Hemkomst

Så har då den fantastiska upplevelse som Genèveskolan har varit tagit slut. Lika ofattbart som det kändes när man skulle få åka, lika ofattbart känns det när att komma hem. Rädslan över att minnet ska blekna och att alla upplevelser ska kännas overkliga är stor. Alla nya bekantskaper som man kanske aldrig får träffa igen och de bekantskaper som har satt enorma avtryck i själen gör att rädslan för att minnet ska blekna ännu större. Vi får aldrig glömma Jan Sitholes situation, en man som inte vet om han överlever morgondagen pga hans fackliga engagemang. Han vet inte om han vid hemkomsten imorgon blir arresterad och avrättad. ITUC (International Trade Union Confederation) kommer på tisdag i Bryssel att ta upp hans fall och försöka se om de kan få EU att trycka på för att lösa det hela.
Eller Tarcinio Mora Godoy som tyckte att det var helt fantastiskt att kunna gå runt på Genèves gator utan att hela tiden behöva hålla koll över axeln, utan rädsla för att bli skjuten. En situation som för oss fackligt engagerade i Norden är helt ofattbar..
Självklart är inte alla intryck sorgsna. Den fantastiska styrkan hos de fackligt engagerade världen över spred glädje och inspiration, som Kuome från Västafrika som min kollega Siv intervjuade:

Hennes budskap var: "You have to have a vision" och visionen var att utbildning var svaret på allt! Vägen ut ur fattigdom och ut ur ojämställdhet! Både Siv och jag är ju lärare så vi kan inte annat än skriva under på det.

Sista kvällen bjöd på många sorgsna avsked bland oss deltagare i Genèveskolan. Att leva tillsammans i tre så intensiva veckor sätter sina spår och insikten av att vi kanske aldrig träffas igen känns tung att bära. Jag har ändå turen att ha två som bor relativt när: Mattias från Örebro och Elin från Kopparberg.
Vår rektor, Arthur, höll ett vackert tal just om hur svårt det blir att komma hem och inse att ingen förstår hur stort det har varit för oss i Genève..

Många bilder togs under diplomutdelning och middagen. Bl a gruppbilder på de som har arbetat ihop med rapporten.


Mycket roligt har vi haft och sena nätter har det blivit, många samtal om de upplevelser vi har haft under dagen. När man träffas många likasinnade så blir det lätt så...

Saknaden kommer att vara stor ett tag framöver och jag hoppas verkligen att vi möts igen någon gång i framtiden. Som tur är har vi ju facebook så vi kan hålla kontakten där, men det blir ju inte riktigt detsamma!
Önskar alla det allra bästa som livet kan erbjuda!

Sista dagen

Så har då sista dagen kommit och en hel del ska slutföras och utvärdering av hela kursen ska ske. Farväl ska tas av alla kursdeltagare, hotellets anställda och byn. När vi lämnade Hotel Drake i Genève så sa en av de anställda där: "ni är snart tillbaka igen, ett år går så fort!". Han har nog inte insett att det inte är samma människor som återvänder år efter år.
Det är nu man börjar inse allt man skulle ha velat göra medan man var härnere. Jag skulle vilja ha sett mer av byn som ligger lite högre upp för att kunna njuta av den otroliga utsikten.

Montreux hade också varit trevligt att besöka. Förhoppningsvis blir det fler gånger, inte Genèveskolan men att återvända till Schweiz ska väl inte vara så svårt? Eller?

Rolle och rapportskrivning

Rolle är en fantastisk by med så vackra vyer att det ibland är svårt att koncentrera sig på att arbeta. Solen skiner från klarblå himmel och blänker i sjöns blå vatten... Att det sedan bara är en dag kvar på kursen gör det hela mycket vemodigt.
Vi är en härlig grupp människor som umgås och lär oss massa nya ord på varandras språk och det kommer att kännas trist att inte träffas mer. Visst kan man hålla kontakten genom mail osv men det är inte samma sak. Här har vi samlats runt ett gemensamt intresse och engagemang, solidaritet, det svetsar samman människor på och skapar en god vänskap.
Många har också träffat fackligt engagerade från alla hörn i världen och skänker en ödmjukhet inför livet och uppgiften vi har att se till att alla har det bra.
Njuter i stora drag av all gemenskap och utsikten!

Ledig helg i Genève

En ledig helg i Genève i underbart väder är precis vad som behövs för att smälta alla intryck som de två senaste veckorna har erbjudit. Det har varit gråt i floder då vi såg filmen om barnarbete, svåra samtal med människor som inte lever i frihet pga ett engagemang samt mycket inspirerande tal från människor som brinner för solidaritet. Hur smälter man sådant? Kanske genom att ta en tur med båt runt Lac Leman. Jag hade turen att gå förbi vid kajen när tre av mina goda vänner precis skulle gå på båten.

