Inom många yrken håller inte kroppen fram till pensionsåldern idag, ex elektriker som är slut i axlarna pga den omöjliga arbetsställningen de många gånger har, vårdpersonal förstör rygg och axlar även de pga tunga lyft, byggarbetare försämrar sin hörsel tidigt (precis som bl a förskollärare) osv...
ILO (International Labour Organization) arbetar sedan länge med Decent Work. Nu handlar det visserligen om att kunna få en lön för arbetet man utför som man kan leva på, men varför kan inte Sverige vara ledande och visa vägen när det gäller hållbart arbetsliv? Om det är arbetslinjen som gäller, enligt rådande regering, så borde ju rimligtvis arbetet vara anpassat så att de arbetsföra kan hålla fram till pensionen. Lärare borde inte tillåtas gå in i väggen, utan arbetsgivaren borde lyssna mycket tidigare när skyddsombudet, eller den anställde själv, slår larm. Dessutom är jag säker på att det finns ingen som inte vill jobba, få möjligheten att kunna försörja sig själv.. Så varför ska det vara så svårt att se att ett hållbart arbetsliv, med yrkesvillkor som motsvarar det ansvar du har i yrket, skulle medföra ett starkare Sverige? Svamlar jag eller hänger ni med?
Sedan finns det även ytterligare en parameter som hör ihop med begreppet hållbart arbetsliv... Elevers resultat har försämrats de senaste 30 åren: på 90-talet såg vi stora neddragningar inom skolans värld... Lärarutbildningen har förändrats gång på gång.... Lärares administrativa uppdrag har ökat med följd att tid för förberedelse och efterarbete när det gäller undervisningen, som är vårt primära uppdrag, har minskat. Allt detta medför att det blir alltmer tydligt att ett hållbart arbetsliv skulle kunna medföra att allt detta åtgärdas. En lärare som har bra villkor för att utföra sitt uppdrag orkar mer, får lättare att motivera elever (en glad människa smittar av sig på andra, en sur och trött likaså) vilket i sin tur leder till bättre resultat för eleverna.
Nu kanske någon säger att så lätt är det inte.. Nehej, jag påstår att det är det! Sänk kraven på miljonvinster, våra barn och ungdomar är inte några man ska tjäna pengar på! De ska ha alla möjligheter att lyckas, de bästa lärare som har fått den bästa utbildningen och fortsätter att få den bästa kompetensutveckling baserad på forskning och beprövad vetenskap.... Då går det inte att göra som i Stockholms stad och straffa ut lärare för att eleverna inte når de resultat som är förväntade genom att ge dessa lärare lägre lönepåslag. Det är lärares insatser som lönesätts, inte vilka resultat elever når, för där har vi variabler som vi lärare inte alltid kan påverka. Dessutom så kan man se det så här - ytterst ansvarig för att elever får de bästa förutsättningar att lyckas är förvaltningschefen... Då borde kanske förvaltningschefen sänka sin lön om inte eleverna inom dennes skolor når målen!
Har du inte glidit från ämnet nu, kanske ni tänker? Nej, för allt detta hör ju ihop. Lönen är en del av yrkesvillkoren, precis som den tid jag får för för- och efterarbete är det. Ska jag hålla livet ut, oavsett yrke, måste jag få lön för mödan och villkor för att utföra det jag är tillsatt att göra. Lärare kan inte trolla med knäna.. Det är tyvärr ofta det som krävs av oss. Många har inget läromedel utan ska hitta på sitt eget utan extra tid för det. Tänk er då situationen där vi får ny läroplan och utifrån det vi själva har arbetat fram, inte får någon tid till att anpassa det till den nya läroplanen.
Lägger man sedan till att en del lärare även ska marknadsföra skolan, dyrbar tid som kunde läggas på det egna ämnet/ämnen.. Ni förstår tanken, eller hur?
Viktigast borde vara att ha välutbildade lärare med ständig kompetensutveckling så att våra elever får det bästa av det bästa! Då får vi både ett hållbart arbetsliv och förbättrade resultat för eleverna i Sverige! Från förskola till vuxenutbildning!
Så, vem kan ha ett helikopterperspektiv på vårt yrkesliv och se till att det blir ett hållbart arbetsliv fram till pensionsålder?
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar