Dessa två ting är bland det enklaste sättet att få kompetensutbildning och insikt i varandras världar. tack vare mitt deltagande i Genèveskolan får jag nu åka runt till de olika skolorna i det rektorsområde där jag arbetar och prata om FN. Eftersm jag själv jobbar mot år 5-9 så känns det helt ok att prata med dessa elever, men nu har jag även besökt en år 4 och en år 2! Jag blir så imponerad av hur enkelt de ansvariga lärarna ger mig små, enkla tips för att underlätta för mig att möta dessa elever! Jag som inte alls har vana av att prata med så små barn i undervisningen. Vilken utmaning! Hela min värld sätts på prov och jag får verkligen tänka till. Eleverna är toppen!! Men visst är det enkelt att man bara frågar (som jag gjorde igår): två länder av FN's medlemmar i världen har inte skrivit på Barnkonventionen; vilka tror ni de är? Det ena ligger i Amerika och det andra i Afrika? Varpå läraren tittar lite konfunderat på mig och säger: vi ska nog titta på kartan var Afrika ligger för vi vet nog inte riktigt!!! Oops... Fast ett av barnen kunde faktiskt nämna ett afrikanskt land! De är sååå duktiga och så diskussionsvilliga, väntar ivrigt på sin tur med handen i luften när de vill svara på en fråga. När jag kom tilbaka till mina kollegor på "högstadiet" så sa jag:" det finns hopp"! Man blir så glad av att vara med barn som man normalt inte möter i undervisningen! Å andra sidan så gör mina elever mig naturligtvis glad också, men just detta att möta nya utmaningar och lära sig nya saker är ju så fantastiskt!
något som däremot gör mig arg är när det finns lärare som tror att ju mindre barn desto lättare är det att lära dem. Själv tycker jag att det är tvärtom: varje lärare är specialist på sitt område och sin åldersgrupp, det går inte att hoppa in och ersätta en lärare i år 1-3 tex om man är gymnsielärare! Man saknar ju utbildningen mot dessa år! Ändå finns det de som uttrycker att man ska ha lön utifrån "längden på barnen" då det är svårare att "ge" större barn kunskaper.. Jag vill nog påstå att vi inte kan ersätta varandra trots lärarutbildning.
Jag undrar om samma företeelse finns inom läkarkåren? Är en kirurg mer värd än en allmänläkare? Eller en pediatriker mer värd än en gynekolog? Skulle de komma på tanken att vikariera varandra? En pediatriker som opererar bort blindtarmen?
Skulle en flygvärdinna kunna vikariera för en pilot som blir sjuk? Bägge jobbar ju inom flyget och ibland på tom samma flygplan!! Flyger samma turer dag ut och dag in. Det är väl en baggis???
Själv avstår jag nog att flyga mer om det skulle vara så. Inte heller vill jag gå till läkaren om jag inte blir behandlad av någon med rätt utbildning... Men våra barn, som är vår framtid, ska de då bli utbildade av någon som inte har rätt utildning? Visst, det finns många duktiga outbildade med "känsla" för pedagogik.. Hur bra skulle de då inte bli med rätt utbildning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar