Allt börjar med en bra lärare

I fredags var det kampanj utanför konserthuset och flera Lärarförbundare dök upp för att sprida budskapet: Allt börjar med en bra lärare.Vi delade ut pepparkakor och uppmanade folk att gå in på hemsidan och uppmärksamma en bra lärare de har haft.
Det är alltid inspirerande att få träffa många människor och höra om deras syn på skolan och lärarna. Många, både unga och gamla berättade om fantastiska lärare de har haft. Vi fick berätta om kampanjen på engelska, franska och spanska! Bland annat en lärare från England som var på shopping med sin nyblivna man tyckte att kampanjen var intressant och att hon skulle ta med sig idén till England. För visst är det så, vi stod ju utanför konserthuset medan alla nobelpristagare och deltagare anlände och de har ju alla haft lärare som har inspirerat dem att komma dit de är idag, att ta den väg som har lett dem fram till dagens framgång.
Visst gör lärare skillnad!

Förmån

Tänk att få ha förmånen att arbeta med Sveriges framtid! Att få följa barn och ungdomar i deras vandring mot vuxenlivet genom en utbildning som ger dem möjligheten att få det liv de drömmer om. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla barn har den möjligheten och helst då innan 2015, då milleniemålen ska vara uppfyllda.

Igår hade jag ytterligare en förmån, då som anställd i Sveriges största lärarorganisation, nämligen att få lyssna på Eva-Lis Sirén prata om skolan och lärarna med en intensitet som kan få en ateist att bli helfrälst. Eva-Lis som är ordförande i Lärarförbundet, ledamot i Education International (världsorganisationen för ALLA lärare), så mån om att möta upp och förklara hur viktiga lärarna är. Det är vi som bygger förutsättningarna för att andra ska lyckas, för att andra ska bli starka och kunna stå på egna ben vare sig det gäller våra elever eller de lärare som finns i utvecklingsprojekten som Lärarförbundet bedriver i ex Zanzibar, Colombia, Indien mm.

För att visa på hur viktiga alla lärare är i utbildningsystemet så gör hon trappliknelsen, där trappen vid hennes torp får vara modell. Alla trappsteg måste vara lika stadiga, inget trappsteg får vara rangligt utan man måste kunna kliva stadigt på alla för att ta sig upp för den och in i huset. Likaså är det med vårt skolsystem från förskola, fritidshem, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Om något av trappstegen är rangligt så försvåras utbildningen, om vi inte lyssnar på varandras kompetens när det larmas om barn som har speciella behov så kostar det mycket mer i slutändan.


Mission accomplished, over and out! Så kan man tänka sig att vi säger när vi lämnar över barnet/eleven till nästa trappsteg i utbildningen, till den dag då eleven står där som färdigutbildad ingenjör, bilmekaniker, elektriker eller astronaut!

Tänk om det som individuella programmet kostar varje år, kunde läggas på skolan redan från början! 1,5 miljarder/år extra till skolan! Vårt uppdrag handlar ju om att ge eleven förutsättning att nå toppen av sin förmåga, inte misslyckas gång på gång och tryckas ner i form där den upplever att den inte är något värd.
Det är ju lärarnas sammantagna insatser som ger eleven en god utbildning, inte enbart år 6-9, eller F-5, eller gymnasiet eller högskolan...

Oftast så använder sig politiker och förvaltningar av en sham-and-blame politik: dvs staten skyller på kommunen, kommunen skyller på staten och på de fristående skolorna, de fristående skolorna skyller på kommunen och staten för att inte pengarna räcker till för en skola av bästa sort. Men, som Eva-Lis uttryckte det, det räcker inte att vara "i princip" för utan de måste vara för och göra något åt det! För det är ofta det man får höra från politikers och förvaltningars håll:. jag är i princip för men har inga pengar att röra mig med...Tyvärr...
Vad hade väl dessa politiker varit om de inte hade haft en bra lärare? Om de inte hade fått gå i skolan som ca 17 % av världens barn fortfarande inte kan? Det fattas 18 miljoner lärare i världen för att täcka behovet för att alla barn ska kunna gå i skolan till 2015....
Därför är det så viktigt att man ändrar förutsättningarna för skolledarna så att 80 % av deras tid går till det pedagogiska ledningsarbetet. Så är det i många länder i Europa medan i Sverige så går 5-10 % av skolledarnas tid till det pedagogiska arbetet.
Ännu viktigare är det professionella nejet! Att lärarna ser till att deras arbetstid går till det primära uppdraget de har anställts för: att undervisa! De måste ges förutsättningarna att kunna uveckla sig och sin undervisning. Som Magister Lollo så klokt skriver i sin blogg: ha tiden att reflektera över sin undervisning, återkomma nästa lektion och ha ändrat det som inte gick fram gången innan för att alla elever ska förstå!

När jag sitter där och lyssnar på Eva-Lis så inser jag plötsligt vad stort det faktiskt är! Vi lärare spelar roll, vi gör skillnad varje dag, vi ska ha de bästa förutsättningarna att utföra vårt arbete så att barnet/eleven kan klättra uppför bergstoppen av möjligheter för att nå höjden av sin potential!
Lika stort är det att vi faktiskt är del av en stor världsorganisation för alla lärare i världen där 30 miljoner lärare representeras (av de 60 miljoner lärare som finns i världen är 30 miljoner medlemmar i ett fackförbund), ett europeiskt organ för lärare: ETUCE där Jörgen Lindholm (chef på Internationella enheten på Lärarförbundet) är vice ordförande, sedan naturligtvis Lärarförbundet som organiserar 230 000 lärare i Sverige och så naturligtvis klassrummet där våra elever finns.
Vilken känsla!

Allt börjar med en bra lärare - Abstinens....

Det är få förunnat att ha ett jobb som utvecklar och utmanar och som man med glädje utför och går till varje dag! Jag är en av dessa! Så tacksam för det.

Det till trots har jag idag upptäckt, genom att följa Lärarförbundets kongress på webben, hur mycket jag saknar elever, kollegor, uppdraget som förtroendevald, gemenskapen med de övriga i styrelsen på hemmaplan, utbytet med kursledarkollegor och möjligheten att påverka elevers möjligheter att gå framåt i livet. På webben kan man nämligen både följa kongressombudens debatter i olika frågor när det gäller Lärarförbundets verksamhetsinriktning, Eva-Lis när hon lämnar över en mugg med texten "lärorik förskola" till Nyamko Sabuni för att hon ska det klart för sig varje dag att lärandes väg börjar i förskolan, eller lyssna till Mikael Damberg (S) prata om skolan och lärarnas uppdrag.

Alla dessa aktörer och deras budskap får mig att minnas varför jag började som lärare: kärleken till mina ämnen (språk) och önskan om att fler ska upptäcka vad härligt det är att kunna samtala med människor från andra sidan jordklotet. Denna kärlek till mina ämnen som allt eftersom åren gick utvecklades till en kärlek till elever och deras möjlighet att utvecklas, utmaningen att möta varje individ och försöka hitta dess rätta väg till framgång. En framgång som ger eleven självförtroende, glädje och insikt om den egna möjligheten att hitta vägen till framtiden, en framtid som de gör lovande genom sin utbildning oavsett vilken utbildning de väljer.
Viljan att dela med sig av stoltheten av ett utfört arbete oavsett om jag mekar med en bil som jag återbördar till ägaren utan fel eller om jag hjälper någon med en rättslig tvist... Viljan att hjälpa alla på vägen till kunskap..
För, precis som årets kongresstema säger, allt börjar med en bra lärare! Från förskolan enda till vuxenbildningen handlar allt om en bra lärare med bra förutsättningar att utföra sitt yrke.

Att lyssna på alla anföranden på kongressen får mig att längta tillbaka till denna fantastiska värld som skolans värld är. En värld fylld av barn och ungdomar på väg i livet, fyllda av förväntningar, drömmar.. En värld där elever som kanske inte mår så bra kan hitta en vuxen att ty sig till, någon som lyssnar, som finns där för just den eleven.

Jag vägrar acceptera den bild av skolan som Björklund har hjälpt till att sprida, även om jag vill tacka honom för att ha fört upp skolan på dagordningen. Jag vet hur många goda exempel som finns därute. Exempel som inte alltid kan spridas pga tystnadsplikt. Förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare och gymnasielärare som brinner för att hjälpa barn och elever på vägen mot deras mål i livet, förbättra för de som mår dåligt, hitta nya vägar för de som tycker ämnen är svåra, utmana och provocera till nya mål och nya vägar. Lärare som är nytänkande, utvecklande i denna tid då datorn banar väg i undervisningen, vågar möta utmaningen med glädje och engagemang. Dessa lärare är de som borde lyftas fram, för de är i majoritet där ute i skolan! Precis som eleverna är i majoritet positiva till skolan och de som inte är det är det vår uppgift att hitta motivationen hos dem och ge dem en skolgång att minnas med glädje i hjärtat.

På kongressen kommer man att uppmärksamma några av dessa fantastiska lärare genom att dela ut "Göra Skillnad" priset!
Önskar att jag kunde få dela ut det till mina kollegor och elever på Gäddgårdskolan i Arboga, men lägger istället ut en ros till er alla:
Jag är så tacksam för att jag, även i mitt nya uppdrag, får möta lärare som brinner för att förbättra skolan, elevernas och lärarnas yrkesvillkor. Lärare som med liv och lust ger sig i kast med att utbilda och vägleda Sveriges barn och ungdomar på livets väg mot framtiden!

Tillsammans!

Ytterligare än gång har det bevisats vad vi kan göra om vi bara gör det tillsammans. Läste Christina Stiellis blogginlägg igår om vänninan som miste huset i en brand. En värmedyna tog eld där den låg i soffan och hela huset invändes totalförstördes. Alla minnen borta....
Inte nog med det, hon fick dessutom ta itu med allt som det medför: samtal till försäkringsbolag, ställa in sophämtning mm. Alla var förstående och hjälpsamma. Då hon kom till Boxer så var det stopp med det... Kvinnan hade ju ingått ett avtal som sträckte sig fram till april 2011 och de kunde möjligtvis tänka sig att korta av det till januari 2011.. Spelade ingen roll att hon inte kunde använda det, att allt hade brunnit upp: ett avtal är ett avtal.
Christina Stiellis blogginlägg spreds både på facebook, bloggar och Twitter. Här kan man läsa om fortsättningen.
Efter att Expressen sett spridningen i de sociala medierna tog de upp fallet med Boxer för sina läsare och vipps så kom en ursäkt från Boxer där de erkänner att naturligtvis har de gjort fel!
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att tillsammans protestera! Grundtanken till det fackliga arbetet är precis det - tillsammans kan vi förflytta berg och åstadkomma bättre arbets- och yrkesvillkor! Men vi måste göra det tillsammans! Då varje person lägger in en "egeninsats" (t ex genom att sprida saker vidare på facebook, Twitter eller andra sociala medier, eller genom att diskutera på arbetsplatsen) så kommer vi framåt i utvecklingen i samhället. Egeninsatsen kan vara i det lilla eller i det stora; men om alla gör något för sin egen situation så förbättrar det situationen i det stora hela.
Glöm nu inte detta goda exempel när vi tillsammans arbetar för en bättre skola för alla - som Körling så klokt skrev i sin blogg: Vi är alla olika i en skola för ALLA!

Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?

Ännu ett tragiskt fall av misslyckad integration:
Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?: "Hon heter Sima, är 50 år och bor i Malmö. I dessa dagar gömmer hon sig själv och sin familj i lägenheten i Kroksbäck för att undvika att bli..."

Engagemang!

Vår förste vice ordförande blir utfrågad av Lydia Capolicchio

Skolutveckling

Många är vi som har turen att få arbeta med Sveriges framtid, våra barn och ungdomar. Vi får chansen att utveckla, utmana, undersöka, studera, följa och lära känna dessa underbara varelser som våra elever utgör. Vi delar deras framgångar och deras nederlag, deras motgångar och, i många fall, även deras kärleksproblem.
Vi lever, på ett sätt, mer intensivt med dem än vad deras egna föräldrar gör!
Vad finns det som är mer givande än att se den där gnistan av förståelse tändas i ögonen hos den elev som plötsligt ser sambandet och förstår hur saker och ting fungerar? Eller vilken frustration är större än den hos läraren som har kämpat så länge för att få eleven att förstå hur något hänger ihop för att bara mötas av "jag fattar inte", se förtvivlan i ögonen hos eleven som sedan, i försvar, visar ointresse när vi lärare brister...
Alla vill lyckas! Alla vill känna tillhörighet och samvaro, uppleva framgång och få beröm.
Jag hoppas verkligen att herr Björklund börjar lyssna på de yrkesverksamma som är de som ser vad eleverna behöver, titta bara på exemplet med Nossebro, där lärarna tillsammans med dessa fantastiska specialpedagoger lyckades vända en nedåtgående trend hos eleverna!

Diskriminering

Det är viktigt att veta vart man ska vända sig när man får problem! Om man inte får sitt schema att gå ihop, planeringstiden räcker inte, min undervisning blir lidande, när man känner sig kränkt eller diskriminerad, som tex i Johnnys fall!
Här märks det vem som står på din sida när det blåser hårt omkring dig och din anställning!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Årets bästa skolkommun

Dagen D

Dagen D närmar sig och det börjar bli dags för mig att tänka om när det gäller mina dagliga uppgifter. Att lämna läraryrkets dagliga utövande för ett år (till att börja med) känns lite främmande för mig, det måste erkännas! Tack och lov så kommer jag ju att arbeta med yrkesfrågor varje dag ändå, men utan kontakten med eleverna. Kommer att sakna den enormt mycket... För att inte tala om hur mycket jag kommer att sakna mina kollegor, de kommer att få besök titt som tätt, har jag en känsla av!
Alla elever som jag har lärt känna under mina 22 år som lärare har gett så mycket! De har lärt mig att hitta olika vägar för att hjälpa dem på vägen genom skolan, de har utmanat mig att utveckla mina egna tankar för att alltid tänka utifrån hur de bäst lär sig. Alla utvärderingar, som vi tillsammans har genomfört för att utveckla deras syn på lärandet och mitt sätt att undervisa, har lärt mig mer än vad lärarutbildningen gjorde när det gäller olika inlärningsmetoder där eleverna har talat om vad jag gör bra och vad jag gör dåligt.
Elever växer med uppgiften då de får chansen att tala om hur de skulle vilja ha sin undervisning! Visst finns det de som säger att de vill se mer filmer i undervisningen, men lika många förklarar hur de tror att de lättare skulle kunna lära sig grammatiken eller våga prata mer på t e x spanska om de bara får chansen. Kommer att sakna kontakten med eleverna så mycket!
Kanske kan vår skolminister, Jan Björklund, ta sig tiden att prata med eleverna och lyssna på vad de tycker om dagens skola och dagens lärare istället för att sitta och tycka en massa på sin kammare? Vad sägs om att lyssna på alla elevers kloka tankar kring hur de bäst lär sig, ta sig tiden att läsa några utvärderingar som eleverna gör istället för att döma ut dagens ungdom till ansvarslösa odågor.

Nej Björklund!

Läste Anne-Marie Körlings blogg om Björklunds sista utspel - helt fantastiskt skrivet! Läs: Nej Björklund!
Gång efter gång kommer Björklund med konstiga utspel, som den att man inte ska få bära niqab eller burka i skolan för att undervisning handlar om ögonkontakt! Som en mycket klok vän på Facebook sa: ska han då förbjuda distansundervisning för att det är svårt med ögonkontakten? Vad blir nästa fadäs?

Almedalsveckan

Så har jag äntligen fått uppleva Almedalsveckan med sina för- och nackdelar. Alla människor som brinner för att påverka samhället samlas under en vecka på ett och samma ställe. Det gör naturligtvis att det är trångt, svårt att få plats på seminarier mm. Samtidigt ger det en enorm möjlighet att nå ut med ditt budskap till så många som möjligt.
Själv var jag naturligtvis där med världens bästa yrkesfackförbund för lärare: Lärarförbundet! Kände en stor glädje och stolthet i att få tillfälle att diskutera skolfrågor med så många människor som passerade vårt tält; både politiker, lärare, föräldrar och andra intresserade stannade vid vårt tält för att säga sin mening eller fylla i vår enkät om de tre viktigaste satsningarna inom skolan som politikerna bör ta hänsyn till så här i valtider.
Många politiker tog sig tid att stanna till och prata med oss, både riksdagspolitiker, regeringspolitiker, kommunpolitiker mm. Det som gjorde mig besviken var två politiker som sa nej till att diskutera skolan som sitter i riksdagen bägge två. Nu kan det ju vara så att de har diskuterat skolan med vår ordförande Eva-Lis Sirén, men för den skull kan man ju ta sig två minuter till att diskutera med oss förtroendevalda som finns i skolan dagligdags...

