Delaktighet

Alla vill känna att de är delaktiga i något. På arbetsplatsen, i familjen, i barnens liv, i elevernas utveckling, i frågorna som rör arbetslivet. Ofta kan man känna sig utanför om man inte deltar aktivt i diskussioner som rör allt detta. Många känner att det är så mycket på jobbet att de ofta inte orkar engagera sig. Det är ofta det svar man får då frågan om vem som ska vara arbetsplatsombud, eller sitta med i styrelsen för den fackliga organisationen, ställs. Men är det då så mycket mer arbete? Hur är en engagerad person? Är det den som alltid är med överallt eller är det den som alltid ställer frågor på arbetsplatsmötena när nya saker dyker upp?
Jag anser att en engagerad person är en människa som bryr sig om vad som händer runt omkring sig, på arbetsplatsen, i hemmet, i samhället eller i världen. Ser man det ur det perspektivet så är det inte så svårt att vara engagerad. För grunden för allt fackligt arbete är att alla bryr sig tillsammans och att det finns några som gör lite mer än andra under vissa perioder. När det sedan behövs, tar en ny person vid och drar det lite tyngre lasset med informationspridning och eventuella andra uppdrag. Grundtanken är alltså att vi alla hjälps åt därför att vi alla är engagerade! Då känns det hela inte så betungande.

I skolorna pågår just nu en mastig period med omdömen, utvecklingssamtal samt rättning av diverse inlämningsuppgifter, läxor och prov. Lyssna på varandra, sök nya vägar för att underlätta och framförallt stötta den som kanske har det lite tuffare. Kanske är det just din klapp på kollegans axel som gör att det känns lite lättare! För just under denna lite tyngre period när det blir mörkare och dagarna allt kortare så är det extra viktigt att vi finns där för varandra och påminner varandra om att vi faktiskt har världens bästa yrke! Vi får nämligen följa barnen i deras utveckling från små tandlösa troll till vuxna ansvarstagande individer. Från fruktstund till framgång! Lyckliga vi!