Har idag testat den, för mig, första nya GB-glassen denna vår. Pear Dream (dajmstrut med päronglassmak)! Omdömet om glassen ska jag överlåta till er andra som vill smaka den, grejen var nämligen den att jag började fundera på hur jag skulle kunna använda smakprovet i undervisningen. Tänkte på svenska, förberedelse inför uppsatsskrivning, argumentation, ordklasser (genomgång av adjektiv, adverb), målande beskrivningar mm. Det skulle ju funka! Verklighetsanknytet om man dessutom får dem att smaka på en ny glass...
Drar jag sedan på växeln lite mer så kan de göra en enkät i klassen eller varför inte en undersökning bland ungdomarna på hela skolan, resultatet sammanställs, analyseras och redovisas i excel. Kanske kan matten vara med då det handlar om variabler, procent osv.
Kan man titta på ingredienserna i en av glassarna och ha med biologi och kemi? Smakämnen och beteckningar? Vad innehåller de, hur skadliga är de för oss eller är de inte det? Vilka smaksättare använder vi i hemkunskapen? Kan de ringa någon forskare och få info? Träna på att söka fakta utanför internet, dvs träna de sociala kompetenserna genom att samtala med någon okänd, boka möte osv?
Kan eleverna undersöka hur glassutbudet ser ut i olika länder där målspråket i främmande språksundervisningen används? Kanske genom att ta kontakt med sina FB-vänner de har skaffat genom olika e-twinningsprojekt som skolan är med i? Eller varför inte använda Twitter och lägga ut en fråga på målspråket?
Kan man i Samhällskunskap titta på hur GB-företaget är uppbyggt och hur ett privat företag styrs? Läsa om företagets historia?
Vilken redovisningsform kan det här ha? En PPT där eleverna visar bilder på hur processen har gått till, vilka svar de har fått och vilken analys de har gjort av resultatet? Kanske kan de läsa in berättarröst för att lära sig den processen? Kan redovisningen ske under en föräldrakväll där föräldrarna invigs i hur den moderna skolan arbetar? Den skola där läraren leder undervisningen genom att bl a ställa frågor som triggar igång elevernas nyfikenhet, leder dem under processen mot målet, stöttar och peppar eleven att nå målen och träna på de fyra F:en - Färdighet, Förtrogenhet, Faktakunskap, Förståelse.
Allt detta för att jag smakade en ny glass....
tisdag 29 mars 2011
fredag 18 mars 2011
Lärare säger ifrån
De senaste dagarna har en stor debatt förts på Twitter bland många aktiva lärare efter Jan Björklunds och LR's utspel om katederundervisning.
Jag blir stolt när jag ser vad alla professionella lärare som vi, trots medias svartmålning, faktiskt har i våra verksamheter. Lärare som pekar på pedagogisk forskning, vetenskaplig grund och erfarenhet från den egna verksamheten. Få är de barn/elever som idag kan sitta stilla under en längre period och lyssna till läraren. Få är de lärare som överger eleven åt sitt öde för att själv lära utan lärarstöd, såsom Björklund vill göra gällande.
Naturligtvis finns det personer som kanske aldrig skulle ha blivit lärare precis som det finns de som aldrig borde ha blivit politiker eller borde ha fått komma till makten, vårt yrke är inget undantag där. Därför är det bra att skollag skärps, lärarlegitimation sjösätts för att elevers rättsäkerhet ska stärka/tryggas och att lärarutbildningen ses över.
Vi får dock inte glömma att det är professionen som ska styra undervisningen, välja metod efter klass, elev, situation och ämne! Jag, som lärare, skulle aldrig drömma om och tala om för en kirurg hur den ska utföra sin operation, sitt ingrepp. Skulle heller aldrig tala om för en elektriker hur den ska koppla elen, eller för en rörmokare hur den ska utföra sitt arbete. Inte heller skulle jag tala om för en kollega som undervisar i årskurs ett hur eleverna ska lära sig läsa och skriva, för det har jag inte i min utbildning! Trots att jag är lärare! Var person, varje kompetens, varje utbildning har sin plats i systemet! Skulle jag vara på ett fritidshem skulle nog eleverna bli otroligt uttråkade, för jag skulle vilja prata grammatik och främmande språk med dem, är inte utbildad på fritidspedagogik!
Varför ska då herr Björklund, som inte är ubildad lärare, komma och tala om för oss professionella hur vi ska utföra vårt jobb?????
Lärande sker i interaktion mellan elev och lärare, oavsett var den sker, oavsett om läraren sitter i katedern, där läraren "förvarar sina saker" eller "går ner" till eleverna. Själv sitter jag aldrig i katedern, möjligtvis på. Jag befinner mig oftast rörandes mellan eleverna, t o m när jag har genomgång, för att kunna möta varje elev med blicken, skapa den där kontakten som behövs för att se om alla hänger med, få dem att förstå att jag pratar med just Dig! Detta för att sedan återvända till tavlan och skriftlig genomgång där det behövs (älskar ju grammatik och då skriver man på tavlan så det brinner om det!).
För hör och häpna, herr Björklund, jag har genomgångar! Genomgångar där vi tittar på nya avsnitt inom grammatiken, med en genomgång där eleverna visas hur det är uppbyggt, med exempel, efterföljande frågor och egna övningar då eleven bearbetar det som förhoppningsvis omvandlas till kunskap i den process som följer.
Samtidigt så måste vi hänga med i tekniken och utnyttja den för att väcka elevernas intresse! I en värld där så mycket intryck erbjuds varje dag, så mycket andra lockelser finns, så måste vi hänga med, motivera och hjälpa (dvs leda) våra elever att hitta nya metoder och vinklingar på lärandet.
Ett exempel är när eleverna ska arbeta med ett nytt område och omsätta nya ord i teori till praktik. Hur tråkigt upplevs det inte att alltid få skriva en dialog och spela upp även om de gör till en teaterpjäs? Har de gjort det så blir de lätt less på samma tillvägagångssätt gång efter gång. Därför är det viktigt att man utnyttjar de tekniska hjälpmedel som finns att tillgå för att göra lärandet lockande.
Vi har filmat dialoger, gjort dem till ppt där eleverna har läst in sina röster till bilder som de själva har ritat i program eller fotat, de har gjort ppt och använt den endast som bakgrund till sin dialog och naturligtvis valt att även göra en helt vanlig skriven dialog som man sedan "spelar" upp för klassen. Redovisningsformen är naturligtvis valfri.
Denna lärarledda arbetsform, Björklund, gjorde inte bara att mina elever blev oerhört engagerade i hela processen från att bestämma vad de skulle samtala om (efter det givna temat futurum och konditionalis), vilken redovisningsform de skulle använda(där de var tvingade att fatta ett gemensamt beslut - den demokratiska processen), var skulle de filma, foton, bilder (vilket program ville de använda), användandet av målspråket (spanska), funderandet över slang versus skolspanska, kontakt med sina spanska mailvänner för bakgrundsfakta, utan de blev även mycket mer medvetna om språket i sig, hur når man fram, funkar det med google translate (kan man lita på det om man inte kan språket till 100 %), kan man experimentera med språket utan att följa lärarens anvisningar och få det korrekt, hur fungerar "vi" i grupp och hur viktigt är det för slutresultatet.
Målet är ett, processen i sig ett annat: enormt viktig, då den ger målet en extra "knorr" dvs, som elev lär du dig fler saker än "bara" ämnet.
Om det är detta du kallar katederundervisning, då har vi lärare aldrig lämnat katedern! Överlåt till oss professionella, med lärarutbildning och erfarenhet, välja vilken metod som passar just vår grupp, olika elever, olika ämnen och situationer!
Ge oss istället arbetsro, förutsättningar att utföra vårt huvudsakliga uppdrag - undervisningen, motivationen att stanna kvar i yrket (lönen) istället för att se ner på oss och inte lita på att vi kan vårt yrke. Se till att de huvudmän som finns lägger alla resurser som behövs för att skolan ska fungera!
Glöm dessutom inte fortbildningen! Lärare behöver ständig kompetensutveckling för att hänga med i utvecklingen, behålla motivation och inspirationen uppe! Inom vilket annat företag som ska utvecklas skulle man låta de anställda jobba år ut och år in utan fortbildning?
Jag blir stolt när jag ser vad alla professionella lärare som vi, trots medias svartmålning, faktiskt har i våra verksamheter. Lärare som pekar på pedagogisk forskning, vetenskaplig grund och erfarenhet från den egna verksamheten. Få är de barn/elever som idag kan sitta stilla under en längre period och lyssna till läraren. Få är de lärare som överger eleven åt sitt öde för att själv lära utan lärarstöd, såsom Björklund vill göra gällande.
Naturligtvis finns det personer som kanske aldrig skulle ha blivit lärare precis som det finns de som aldrig borde ha blivit politiker eller borde ha fått komma till makten, vårt yrke är inget undantag där. Därför är det bra att skollag skärps, lärarlegitimation sjösätts för att elevers rättsäkerhet ska stärka/tryggas och att lärarutbildningen ses över.
Vi får dock inte glömma att det är professionen som ska styra undervisningen, välja metod efter klass, elev, situation och ämne! Jag, som lärare, skulle aldrig drömma om och tala om för en kirurg hur den ska utföra sin operation, sitt ingrepp. Skulle heller aldrig tala om för en elektriker hur den ska koppla elen, eller för en rörmokare hur den ska utföra sitt arbete. Inte heller skulle jag tala om för en kollega som undervisar i årskurs ett hur eleverna ska lära sig läsa och skriva, för det har jag inte i min utbildning! Trots att jag är lärare! Var person, varje kompetens, varje utbildning har sin plats i systemet! Skulle jag vara på ett fritidshem skulle nog eleverna bli otroligt uttråkade, för jag skulle vilja prata grammatik och främmande språk med dem, är inte utbildad på fritidspedagogik!
Varför ska då herr Björklund, som inte är ubildad lärare, komma och tala om för oss professionella hur vi ska utföra vårt jobb?????
Lärande sker i interaktion mellan elev och lärare, oavsett var den sker, oavsett om läraren sitter i katedern, där läraren "förvarar sina saker" eller "går ner" till eleverna. Själv sitter jag aldrig i katedern, möjligtvis på. Jag befinner mig oftast rörandes mellan eleverna, t o m när jag har genomgång, för att kunna möta varje elev med blicken, skapa den där kontakten som behövs för att se om alla hänger med, få dem att förstå att jag pratar med just Dig! Detta för att sedan återvända till tavlan och skriftlig genomgång där det behövs (älskar ju grammatik och då skriver man på tavlan så det brinner om det!).
För hör och häpna, herr Björklund, jag har genomgångar! Genomgångar där vi tittar på nya avsnitt inom grammatiken, med en genomgång där eleverna visas hur det är uppbyggt, med exempel, efterföljande frågor och egna övningar då eleven bearbetar det som förhoppningsvis omvandlas till kunskap i den process som följer.
Samtidigt så måste vi hänga med i tekniken och utnyttja den för att väcka elevernas intresse! I en värld där så mycket intryck erbjuds varje dag, så mycket andra lockelser finns, så måste vi hänga med, motivera och hjälpa (dvs leda) våra elever att hitta nya metoder och vinklingar på lärandet.
Ett exempel är när eleverna ska arbeta med ett nytt område och omsätta nya ord i teori till praktik. Hur tråkigt upplevs det inte att alltid få skriva en dialog och spela upp även om de gör till en teaterpjäs? Har de gjort det så blir de lätt less på samma tillvägagångssätt gång efter gång. Därför är det viktigt att man utnyttjar de tekniska hjälpmedel som finns att tillgå för att göra lärandet lockande.
Vi har filmat dialoger, gjort dem till ppt där eleverna har läst in sina röster till bilder som de själva har ritat i program eller fotat, de har gjort ppt och använt den endast som bakgrund till sin dialog och naturligtvis valt att även göra en helt vanlig skriven dialog som man sedan "spelar" upp för klassen. Redovisningsformen är naturligtvis valfri.
Denna lärarledda arbetsform, Björklund, gjorde inte bara att mina elever blev oerhört engagerade i hela processen från att bestämma vad de skulle samtala om (efter det givna temat futurum och konditionalis), vilken redovisningsform de skulle använda(där de var tvingade att fatta ett gemensamt beslut - den demokratiska processen), var skulle de filma, foton, bilder (vilket program ville de använda), användandet av målspråket (spanska), funderandet över slang versus skolspanska, kontakt med sina spanska mailvänner för bakgrundsfakta, utan de blev även mycket mer medvetna om språket i sig, hur når man fram, funkar det med google translate (kan man lita på det om man inte kan språket till 100 %), kan man experimentera med språket utan att följa lärarens anvisningar och få det korrekt, hur fungerar "vi" i grupp och hur viktigt är det för slutresultatet.
Målet är ett, processen i sig ett annat: enormt viktig, då den ger målet en extra "knorr" dvs, som elev lär du dig fler saker än "bara" ämnet.
Om det är detta du kallar katederundervisning, då har vi lärare aldrig lämnat katedern! Överlåt till oss professionella, med lärarutbildning och erfarenhet, välja vilken metod som passar just vår grupp, olika elever, olika ämnen och situationer!
Ge oss istället arbetsro, förutsättningar att utföra vårt huvudsakliga uppdrag - undervisningen, motivationen att stanna kvar i yrket (lönen) istället för att se ner på oss och inte lita på att vi kan vårt yrke. Se till att de huvudmän som finns lägger alla resurser som behövs för att skolan ska fungera!
Glöm dessutom inte fortbildningen! Lärare behöver ständig kompetensutveckling för att hänga med i utvecklingen, behålla motivation och inspirationen uppe! Inom vilket annat företag som ska utvecklas skulle man låta de anställda jobba år ut och år in utan fortbildning?
fredag 11 mars 2011
Matnyttigt på nätet för lärare
Det finns en uppsjö av matnyttiga länkar på nätet, där lärare sprider sina idéer och tips. Varför uppfinna hjulet på nytt? Varför inte istället ta någon annans idé, prova och utveckla den?
Här finns några länkar att välja på:
ett spel om förhållningssätt till djur
Förskoleforum
Mer från förskolan
Pedagogbloggen
Blogg om internet, pedagogik, matte mm av läraren Peter Ellwe
Om sociala medier mm: Pelle Pedagog
Om IKT
IT och media i förskolan
Om bland annat användandet av bilder, creative commons mm: Kristina Alexandersson, projektledare för webbstjärnan
Christermagister som skriver om allt som har att göra med skolans vardag.
Här finns några länkar att välja på:
ett spel om förhållningssätt till djur
Förskoleforum
Mer från förskolan
Pedagogbloggen
Blogg om internet, pedagogik, matte mm av läraren Peter Ellwe
Om sociala medier mm: Pelle Pedagog
Om IKT
IT och media i förskolan
Om bland annat användandet av bilder, creative commons mm: Kristina Alexandersson, projektledare för webbstjärnan
Christermagister som skriver om allt som har att göra med skolans vardag.
Today's quote
Gender equality is more than a goal in itself. It is a precondition for meeting the challenge of reducing poverty, promoting sustainable development and building good governance.
(Kofi Annan)
(Kofi Annan)
fredag 4 mars 2011
Skolforskning som berör
Om man som aktiv lärare vill uppdatera sig i sin yrkesroll om den senaste forsknngen så kan jag varmt rekommendera Magasin 360, Skolportens samling med bland annat en översikt över alla avhandlingar inom pedagogik som har kommit ut under 2010.
(Bild lånad från nätet)
Där hittade jag en artikel som berörde mig djupt och som inspirerade mig att söka rätt på avhandlingen i fråga och läsa den: nämligen Lars Perssons Pedagogerna och demokratin - En rättssociologisk studie av pedagogers arbete med demokratiutveckling i förskola och skola (ni hittar den här)
Ett demokratiprojekt startades i Lund, lärare fick skicka in ansökan med en beskrivning av hur de skulle arbeta med demokratin i sin undervisning. Det ledde bland annat till att elever på en gymnsieskola fick möta gäster som hemlösa, homosexuella och funktionshindrade under temat "Möt dina fördomar".
På en förskola tyckte förskollärarna att barnen hade blivit egocentriska och de ville träna dem i empati och i att vidga sina könsroller. Pedagogerna läste litteratur och lyssnade på föreläsningar, de läste sagor för barnen med inkännande som ett tema, ledde hälsningslekar och samarbetsövningar medan de filmade hela arbetet. Ett av resultaten blev att barnen sa tack och förlåt oftare.
En annan gymnasieskola lät byggkillarna träffa samhällsvetartjejerna och diskuterade fanatism.
Bland annat fann Lars Persson att lärarna fick syn på sin professionalitet där de, bland många andra saker, hade förmågan att vända blicken mot sig själva, ifrågasätta om de var för kritiska mot barnen/eleverna, om de inte såg deras kapacitet tillräckligt, ifall de inte gav dem tillräckligt med bekräftelse.
En av lärarna som Lars har intervjuat omvärderade sina åsikter från innan projektet. Innan, tyckte han nämligen att eleverna var mer upptagna av sina rättigheter än skyldigheter men efteråt kunde han se att vi vuxna måste ta deras åsikter och deras vilja att förändra mer på allvar.
I intervjun i Magasin 360 ger Lars ett råd till rektorer:
- tänk långsiktigt
- prioritera bland utvecklingsfrågorna utifrån barnens behov
- föränkra besluten i en demokratisk process
- ge resurser, det kan räcka med en timme i veckan för att kunna kliva åt sidan och reflektera och fördjupa sig själv.
- odla ett stort nätver, fundera om det kan gå att attrahera resurer utifrån till ex från högskolan
(Bild lånad från nätet)
Där hittade jag en artikel som berörde mig djupt och som inspirerade mig att söka rätt på avhandlingen i fråga och läsa den: nämligen Lars Perssons Pedagogerna och demokratin - En rättssociologisk studie av pedagogers arbete med demokratiutveckling i förskola och skola (ni hittar den här)
Ett demokratiprojekt startades i Lund, lärare fick skicka in ansökan med en beskrivning av hur de skulle arbeta med demokratin i sin undervisning. Det ledde bland annat till att elever på en gymnsieskola fick möta gäster som hemlösa, homosexuella och funktionshindrade under temat "Möt dina fördomar".
På en förskola tyckte förskollärarna att barnen hade blivit egocentriska och de ville träna dem i empati och i att vidga sina könsroller. Pedagogerna läste litteratur och lyssnade på föreläsningar, de läste sagor för barnen med inkännande som ett tema, ledde hälsningslekar och samarbetsövningar medan de filmade hela arbetet. Ett av resultaten blev att barnen sa tack och förlåt oftare.
En annan gymnasieskola lät byggkillarna träffa samhällsvetartjejerna och diskuterade fanatism.
Bland annat fann Lars Persson att lärarna fick syn på sin professionalitet där de, bland många andra saker, hade förmågan att vända blicken mot sig själva, ifrågasätta om de var för kritiska mot barnen/eleverna, om de inte såg deras kapacitet tillräckligt, ifall de inte gav dem tillräckligt med bekräftelse.
En av lärarna som Lars har intervjuat omvärderade sina åsikter från innan projektet. Innan, tyckte han nämligen att eleverna var mer upptagna av sina rättigheter än skyldigheter men efteråt kunde han se att vi vuxna måste ta deras åsikter och deras vilja att förändra mer på allvar.
I intervjun i Magasin 360 ger Lars ett råd till rektorer:
- tänk långsiktigt
- prioritera bland utvecklingsfrågorna utifrån barnens behov
- föränkra besluten i en demokratisk process
- ge resurser, det kan räcka med en timme i veckan för att kunna kliva åt sidan och reflektera och fördjupa sig själv.
- odla ett stort nätver, fundera om det kan gå att attrahera resurer utifrån till ex från högskolan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)