Det till trots har jag idag upptäckt, genom att följa Lärarförbundets kongress på webben, hur mycket jag saknar elever, kollegor, uppdraget som förtroendevald, gemenskapen med de övriga i styrelsen på hemmaplan, utbytet med kursledarkollegor och möjligheten att påverka elevers möjligheter att gå framåt i livet. På webben kan man nämligen både följa kongressombudens debatter i olika frågor när det gäller Lärarförbundets verksamhetsinriktning, Eva-Lis när hon lämnar över en mugg med texten "lärorik förskola" till Nyamko Sabuni för att hon ska det klart för sig varje dag att lärandes väg börjar i förskolan, eller lyssna till Mikael Damberg (S) prata om skolan och lärarnas uppdrag.
Alla dessa aktörer och deras budskap får mig att minnas varför jag började som lärare: kärleken till mina ämnen (språk) och önskan om att fler ska upptäcka vad härligt det är att kunna samtala med människor från andra sidan jordklotet. Denna kärlek till mina ämnen som allt eftersom åren gick utvecklades till en kärlek till elever och deras möjlighet att utvecklas, utmaningen att möta varje individ och försöka hitta dess rätta väg till framgång. En framgång som ger eleven självförtroende, glädje och insikt om den egna möjligheten att hitta vägen till framtiden, en framtid som de gör lovande genom sin utbildning oavsett vilken utbildning de väljer.
Viljan att dela med sig av stoltheten av ett utfört arbete oavsett om jag mekar med en bil som jag återbördar till ägaren utan fel eller om jag hjälper någon med en rättslig tvist... Viljan att hjälpa alla på vägen till kunskap..
För, precis som årets kongresstema säger, allt börjar med en bra lärare! Från förskolan enda till vuxenbildningen handlar allt om en bra lärare med bra förutsättningar att utföra sitt yrke.
Att lyssna på alla anföranden på kongressen får mig att längta tillbaka till denna fantastiska värld som skolans värld är. En värld fylld av barn och ungdomar på väg i livet, fyllda av förväntningar, drömmar.. En värld där elever som kanske inte mår så bra kan hitta en vuxen att ty sig till, någon som lyssnar, som finns där för just den eleven.
Jag vägrar acceptera den bild av skolan som Björklund har hjälpt till att sprida, även om jag vill tacka honom för att ha fört upp skolan på dagordningen. Jag vet hur många goda exempel som finns därute. Exempel som inte alltid kan spridas pga tystnadsplikt. Förskollärare, fritidspedagoger, grundskollärare och gymnasielärare som brinner för att hjälpa barn och elever på vägen mot deras mål i livet, förbättra för de som mår dåligt, hitta nya vägar för de som tycker ämnen är svåra, utmana och provocera till nya mål och nya vägar. Lärare som är nytänkande, utvecklande i denna tid då datorn banar väg i undervisningen, vågar möta utmaningen med glädje och engagemang. Dessa lärare är de som borde lyftas fram, för de är i majoritet där ute i skolan! Precis som eleverna är i majoritet positiva till skolan och de som inte är det är det vår uppgift att hitta motivationen hos dem och ge dem en skolgång att minnas med glädje i hjärtat.
På kongressen kommer man att uppmärksamma några av dessa fantastiska lärare genom att dela ut "Göra Skillnad" priset!
Önskar att jag kunde få dela ut det till mina kollegor och elever på Gäddgårdskolan i Arboga, men lägger istället ut en ros till er alla:
Jag är så tacksam för att jag, även i mitt nya uppdrag, får möta lärare som brinner för att förbättra skolan, elevernas och lärarnas yrkesvillkor. Lärare som med liv och lust ger sig i kast med att utbilda och vägleda Sveriges barn och ungdomar på livets väg mot framtiden!
