättigheter och den ekonomiska krisen gör det hela så mycket mer spännande!

Dag 5 på Geneveskolan

Dagen startade med en intervju, som min kollega från Norge hade ordnat åt oss, med en kvinna från Barbados: Toni Moore som arbetar med jämställdhet. En fantastisk kvinna som arbetar hårt med jämställdhet i sitt land och internationellt. På min fråga om hur det går med kampen för jämställdhet i Barbados så svarade hon att det kan inte kallas för kamp därför att jämställdhet är inte ett problem för alla! Därför är det viktigt att vi börjar i rätt ände och tar arbetet i rätt ordning; d v s vi måste börja med att förändra vår egen inställning för att kunna förändra något hos andra.
En fantastisk kvinna som är Sir Leroy Trotmans högra hand (Sir Trotman är chairman av workers group på ILO)!

Eftermiddagen bjöd på rundtur i Genève och ett välkommet avbrott från alla allvarliga frågor som ILO bjuder på. Ibland måste huvudet få vila från problem och det har det gjort under den här eftermiddagen. Vi har bjudits på historia och sevärdheter av en amerikansk kvinna som har bott i Genève i 32 år: Susan.

Vi fick en tur i gamla stan i Genève som bjöd på bl a författaren Jean-Jacques Rousseaus födelsehus:

Det är kanske inte så intressant för andra men jag tycker att det är kul att få se det, med tanke på att jag läste klassisk fransk litteratur från 1400- våra dagar när jag pluggade i Paris och har alltid haft uppfattningen att Rousseau var en fransk författare (tror fransmännen vill ha det så) och dessutom var han kontroversiell för att han skrev en bok om uppfostran samtidigt som han skickade sina egna barn på barnhem.....
Denna bild från museet på Röda korset (som också har sitt högkvarter här i Genève) visar alla de okända människor som har fått fly från konflikter i olika delar i världen utan identitetspapper (därav de täckta ansiktena) eller fått sätta livet till.


Det som är roligt är alla missförstånd som uppstår i kommunikationen mellan oss i Genèveskolan. Det är inte så lätt när norskar, danskar och svenskar ska samtala: rart på norska är konstigt, medan det på svenska är något som är fint... Kosligt på norska låter som kusligt på svenska men betyder mysigt... Grina på danska är något hästen gör (gnägga), medan grina för oss svenskar är att gråta... Språkutveckling sker ständigt och jag bygger nya muskler hela tiden... I kinderna, av allt skratt! ;)
Godnatt!

Dag 4

Intryckena fortsätter att skölja över oss här i Genève. Dagarna fylls av möten med intressanta människor och idag har vi haft turen att få en "egen stund" med Sveriges representant, Ulf Edström.

Han blev vald som Sveriges representant i det som tidigare kallades resolutionskommittén 1988 och han berättar att de två första åren lär man sig hur ILO fungerar, hur konventionsarbetet går till och hur ratificeringen av en konvention genomförs. Det som jag tycker är mest intressant är att han också är talesman för CFA: Committee of Freedom of Association, d v s rätten att organisera sig i fackföreningar.En mycket kompetent person!

Det finns ett överflöd av material att plocka med sig av både på ILO-byggnaden och på FN-huset som egentligen heter Palais des Nations.
Är man arbetsskadad om man som lärare hela tiden tänker på vad som kan användas i undervisningen? Tar broschyrer och affischer på spanska, franska och engelska, blir överlycklig när det finns teacher's guide om barnarbete! Tänker alla yrkesgrupper så eller är det speciellt för oss lärare? Likadant sker när jag går in på bokhandeln och ser alla vackra böcker på franska; de skulle nog vara bra att ha på jobbet som ett bibliotek för eleverna att ösa information ur. Dessutom finns det ett FN-material med teacher's guide om de mänskliga rättigheterna och böcker om de olika rättigheterna på engelska, franska och spanska. Med andra ord: en dröm för en språklärare! Jösses, vad tråkig jag är, bara jobb hela tiden... Det heter ju att man ska inte leva för att arbeta utan arbeta för att leva! Det kan inte vara en lärare som kom på det ordspråket.

När jag stod och valde av allt detta material så började en av tjejerna som var ansvarig för materialet att fråga om jag behövde något och då jag svarade henne på engelska (varför jag nu gjorde det, jag pratar ju franska, men hon pratade engelska med mig)så frågade hon genast om jag var från Norden. Det visade sig att hon kom från Köping och precis hade börjat sitt arbete på ILO som expert inom HIV/AIDS-frågor. Tänk, vad världen är liten! Hon har bott i flera år i Namibia och har nyss flyttat till Schweiz för sitt nya jobb. Trevligt!

Gårdagens föreläsning om barnarbete ligger färskt kvar i minnet och överallt finns det utställningar på temat för att vi inte ska glömma att barnen inte ska arbeta utan de ska gå i skolan.

HEJA GÄDDGÅRDSSKOLAN imorgon på fotbollsmatchen mot Stureskolan!;)

Dag 3 och Grand Opening

ILO-konferensens invigning hölls på morgonen och det var mäktigt att se alla dessa representanter samlas.

Precis när invigningen skulle öppnas så kom tre personer upp på scenen och viftade med kort på sex personer, som sitter fängslade i Iran pga fackligt engagemang, under höga rop. De vart snabbt bortförda av vakter.

Sedan pågick öppnandet och val av ansvariga för de olika Committees som kommer att arbeta under konferensen.
Det är en verkligt mäktig känsla och sitta där och se denna enorma sal fyllas, från "topp till tå" med 4 personer från varje land i främsta raden och 4 i raden bakom (där sitter assisterande till delegaterna)från A till Z.

En sak som slog mig var dock vad få kvinnor som fanns i salen. Detta påpekade dock presidenten för ILO vid avslutandet av invigningen då årets tema är GENDER.
Så då har jag roat mig med under kvällens gång att gå igenom några av delegationerna och se hur deras fördelning mellan kvinnor och män ser ut! Roligt kvällsnöje.
Här kommer resultatet för några:
Land kvinnor män
Colombia 24 67
Spanien 12 26
Sverige 19 14
Norge 32 13
Gabon 36 66
Frankrike 24 37
USA 22 22

Eftermiddagen gick i barnarbetets sken och det är det som känns mest angeläget. Barn ska inte arbeta, de ska gå i skolan för att kunna få en bättre framtid. För att utrota fattigdom måste alla få en utbildning, en likvärdig utbildning! Decent work måste därför genomföras, genom Decent work för de vuxna så behöver inte barnen arbeta utan kan gå i skolan. Decent work = en lön som man kan leva på!
Avsluta dagens inlägg med ytterligare en bild från det vackra Genève.

Fortsättning dag 2 på Geneveskolan

Idag har det bl a handlat om FN, vi har nämligen fått en rundtur i FN-byggnaden av en mycket trevlig och kunnig guide vid namn Pablo. Det han inte visste om FN-huset är inte värt att veta. Han tog oss runt, förklarade hur FN är organiserat samt visade det vackra spanska rummet med målningar över den världens utveckling inom områden som teknik och arbete.


Efter den trevliga rundturen så var det dags för lunch och grupparbete. I vår grupp har vi bestämt oss för att arbeta med Decent work som har varit ILO's kampanj mellan 2008-2009. Vi ska titta på flera punkter; jämställdhet, uppförandekoder (fungerar det eller är det verkningslöst) mm.


Eftermiddagen innehöll det för "Full Workers Group meeting", där representanter från 183 länder fanns närvarande. Det skulle röstas fram ansvariga för de olika kommittéer som ska genomföra sitt jobb under dessa tre veckor som konferensen pågår. När alla var valda så blev Genevesklan presenterad och vi fick högtidligt resa på oss inför alla dessa otroligt kunniga människor från världens alla hörn. Måste erkänna att det gick kalla kårar efter ryggen på mig av vördnad!

Dagen avslutar jag med att se denna flagga hängandes från en balkong inte långt från vårt hotell:

Just nu

befinner vi oss i FN-byggnaden och väntar på att "workers group" ska börja sitt möte. En vänlig delegat från Mali kom och gav vår Johanna från Island en lyckonöt, eller som han senare förklarade: en kolanöt för att hålla sig vaken under den långa presentationen:

Så spännande!!!
Fortfarande är jag helt fascinerad av att jag faktiskt befinner mig i Genève...
Mer fullständig rapport kommer till kvällen.

Första dagen

Så har första dagen på ILO förflutit, den har varit intensiv och lärorik.

Den berömda stolen tog emot oss på Place des Nations.
Jag måste erkänna att det kändes som om jag skulle behöva nypa mig i armen flera gånger för att förstå att jag verkligen var här, i Genève, vid ILO.
Vandringen från Place des Nations gjorde ju inte saken bättre, det kändes som om man var ute på landet på en promenad:

Den här idyllen kompletterar verkligen känslan, precis utanför stora byggnaden:

En hage med flera hästar och en åsna som hör till gården i bakgrunden! Mitt i Genève..

Sedan var det dags för registrering och med tanke på den epidemi som drar fram över världen så var det extra noga:

Vi fick alltså decinficerande till händerna i fall att vi hostade eller nös, samt näsdukar att nysa i!
Annars har dagen bestått av massvis med information och huvudet känns fullt! Dessa otroligt kompetenta människor lämnar mig mållös!
Imponerande. Bland annat har Kari Tapiola informerat om arbetet på ILO och han om någon borde veta vad han talar om, eftersom han har varit med på varenda konferens sedan 1974!
Nu är det nog dags att vila huvudet en stund innan det är dags för nya intryck..