Tillsammans!

Ytterligare än gång har det bevisats vad vi kan göra om vi bara gör det tillsammans. Läste Christina Stiellis blogginlägg igår om vänninan som miste huset i en brand. En värmedyna tog eld där den låg i soffan och hela huset invändes totalförstördes. Alla minnen borta....
Inte nog med det, hon fick dessutom ta itu med allt som det medför: samtal till försäkringsbolag, ställa in sophämtning mm. Alla var förstående och hjälpsamma. Då hon kom till Boxer så var det stopp med det... Kvinnan hade ju ingått ett avtal som sträckte sig fram till april 2011 och de kunde möjligtvis tänka sig att korta av det till januari 2011.. Spelade ingen roll att hon inte kunde använda det, att allt hade brunnit upp: ett avtal är ett avtal.
Christina Stiellis blogginlägg spreds både på facebook, bloggar och Twitter. Här kan man läsa om fortsättningen.
Efter att Expressen sett spridningen i de sociala medierna tog de upp fallet med Boxer för sina läsare och vipps så kom en ursäkt från Boxer där de erkänner att naturligtvis har de gjort fel!
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att tillsammans protestera! Grundtanken till det fackliga arbetet är precis det - tillsammans kan vi förflytta berg och åstadkomma bättre arbets- och yrkesvillkor! Men vi måste göra det tillsammans! Då varje person lägger in en "egeninsats" (t ex genom att sprida saker vidare på facebook, Twitter eller andra sociala medier, eller genom att diskutera på arbetsplatsen) så kommer vi framåt i utvecklingen i samhället. Egeninsatsen kan vara i det lilla eller i det stora; men om alla gör något för sin egen situation så förbättrar det situationen i det stora hela.
Glöm nu inte detta goda exempel när vi tillsammans arbetar för en bättre skola för alla - som Körling så klokt skrev i sin blogg: Vi är alla olika i en skola för ALLA!

Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?

Ännu ett tragiskt fall av misslyckad integration:
Shadé Jalali, Unionen: Salsakurs istället för jobb?: "Hon heter Sima, är 50 år och bor i Malmö. I dessa dagar gömmer hon sig själv och sin familj i lägenheten i Kroksbäck för att undvika att bli..."

Engagemang!

Vår förste vice ordförande blir utfrågad av Lydia Capolicchio

Skolutveckling

Många är vi som har turen att få arbeta med Sveriges framtid, våra barn och ungdomar. Vi får chansen att utveckla, utmana, undersöka, studera, följa och lära känna dessa underbara varelser som våra elever utgör. Vi delar deras framgångar och deras nederlag, deras motgångar och, i många fall, även deras kärleksproblem.
Vi lever, på ett sätt, mer intensivt med dem än vad deras egna föräldrar gör!
Vad finns det som är mer givande än att se den där gnistan av förståelse tändas i ögonen hos den elev som plötsligt ser sambandet och förstår hur saker och ting fungerar? Eller vilken frustration är större än den hos läraren som har kämpat så länge för att få eleven att förstå hur något hänger ihop för att bara mötas av "jag fattar inte", se förtvivlan i ögonen hos eleven som sedan, i försvar, visar ointresse när vi lärare brister...
Alla vill lyckas! Alla vill känna tillhörighet och samvaro, uppleva framgång och få beröm.
Jag hoppas verkligen att herr Björklund börjar lyssna på de yrkesverksamma som är de som ser vad eleverna behöver, titta bara på exemplet med Nossebro, där lärarna tillsammans med dessa fantastiska specialpedagoger lyckades vända en nedåtgående trend hos eleverna!

Diskriminering

Det är viktigt att veta vart man ska vända sig när man får problem! Om man inte får sitt schema att gå ihop, planeringstiden räcker inte, min undervisning blir lidande, när man känner sig kränkt eller diskriminerad, som tex i Johnnys fall!
Här märks det vem som står på din sida när det blåser hårt omkring dig och din anställning!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Årets bästa skolkommun

Dagen D

Dagen D närmar sig och det börjar bli dags för mig att tänka om när det gäller mina dagliga uppgifter. Att lämna läraryrkets dagliga utövande för ett år (till att börja med) känns lite främmande för mig, det måste erkännas! Tack och lov så kommer jag ju att arbeta med yrkesfrågor varje dag ändå, men utan kontakten med eleverna. Kommer att sakna den enormt mycket... För att inte tala om hur mycket jag kommer att sakna mina kollegor, de kommer att få besök titt som tätt, har jag en känsla av!
Alla elever som jag har lärt känna under mina 22 år som lärare har gett så mycket! De har lärt mig att hitta olika vägar för att hjälpa dem på vägen genom skolan, de har utmanat mig att utveckla mina egna tankar för att alltid tänka utifrån hur de bäst lär sig. Alla utvärderingar, som vi tillsammans har genomfört för att utveckla deras syn på lärandet och mitt sätt att undervisa, har lärt mig mer än vad lärarutbildningen gjorde när det gäller olika inlärningsmetoder där eleverna har talat om vad jag gör bra och vad jag gör dåligt.
Elever växer med uppgiften då de får chansen att tala om hur de skulle vilja ha sin undervisning! Visst finns det de som säger att de vill se mer filmer i undervisningen, men lika många förklarar hur de tror att de lättare skulle kunna lära sig grammatiken eller våga prata mer på t e x spanska om de bara får chansen. Kommer att sakna kontakten med eleverna så mycket!
Kanske kan vår skolminister, Jan Björklund, ta sig tiden att prata med eleverna och lyssna på vad de tycker om dagens skola och dagens lärare istället för att sitta och tycka en massa på sin kammare? Vad sägs om att lyssna på alla elevers kloka tankar kring hur de bäst lär sig, ta sig tiden att läsa några utvärderingar som eleverna gör istället för att döma ut dagens ungdom till ansvarslösa odågor.