Rundturen runt sjön var en fantastisk upplevelse med så mycket vacker natur, slott och framförallt alla dessa vackra segelbåtar. Det var nämligen regatta samma dag!

Byn Yvoire lockade till mersmak så det blir en tur senare för att besöka den som har fått pris för en av världens fem vackraste byar med 700-årig historia.

Mont Blanc tittade fram vid horisonten vid flera tillfällen:

Sjön är helt omringad av vackra små pittoreska byar!

Får fortfarande en känsla av att vara tvungen att nypa mig i armen då och då för att förverkliga mig om att allt det jag upplever nu är verklighet. Att få den här chansen att gå Genèveskolan är stort och jag hoppas verkligen att fler tar chansen och söker. Det ger dig insikt i hur viktigt det är att ta del av världen och hur världen faktiskt ser annorlunda ut för många av oss. De problem som vi upplever som stora är i verkligheten små jämfört med den situation som andra har...

Dag 12

Även idag följer jag med spänning applikationskommittén. På förmiddagen så skulle tre fall upp, men hela förmiddagen plus flera timmar på eftermiddagen har gått åt till ett land: Venezuela som är uppe för att de har brutit mot rätten att fritt organisera sig i fackföreningar. Det som jag tycker är mycket konstigt är att se det här politiska spelet som utspelar sig mellan olika grupper inom fackrörelsen där vissa håller med regeringen och andra verkligen kämpar för att få regeringen att se till att följa de konventioner de har skrivit under. Å ena sidan beskrivs en situation där det påstås att de har full frihet att organsiera sig och att de aldrig hindras att utföra sina fackliga rättigheter som att strejka eller demonstrera. Så kommer då den andra sidan och berättar om hot, förföljelse, misshandel och 4 st fackliga ledare som har blivit mördade just för att de utförde sina fackliga uppdrag. Ok att regeringen förnekar saker som har hänt men att en facklig organisation gör det är för mig obegripligt. Än en gång: ingen människa ska behöva gå och vara rädd för att bli mördad pga av sitt fackliga engagemang!

Vissa är otroligt engagerade i sina tal..
Medan andra bryr sig lite mindre om vad som händer på konferensen:

Fortsättning dag 11

Jag har haft den stora äran att få prata med ordförande för CUT från Colombia (Central Unitaria de Trabajadores de Colombia : centralorganisationen för arbetare i Colombia): Tarsicio Mora Godoy som berättar att det är otroligt svårt att arbeta fackligt i Colombia då de har en korrupt president som inte bryr sig om folket. Han fick dessutom ett sms medan vi samtalade där det stod att hans liv var i fara då han, innan han åkte på konferensen, hade gjort ett uttalande som nu visas i alla media i Colombia. Dessa hot, menar han, är tyvärr alltför vanliga och han berättade hemska saker.. Folk som blir avrättade, sittandes på stockar medan en bödel kommer fram med en vanlig såg och sågar av halsen på dem en efter en. Bara för att de slåss för arbetarnas rättigheter. Colombias rika människor blir rikare och rikare medan de fattiga blir fattigare och fattigare. Många frågar honom varför han inte flyr landet, men han säger att om alla flyr så finns det ingen kvar som slåss för de som inte orkar slåss själva!
En helt underbar människa som slåss för solidaritet och rättvisa!

Två stolta lärare, från Colombia och Sverige!

Geneveskolan dag 11

Det händer inte bara mycket på ILO-konferensen utan även "nere på stan".
En av våra deltagare höll på att bli rånad häromkvällen men lyckades förhindra det. Snacka om snabbtänkt! När han blev tillfrågad om tiden så hördes hans brytning och då började ficktjuven prata om fotboll och skulle låtsas finta och tackla honom. Som tur var hann han känna att ficktjuvens hand försvann ner i fickan och tänkte snabb till och tryckte ner hans hand så att han inte skulle få upp den (för om han drog upp handen skulle han få med sig plånboken). Tjuven vart rädd och släppte taget om plånboken och stack! Tack och lov slutade det lyckligt den här gången, men det är ju tyvärr inte alltid fallet... Den här ficktjuven patrullerade tydligen strandpromenaden här i Genève...

På konferensen idag har vi fått lyssna på norska Trine-Lise Sundnes, från norska LO, som höll ett tal om vikten av att jämställdhet äntligen har kommit upp på agendan. Det var härligt att lyssna på, hon fick långa applåder och många tackade henne när hon gick ner (både kvinnor och män). Det är så medryckande att lyssna på henne, då jämställdhet och solidaritet är grunden till att vår värld ska fungera.