Det som "imponerade" mig mest var nog att riksdags- och regeringspartierna som får hålla tal inte kan hålla sig från att snacka "skit" om oppositionen. Den enda partiledaren som stod över det var Mona Sahlin.Tummen upp för Dig där, Mona! Där var det fokus på vad partiet ville och inte på vad de andra inte klarar av.. I och för sig åkte jag hem på fredag morgon så jag missade Kristdemokraternas och miljöpartiets tal. Dessutom lyssnade jag inte på Maud Olofssons tal...Jag hoppas verkligen att politiker har förstått vårt budskap vid det här laget efter att vi, dag efter dag, stod på plats och förkunnade: "Börja med skolan så löser sig resten"
För visst är det så! Får skolan tillräckligt med resurser i form av kompetensutveckling till lärarna, datorer, stöd till elever med särskilda behov, forskningsstöd till de verksamma (dvs fritidspedagoger, förskolelärare, lärare, yrkeslärare och modersmålslärare), utveckling av specialpedagogiken, stöd i form av resurser i klasserna till de som behöver det m.m så kommer skolan att lösa de problem som uppstår istället för att samhället ska behöva ta hand om det senare i ungdomarnas liv. Något som hade kunnat åtgärdas i skolan...
Alla vinner på det, framförallt barnen som är vår framtid!

Årets Genèveskoledeltagare

Just nu befinner sig Anna från Gävle i Genève för Lärarförbundets räkning som årets deltagare i Genèveskolan.
Följ gärna hennes blogg! Jag läser den varje dag. För mig blir det som att återuppleva förra årets upplevelser, allt från iranier som protesterar under invigningen till WTO's representant som blir grillad av representanterna från Genèveskolan!
Hoppas verkligen att Annas upplevelser blir lika intensiva och "verklighetsuppvaknande" som de vi som var där förra året fick.

ITUC-CSI-IGB - International Trade Union Confederation

ITUC-CSI-IGB - International Trade Union Confederation

Posted using ShareThis

Global Action Week 19-25 april 2010

About 1GOAL: Education for All
Today, 72 million children in the world are denied the chance to go to school. These children could be our next generation’s leaders, sports stars, doctors and teachers. But they face a lifelong struggle against poverty.

It doesn’t have to be this way. Since 2000, 40 million more children are in school. Education beats poverty – and gives people the tools to help themselves.

1GOAL is a campaign seizing the power of football to ensure that education for all is a lasting impact of the 2010 FIFA World Cup. Raising our voices all over the world we believe that, together, we can make education a reality for the millions of boys and girls who remain out of school.

“This is our chance to show not just out-of-school children, but our own children, that when we make a promise, we keep it. With your help, we could have billions of fans cheering not just for their teams, but for one team: 1GOAL. This is our moment to shine; we can bring millions of children in from the shadows of ignorance, and light up their lives with the legacy of education.” ~ Her Majesty Queen Rania Al-Abdullah Co-Founder and Global Co-Chair, 1GOAL

You can help make education for all a reality.

1GOAL is bringing together footballers, fans, charities, corporations and individuals to lobby and achieve our ambitious aim of education for everyone. By joining the 1GOAL team, you can strengthen the campaign’s voice and give us the best possible chance of success.

Intressant

Jag har äntligen fått tid att läsa Lärarnas tidning som kom i veckan. Det står alltid mycket intressant i den och så även den här gången!
Jag tycker mycket om att använda datorn och annan medieteknik i undervisningen då eleverna ofta tycker det är roligare än den vanliga traditionella undervisningen. Det senaste vi har gjort är dialog som antingen filmas, läses in till en power point (med berättarröst) eller använder sig av power point som bakgrundsbild till sin traditionellt framförda dialog i klassrummet. Eleverna har en stor portion fantasi som de använder på bästa sätt och jag hoppas kunna lägga upp några exempel här (väntar på godkännande från föräldrar just nu).
Åter till det intressanta i Lärarnas tidning! Där stod att läsa om två lärare i år 5 på Backaskolan i Ystad som har startat en blogg tillsammans med sina elever, där de skriver bokrecensioner och läser in ett litet stycke ur boken. De tyckte det kändes mer utvecklande än att eleverna skrev en reension som senare hamnade i en pärm. Eleverna har t o m fått respons från en av författarna som de har recenserat som sökte på sitt namn och hamnade på deras blogg. Det har gjort att eleverna upplevde det så positivt när de förstod att de blir lästa av andra än sina lärare att de började bli mer noga med hur de uttryckte sig och med stavningen! Tänk vad uppmärksamhet kan göra! Titta gärna in på bloggen.

Dags att slanta upp SKL!

Dags att slanta upp, SKL - Ledare ÖA, Lib - allehanda.se

Sveriges framtid - våra barn

Debatten om vem som ska äga skolfrågorna går het och Sveriges lärarkår förbises i den debatten av vår regering. Lärarna som professionell yrkeskår bör ju vara de som kan mest i frågan då de dagligen befinner sig i verksamheten.

