Uppföljning

För er som vill följa hur det har gått för Mr. Jan Sithole vid återkomsten till Swaziland kan läsa denna artikel eller här för att se reaktioner och efterdyningar av ILOkonferensen i Swaziland.
Colombia fortsätter att vara världens farligaste land för fackligt engagerade. Här kan ni läsa vad ITUC (International Trade Union Confederation) säger i sitt sista online release om Colombia och den nuvarande situationen.
Engagera er! Gå med i upprop på era internationalers hemsidor. För oss lärare är det Education International som gäller (EI). Deras sida hittar ni här. I den högra spalten under "Urgent Action Appeals" hittar ni de sista uppropen för solidaritet.

(arbetarmonument i ILObyggnaden)

Colombia

Med anledning av Lärarförbundets artikel på hemsidan, om Colombia, så kände jag att jag bara måste följa närmare vad som händer i Colombia.
Utifrån de historier som Tarcisio Mora Godoy berättade för mig i Geneve om förföljelse och skrämseltaktik så känns det ännu mer viktigt att inte glömma våra systrar och bröder i de länder som inte åtnjuter föreningsfrihet och rätten att kollektivt förhandla om avtal (ILOs kärnkonventioner 87 och 98). När jag sökte på ITUCs hemsida så hittar jag följande: två lärare mördades under det att konferensen i Geneve pågick (se artikel)! Så medan vi satt i Applikationskommittén och lyssnade på hur Colombias regering förklarade att det är mycket bättre nu så mördas ytterligare två fackliga för deras engagemang!
Den norska arebtstagardelegaten Trine-Lise Sundnes säger i sitt inlägg i applikationkommittén:
"The state of impunity in Colombia is truly shocking.

Others have already spoken about the attacks and assassinations against workers and trade union leaders. These are attacks against the very existence of Trade Unions. It is not a surprise that some 70 % of assassinations and attacks are against trade union leaders and workers in situations of collective bargaining or labour dispute. These assassinations and attacks are violation of fundamental workers rights and of fundamental human rights.

(Each year 60 percent of the unionists who are murdered are killed in Colombia. 2709 unionists have been killed in Colombia since 1986. 500 of these deaths have occurred during the period of the present government. 49 unionists were killed in 2008 (10 more than in 2007), and 18 have been assassinated so far this year. Death threats against unionists increased by 97 percent in 2008. Both women and men are victims of these crimes. Everything indicates that right-wing paramilitary groups are responsible for the majority of the killings, sometimes in collusion with the military or the police.)"

Trine-Lise är en kvinna jag beundrar för hennes kunskaper och engagemang!
Vad kan vi som lever i den skyddade delen av världen göra för att hjälpa?
Hur skyddar vi bäst våra rättigheter?
Till sist en bild på alla vi som deltog i Geneveskolan i år:

Saknar er!

Hemkomst

Så har då den fantastiska upplevelse som Genèveskolan har varit tagit slut. Lika ofattbart som det kändes när man skulle få åka, lika ofattbart känns det när att komma hem. Rädslan över att minnet ska blekna och att alla upplevelser ska kännas overkliga är stor. Alla nya bekantskaper som man kanske aldrig får träffa igen och de bekantskaper som har satt enorma avtryck i själen gör att rädslan för att minnet ska blekna ännu större. Vi får aldrig glömma Jan Sitholes situation, en man som inte vet om han överlever morgondagen pga hans fackliga engagemang. Han vet inte om han vid hemkomsten imorgon blir arresterad och avrättad. ITUC (International Trade Union Confederation) kommer på tisdag i Bryssel att ta upp hans fall och försöka se om de kan få EU att trycka på för att lösa det hela.
Eller Tarcinio Mora Godoy som tyckte att det var helt fantastiskt att kunna gå runt på Genèves gator utan att hela tiden behöva hålla koll över axeln, utan rädsla för att bli skjuten. En situation som för oss fackligt engagerade i Norden är helt ofattbar..
Självklart är inte alla intryck sorgsna. Den fantastiska styrkan hos de fackligt engagerade världen över spred glädje och inspiration, som Kuome från Västafrika som min kollega Siv intervjuade:

Hennes budskap var: "You have to have a vision" och visionen var att utbildning var svaret på allt! Vägen ut ur fattigdom och ut ur ojämställdhet! Både Siv och jag är ju lärare så vi kan inte annat än skriva under på det.

Sista kvällen bjöd på många sorgsna avsked bland oss deltagare i Genèveskolan. Att leva tillsammans i tre så intensiva veckor sätter sina spår och insikten av att vi kanske aldrig träffas igen känns tung att bära. Jag har ändå turen att ha två som bor relativt när: Mattias från Örebro och Elin från Kopparberg.
Vår rektor, Arthur, höll ett vackert tal just om hur svårt det blir att komma hem och inse att ingen förstår hur stort det har varit för oss i Genève..

