Formativ bedömning

Är vi medvetna om hur vi bedömer våra elever? Hur gör vi lärare för att vi ska bli medvetna? Är vi på det klara med vad ämneskvalité är? Ser vi på kvalité i vårt ämne utifrån egna tankar och åsikter eller grundar vi det på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet"? Har vi fått med detta i vår ämnesdidaktiska utbildning? Är vi helt "neutrala" i vår bedömning eller har vi vissa förväntningar på vad våra elever kan tänkas prestera? Är det ens möjligt att kunna vara "neutral" i sin bedömning? Styr sedan våra förväntningar elevernas resultat, omedvetet från vår sida? Hur får vi bukt med detta? Hur ger vi elever de bästa förutsättningarna att lyckas genom att lägga våra förväntningar på en tydlig och rättvis nivå utan koppling till tidigare ev dåliga erfarenheter med eleven? Förväntningar måste ju finnas, men på vilken nivå?
Så här säger Anders Jönsson, forskare på Malmö högskola i formativ bedömning: - Problemet med att inte kommunicera några förväntningar på förhand, är att eleverna är helt utlämnade till lärarens godtycke. De kan aldrig själva ta ansvar för sitt lärande om de inte får ta del av Den hemliga koden, utan är helt beroende av läraren som i ensamt majestät kan avgöra vad som är bra och inte.
Vidare säger han:- Det är också så, att man som lärare i princip inte kan vara helt utan föreställningar om vad som kännetecknar kvalitet (även om det kan vara svårt att kommunicera dem), vilket innebär att elevernas prestationer kommer att jämföras med de förväntningar man själv har.
Hur mycket utbildning får vi lärare i detta? Tillfällen till diskussion med våra kollegor för att fortbilda varandra i ämnet? Diskutera en sammanhållen strategi som stämmer överens med våra styrdokument för att ge eleverna de allra bästa förutsättningarna att lyckas!

Här finner ni hela intervjun med Anders Jönsson på Skolverkets hemsida, som startade alla dessa frågor hos mig just nu, något som i och för sig har funnits där länge.
Kan vi starta en Edcamp om detta? Intresserade?