Hittade en mycket intressant och omfattande rapport genom en väns inlägg på facebook (tänk vad man kan "vinna tid" genom att snabbt se vad vänner ha skrivit) av en professor på Aucklands universitet, John Hattie. Hans forskning omfattar 83 miljoner elever. I GP för ett tag sedan kunde man läsa om denna studie då Knut Sundell, docent i psykologi, Sven Bremberg, med doc och docent i socialmedecin och Martin Karlberg, doktorand vid Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, hade uttalat sig om den här studien och dess betydelse för skolan i Sverige. De påpekar att bristen på svensk forskning som utvärderar de olika undervisningsmetoderna och reformerna inom skolan är allvarlig och grunden för att svensk skola inte når de resultat man skulle vilja. Därför tycker dessa tre att det är centralt att lärarstudenter får undervisning som har sin grund i internationell forskning.

Borde inte vår regering därför se till att satsa mer på lärarbedriven forskning? Se till att förslaget om lektorer i alla skolformer går igenom och sjösätts så fort som möjligt? Dessutom är det viktigt att ALLA lärarformer (dvs från förskolelärare, fritidspedagoger till gymnasielärare) ska ha rätten att bedriva forskning!

Bland många andra saker i debattartikeln som fick mig att reagera fanns följande att läsa: "Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över"
Någon som kan gissa vad som fick mig att reagera? Om läraren är den viktigaste faktorn för inlärning (naturligtvis är det så) och vi måste vara medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att lära, hur kan det då komma sig att lärartätheten inte spelar någon roll??????? Om jag har 100 elever i en grupp är det väl stört omöjligt att se varje individ och bli medveten om dess inlärningskapacitet? Har jag istället 20 elever så ger det mig möjlighet att möta varje individ på ett helt annat sätt. Är då dessa 20 elever utåtagerande, det Björklund skulle kalla för störande (jag kallar dem för en utmaning för mig som lärare - lyckas jag få dem att nå målen är jag en bra lärare) så minskar mina möjligheter att nå varje individ på dennes nivå. Är vi då istället två lärare på denna grupp av 20 elever så ökar möjligheten för eleverna att synliggöra sina kunskaper och deras inlärningsmetoder! Eller har jag fel?
Tycker inte om när högt utbildade människor drar slutsatser som motsäger varandra!

Skolfront

Igår hade jag turen att få vara med i Skolfront igen och diskutera regeringens skolpolitik. Mycket intressant och nervöst!
Jag blev uppringd i måndags och tillfrågad om jag ville vara med. Nervositeten grep tag i mig ögonblickligen. Samtidigt så är utmaningen och chansen att få säga vad lärare, åtminstone jag, tycker om bland annat svartmålningen av lärarkåren, skolan och hur vi når uppdraget med de knappa resurser vi har, en chans man inte får låta gå förbi.
Medan jag väntade på att få komma in till UR och sändningen så vandrade maken och jag runt i de vackra stockholmska kvarteren runt Tulegatan i solskenet. Vi diskuterade huruvida en hel generation (födda -64 och senare) är uppfostrade till att man ska lyssna på andras åsikter mer än att man ska uttrycka sina egna. Här fick jag verkligen chansen att uttrycka vad jag tycker om regeringens politik, även om det man hinner säga på 3 minuter (delat med två andra) inte på något sätt uttrycker mer än en bråkdel av tankarna kring skolpolitiken som förs nu.
Jag hade velat prata om fritidspedagogernas utbildning som alliansen vill korta ner, villkoren för lärarlyftet som tyvärr gör att inte alla lärare har råd att kompetensutveckla sig och få ämneskunskaper i fler ämnen, nedskärningarna i skolan, elever i behov av särskilt stöd som inte får det, osv, osv....
Samtidigt får vi inte glömma en grupp elever som ofta åsidosätts därför att de klarar sig "själva". De duktiga som kanske inte får den utmaning de skulle behöva för att utvecklas maximalt. Då resurserna i skolan är för få, måste vi fokusera på att alla ska nå målen dvs först och främst de som behöver extra stöd och de elever som behöver mer utmaning lämnas därhän då tiden inte räcker till. En liten grupp på 20 elever och en 40 minuters lektion ger 2 minuter/elev!!!
Återigen går mina tankar till Skottland och deras nya läroplan som bygger helt och hållet på vad samhället behöver och vad framgångsrika lärare har lyckats med. Mer om det finns i det sista numret av Pedagogiska Magasinet.
Vi lärare måste göra vår röst hörd! Det är vi som är de professionella, därför äger vi professionsfrågorna, ingen kan skolan som vi!

Chile Earthquake : Constitucion in The Aftermath of Tsunami

Rodrigos lastbil på väg mot Constitución

För er som läste mitt inlägg igår och som känner Rodrigo eller har släkt och vänner i Chile, har jag fått mer nyheter. Rodrigo mailade mig bilder för att visa hur det går för dem med sin plan att fylla hans brors lastbil med förnödenheter till de drabbade i staden Constitución i södra Chile. Tillsammans med La Universidad Cátolica de Chile höll de igår som bäst på att lasta på allt de hade fått tag på; här ser ni arbetet:
Rodrigo i sin svenska landslagströja! ;)Jag hoppas att många kan räcka en hjälpande hand i form av en slant till dessa drabbade i Chile. Hur man gör finns med i gårdagens inlägg. Många har förlorat allt, precis som i Haiti, även om dödsiffran (tack och lov) inte är lika hög. Många chilenare i Sverige har haft det otroligt tufft under dessa dagar, då de har svävat i ovisshet om deras släktingar och vänner finns i livet eller inte

Hjälp till Chile

Min före detta kollega, Rodrigo Zamora, flyttade för något år sedan tillbaka till Chile med sin fru och sina barn efter mer än 20 år i Sverige. Nu försöker han hjälpa sina landsmän genom detta:
Från Magazin24
Rodrigo och Mikael hjälper jordbävningsoffer

De som känner Rodrigo Zamora (stora bilden) förknippar honom med musiken. Nu får han hjälp av Mikael Lehikoinen (infälld) att samla ihop pengar till en hjälptransport i Chile.
Foto: PRIVAT

Rodrigo Zamora, som har bott i Köping i 20 år och är välkänd bland många i trakten, ska åka med en hjälptransport till dem som drabbats av jordbävningen i hemlandet Chile. Via kompisen Mikael Lehikoinen ber han nu om Köpingsbornas hjälp. ”Jag kan inte titta på, utan känner att jag måste agera”, säger Rodrigo.

Tidigt på morgonen den 27 februari skakades Chile av en jordbävning som mätte 8,8 på Richterskalan. Det var den kraftigaste i landet sedan skalvet 1960, som är världens hittills kraftigaste jordbävning och med sin enorma kraft skördade 3 000 offer.

Lördagens jordbävning har i dagsläget krävt omkring 800 människors liv – men många, många fler har fått sina liv förstörda. I det värst drabbade området, runt Chiles näst största stad Concepcíon, har såväl byggnader som infrastruktur rasat. Två miljoner bostäder beräknas vara förstörda och människorna saknar allt ifrån vatten till elektricitet.

Före detta Köpingsbo ordnar hjälptransport

Drygt 30 mil norr om jordbävningens offer, i Viña del Mar nordväst om huvudstaden Santiago, lever Rodrigo Zamora med sin familj. Hit flyttade man för ett par år sedan, efter att ha levt i Köping under 20 års tid. Rodrigo är välkänd för många i Västra Mälardalen – om inte för musiken, så för att bland annat ha arbetat på Scheeleskolan i Köping och Stureskolan i Arboga.
– Det finns ingenting kvar, berättar en bedrövad Rodrigo på telefon från Viña del Mar. Chile är ett bra land, men resurserna räcker inte till. Människor har pengar – men det finns inga banker att ta ut dem på, det finns inga affärer att handla i. På vissa ställen har 95 procent av byggnaderna rasat.
­– Jag kan inte titta på, utan känner att jag måste agera.

Rodrigos bror har en långtradare och tillsammans har de beslutat sig för att fylla den med mat, kläder och annat nödvändigt, och sedan köra ner till det värst drabbade området för att dela ut sakerna på plats.

"Blev alldeles bestört"

Ytterligare hundratals mil bort – i Örebro, Sverige – finns Mikael Lehikoinen. Även han gammal köpingsbo och bekant med Rodrigo och hans familj sedan långt tillbaka.
– Det var tack vare Rodrigo som vi, i den lilla lokala rockorkestern KiNG, kunde förverkliga en av våra drömmar och mål: att få turnera i Sydamerika. Vi turnerade i Chile faktiskt två år i rad och fick både fans och vänner där. Så därför ligger Chile mig väldigt nära om hjärtat, berättar Mikael.
– När jag fick höra vad som hänt i Chile blev jag alldeles bestört. Jag rusade till datorn för att snabbt se vilka områden som hade drabbats av jordbävningen. Mitt i denna skräckfyllda oro drog jag en lättnadens suck när jag insåg att mina vänner inte var bland de drabbade.

Kompisen Mikael Lehikoinen hjälper till

Under torsdagen ringde Rodrigo till Mikael och meddelade att allt är okej med honom och hans familj i Viña del Mar. Rodrigo berättade även om vad familjen Zamora tänker göra för att hjälpa de krisdrabbade.
– Han undrade om jag kan hjälpa till på något sätt. Jag tvekade så klart inte en sekund utan ringde direkt till Magazin24 och bad om hjälp. Så nu är vi här, säger Mikael Lehikoinen.
– Därför uppmanar jag alla att lämna ett litet bidrag till Rodrigos och hans bröders hjälpinsats eller någon annan hjälporganisation. Jag kommer själv via mitt företag Cirkus Media skänka 500 kronor och jag kommer även skänka lika mycket via nattklubben Satin som jag samarbetar med.

Alla som känner Rodrigo och Mikael, eller bara vill hjälpa de jordbävningsdrabbade i Chile, kan nu skänka pengar till hjälptransporten.
– För pengarna kommer vi att handla blöjor, mjöl, salt, socker, ris, te, konserverade burkar, vatten, klor, rengöringsmedel, epedemiförebyggande och mycket mer, berättar Rodrigo. Vi kommer att bli filmade av TVN, som är motsvarigheten till SVT, så folk kan se direkt via Internet att hjälpen verkligen når fram.


Hjälp Rodrigo att hjälpa!Sätt in valfri summa pengar på bankgiro 5016-2452 och märk insättningen "Hjälp till Chile" i meddelanderaden.

Josefin Svenberg
Publicerad: 4 mars, 2010 - 23:48

RUT skapar problem

Denna väna (kvinna) RUT som inget hellre vill än komma hem till oss och städa, laga mat, tvätta och bara ta hand om det vi yrkesverksamma(andra kvinnor) inte orkar eller hinner göra. Nu, så här i väntan på valet, blossar pigdebatten åter upp och görs till en avgörande fråga.
Jag, å andra sidan, funderar inte så mycket på om det är rätt eller fel, utan jag funderar på orsaken till att den här debatten ens uppstår. Inte ens partimedlemmarna i de olika partierna verkar vara överens om det är rätt eller fel att ha hemhjälp och få göra avdrag för det. Själv ser jag det kanske inte som ett framsteg mot ett mer jämställt samhälle utan snarare ett kliv bakåt och i riktning mot större klasskillnader (igen).
Några i debatten anser att det är väl helt riktigt och att detta tillfälle skapar fler arbetstillfällen för våra arbetslösa (kvinnor). Eller som en annan mycket klok kvinna sa; det är en väg ut ur kvnnornas utbrändhet, där vi tillåts vila efter att ha arbetat en hel dag och slipper ta hand om tvätt, matlagning, handling och städning också.
Visst är det så, men ligger inte problemet någon annanstans? Ligger problemet snarare inte i att vi inte har kommit längre än så? Att det är kvinnorna som ska arbeta heltid, handla mat, städa och tvätta? Medan mannen, som också arbetar heltid, ska komma hem till ett dukat bord och till ett magiskt skåp som alltid är fyllt med rena, välstrukna kläder, väl ihopparade strumpor och fint vikta kalsonger? Fast vi är sååå jämställda i vårt svenska jämställdhetsparadis. Och männen kommer undan med det, med vår (vi kvinnor) tillåtelse!
Tar vi debatten ytterligare ett steg längre så vem är RUT som kommer och städar hemma hos mig? Jo, kanske är det en fembarnsmamma som städar, tvättar mm hos andra på heltid och sedan ska hem och ta hand om familjen och göra samma sak. Jag vill inte bidra till att vårt jämställda samhälle går bakåt, i sådant fall vill jag att en man ska städa hos mig och laga min mat för att sdan gå hem och tvätta och städa hemma hos sin familj! Jag vill inte bidra till att förstärka ett genustänk som jag inte ställer upp på själv och som vi i skolan arbetar aktivt med att synliggöra hos våra elever för att verka för ett mer jämställt samhälle. Ett samhälle där du lönesätts utifrån dina meriter, inte utifrån könstillhörighet eller klasstillhörighet...
Som Alva Myrdahl en gång sa om förskolelärarinnor: "de är av särkilt vän och omhuldande natur" därför passade kvinnan så bra som bla förskollärare. Ett kvinnodominerande yrke, som idag inte ger en bra lön trots universitetsstudier.. Hörde på radion att svenska lärare tjänar sämst i Europa enligt en schweizisk undersökning. Samtidigt hörde jag att de som gör RUT-avdrag är 3 procent av de skattebetalande svenskarna. Dvs de resterande 97 procenten subventionerar deras hemhjälp.
Jag är för städhjälp, men då ska jag betala den själv och inte på bekostnad av de som inte har råd.

Får vem som helst bli professor?

Här pratas det om människor med "knaper utbildning"som inte kan rendera något till samhället pga sin okompetens... Vad har hans utbildning gett honom? Var finns intelligensen här? Var finns värdegrunden och solidariteten? Vem ska ta hand om honom på ålders höst? Vi skattebetalare????

Vi vill, vi kan och vi törs

En mycket sanningsfull text

Björklunds senaste utspel

Så ska då lågstadieläraren återinföras. Läs- och skrivinlärning skall åter få en betydande del i utbildningen: toppen säger jag! Men resten, att få "översiktliga" kunskaper inom 11 ämnen, hur bra är de? Gick vi inte ifrån det systemet en gåg i tiden för att det inte upplevdes som positivt?
Hur bra skulle det vara om en minister hade hand om 11 områden inom politiken? T e x kan ju björklund inte bara ha hand om utbildning utan även socialministeriet, kultur-, jordbruks-, näringslivs-, justitie-, arbetsmarknad-, utrikes-, bistånds-, integrations och jämställdhets-, handels- och industriministeriet! Tänk, så mycket skattemedel vi skulle spara som istället kan läggas på skola, vård och omsorg. Skolan har ju trots allt hand om Sveriges framtid och då måste vi ha väl utbildade lärare med djupa ämneskunskaper inom de ämnen de undervisar i. Vi måste få fram en utbildning som ger oss både fördjupade ämneskunskaper och en organisation inom skolan som ger eleverna både tryggheten av att inte ha för många lärare och goda ämneskunskaper genom samarbete och utveckling! Därför är det viktigt att det satsas på lärare genom kompetensutveckling och ständig uppdatering av sådant som sker i samhället. En bättre samverkan mellan näringsliv, skola och samhälle. Detta sker bara genom satsning på barn och ungdomar, inte genom att ständigt skära ned inom skolans verksamhet.
Lärare leder barn/ungdomar mot framtiden - det bör också utbildningsministern göra som är den som är vald av folket att förbättra skolan!

Lärarförbundet: tid för varje elev - Debatt - www.vlt.se

Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten. Inga fler nedskärningar inom skola och omsorg. Barnen och ungdomarna är vår framtid! Det är vi som ska ge dem det de behöver för att den framtiden ska vara fylld av möjligheter, inte hinder. Låt oss ge dem det de behöver genom en god utbildning av hög kvalité. Låt inte barnen betala krisen!

Lärarförbundet: tid för varje elev - Debatt - www.vlt.se

Make IT Fair

Support workers at Gold Peak factories in their struggle for decent wages and benefits, as well as for the redress and proper compensation for workers with cadmium-affected ex-workers.

Just send an email to the Gold Peak company through this link!

Efter 25 år som fackligt engagerad med livet som insats

Efter att ha deltagit i Genéveskolan 2009 och då 2010 har gjort sitt intåg så brukar jag alltid göra en summering av mina upplevelser. Medan jag satt där och gick igenom foton tagna under ILOkonferensen så kom jag att undra över hur det har gått för denna otroligt engagerade man: Jan Sithole. I Times of Swaziland den 12 oktober 2009 kunde man läsa följande (läs också kommentarerna längst ner som intygar hans långa engagemang!):

Jan Sithole FINALLY bows out of SFTU
By Phila on October 12,2009


MATSAPHA – After leading the Swaziland Federation of Trade Unions (SFTU) for 25 years, Jan Sithole yesterday stepped down as Secretary General of the country’s union mother-body.

However, he continues to be a member of the organisation he has helped build since 1984.
Sithole has been replaced by Mduduzi Gina, who beat former Deputy Secretary General Archie Sayed by a landslide margin after tense moments of a voting process conducted through a secret ballot.

The elections, which were monitored by the Council of Swaziland Churches, took place on the third and final day of the 7th SFTU Delegates Congress held at Esibayeni Lodge and attended by 13 affiliates of the organisation.
During the elections, Gina and Sayed were the only persons nominated for the Secretary General’s position, while Sithole did not stand.
After the voting process had been concluded, the auditorium erupted into song and dance as Gina was announced winner with 70 votes against Sayed’s paltry 30.


Acknowledged

Gina, in his maiden speech as Secretary General, acknowledged the role played by his predecessor and appealed to the over 100 delegates for protection of the organisation’s integrity.
“The debates and interrogations witnessed here since the congress began on Friday were a sign that all of you have the best interests of the federation at heart,” Gina said.
He told the delegates that the continued existence of the organisation lay squarely on their shoulders and not his sole responsibility.

“I grew up within the structures of unionism as I joined the workers struggle, while still a young man. I’ve always been a dedicated activist and shall continue to safeguard the interests of the federation,” the new Secretary General said.
In an interview with Sithole, the outgoing leader said Gina was one of the brilliant emerging leaders of the SFTU and assured everyone that “the organisation is in the right hands”.


Serving

Gina has been serving as Second Deputy Secretary of the SFTU for the past four years and has been Secretary General of the Swaziland Processing Refining and Allied Workers Union (SPRAWU).
He is also the Swaziland National Provident Fund’s current Chairman of the Board of Directors.



Extra-ordinary Congress for SFTU coming

MATSAPHA – The Swaziland Federation of Trade Unions will hold an extra-ordinary congress in the next few months.

This was one of the resolutions taken at the end of the organisation’s 7th Delegates Congress yesterday afternoon.
The newly-elected national executive committee of the organisation has been given this congress as its first assignment.

“We need to prepare for the extra-ordinary congress and the new executive committee has to start preparations for the event as soon as possible,” new president Barnes Dlamini said.
Dlamini reminded the new committee that leadership was a sacrifice and there was a lot of sacrificing that they had to do.
The agenda, date and other logistics of the congress could not be divulged by the president.



Barnes is new SFTU president

MATSAPHA – Barnes Dlamini was yesterday elected new president of the Swaziland Federation of Trade Unions.

Dlamini takes over from Simon Shongwe who reportedly withdrew from the race after numerous consultations and lobbying.

Dlamini and Shongwe were the only persons who had shown interest in the position.
“Shongwe wanted to retain his position and at the beginning of the congress he had indicated that he would stand for the elections. However, he withdrew at the last minute, thereby handing unopposed victory to Barnes,” a source within the National Executive said.

Barnes had served as Deputy President in the previous National Executive and was also at the forefront of the Swaziland United Democratic Front (SUDF).




Comments to this article (4 posted)

I always admire Mr. Jan Sithole as leader and my role model, you are a great leader.... you have served your federation with distintion... farewell, may the almighty be with you and bless you. from your admire Elias Phiri from Mpumalanga SA
(Posted by Elias Phiri, November 6, 2009, 11:20 PM)

Dear Jan... Greetings from Canada ! I have fond memories of you as a student at Mankayane. I have followed your career from a distance. In 2000 we visited Swaziland and connected with a few former students but were unable to locate you. I recall your enthusiasm for drama and table tennis. I trust you continue to follow the God First motto of good old Mamkayane High. An "old"Tishela Frank Berry
(Posted by Frank Berry, October 25, 2009, 10:18 AM)

Thanks Jan, you have made your mark since coming from your youthful years at Mankayane High School in the 70's. You played your role very well and it was time to let go and a young blood come in. Hope you guys will help the workers realize that they are the owners of the economy not the Royals. The workers mustn't be exploited by either the capitalist or the Royals. It's bad taste when few enjoy 2/3 of the economy at the expense of the majority!! Phambili ngo'Mkhonto wekulwa neyi mbungulu nama gundane!! As COSATU here in Gauteng we are behind your struggle 110%.
(Posted by Themba D. Sobethu (Pretoria), October 13, 2009, 3:10 PM)

so long comrade ....you surely made yo presence felt... you gave these bogus politicians a good run for their money ! no one will ever forget you ...Amandla !
(Posted by dibaba, October 12, 2009, 7:25 PM)

Jag hoppas verkligen att den nya ordföranden har samma engagemang som Jan har haft och att han fortsätter att arbeta för folket och de mänskliga rättigheterna! I Jans fotspår (hoppas bara att han slipper trakasserier och mordhot)!