Många bilder togs under diplomutdelning och middagen. Bl a gruppbilder på de som har arbetat ihop med rapporten.


Mycket roligt har vi haft och sena nätter har det blivit, många samtal om de upplevelser vi har haft under dagen. När man träffas många likasinnade så blir det lätt så...

Saknaden kommer att vara stor ett tag framöver och jag hoppas verkligen att vi möts igen någon gång i framtiden. Som tur är har vi ju facebook så vi kan hålla kontakten där, men det blir ju inte riktigt detsamma!
Önskar alla det allra bästa som livet kan erbjuda!

Sista dagen

Så har då sista dagen kommit och en hel del ska slutföras och utvärdering av hela kursen ska ske. Farväl ska tas av alla kursdeltagare, hotellets anställda och byn. När vi lämnade Hotel Drake i Genève så sa en av de anställda där: "ni är snart tillbaka igen, ett år går så fort!". Han har nog inte insett att det inte är samma människor som återvänder år efter år.
Det är nu man börjar inse allt man skulle ha velat göra medan man var härnere. Jag skulle vilja ha sett mer av byn som ligger lite högre upp för att kunna njuta av den otroliga utsikten.

Montreux hade också varit trevligt att besöka. Förhoppningsvis blir det fler gånger, inte Genèveskolan men att återvända till Schweiz ska väl inte vara så svårt? Eller?

Rolle och rapportskrivning

Rolle är en fantastisk by med så vackra vyer att det ibland är svårt att koncentrera sig på att arbeta. Solen skiner från klarblå himmel och blänker i sjöns blå vatten... Att det sedan bara är en dag kvar på kursen gör det hela mycket vemodigt.
Vi är en härlig grupp människor som umgås och lär oss massa nya ord på varandras språk och det kommer att kännas trist att inte träffas mer. Visst kan man hålla kontakten genom mail osv men det är inte samma sak. Här har vi samlats runt ett gemensamt intresse och engagemang, solidaritet, det svetsar samman människor på och skapar en god vänskap.
Många har också träffat fackligt engagerade från alla hörn i världen och skänker en ödmjukhet inför livet och uppgiften vi har att se till att alla har det bra.
Njuter i stora drag av all gemenskap och utsikten!

Ledig helg i Genève

En ledig helg i Genève i underbart väder är precis vad som behövs för att smälta alla intryck som de två senaste veckorna har erbjudit. Det har varit gråt i floder då vi såg filmen om barnarbete, svåra samtal med människor som inte lever i frihet pga ett engagemang samt mycket inspirerande tal från människor som brinner för solidaritet. Hur smälter man sådant? Kanske genom att ta en tur med båt runt Lac Leman. Jag hade turen att gå förbi vid kajen när tre av mina goda vänner precis skulle gå på båten.

Rundturen runt sjön var en fantastisk upplevelse med så mycket vacker natur, slott och framförallt alla dessa vackra segelbåtar. Det var nämligen regatta samma dag!

Byn Yvoire lockade till mersmak så det blir en tur senare för att besöka den som har fått pris för en av världens fem vackraste byar med 700-årig historia.

Mont Blanc tittade fram vid horisonten vid flera tillfällen:

Sjön är helt omringad av vackra små pittoreska byar!

Får fortfarande en känsla av att vara tvungen att nypa mig i armen då och då för att förverkliga mig om att allt det jag upplever nu är verklighet. Att få den här chansen att gå Genèveskolan är stort och jag hoppas verkligen att fler tar chansen och söker. Det ger dig insikt i hur viktigt det är att ta del av världen och hur världen faktiskt ser annorlunda ut för många av oss. De problem som vi upplever som stora är i verkligheten små jämfört med den situation som andra har...

Dag 12

Även idag följer jag med spänning applikationskommittén. På förmiddagen så skulle tre fall upp, men hela förmiddagen plus flera timmar på eftermiddagen har gått åt till ett land: Venezuela som är uppe för att de har brutit mot rätten att fritt organisera sig i fackföreningar. Det som jag tycker är mycket konstigt är att se det här politiska spelet som utspelar sig mellan olika grupper inom fackrörelsen där vissa håller med regeringen och andra verkligen kämpar för att få regeringen att se till att följa de konventioner de har skrivit under. Å ena sidan beskrivs en situation där det påstås att de har full frihet att organsiera sig och att de aldrig hindras att utföra sina fackliga rättigheter som att strejka eller demonstrera. Så kommer då den andra sidan och berättar om hot, förföljelse, misshandel och 4 st fackliga ledare som har blivit mördade just för att de utförde sina fackliga uppdrag. Ok att regeringen förnekar saker som har hänt men att en facklig organisation gör det är för mig obegripligt. Än en gång: ingen människa ska behöva gå och vara rädd för att bli mördad pga av sitt fackliga engagemang!

Vissa är otroligt engagerade i sina tal..
Medan andra bryr sig lite mindre om vad som händer på konferensen: