Sveriges framtid - våra barn

Debatten om vem som ska äga skolfrågorna går het och Sveriges lärarkår förbises i den debatten av vår regering. Lärarna som professionell yrkeskår bör ju vara de som kan mest i frågan då de dagligen befinner sig i verksamheten.

Hittade en mycket intressant och omfattande rapport genom en väns inlägg på facebook (tänk vad man kan "vinna tid" genom att snabbt se vad vänner ha skrivit) av en professor på Aucklands universitet, John Hattie. Hans forskning omfattar 83 miljoner elever. I GP för ett tag sedan kunde man läsa om denna studie då Knut Sundell, docent i psykologi, Sven Bremberg, med doc och docent i socialmedecin och Martin Karlberg, doktorand vid Institutionen för didaktik vid Uppsala universitet, hade uttalat sig om den här studien och dess betydelse för skolan i Sverige. De påpekar att bristen på svensk forskning som utvärderar de olika undervisningsmetoderna och reformerna inom skolan är allvarlig och grunden för att svensk skola inte når de resultat man skulle vilja. Därför tycker dessa tre att det är centralt att lärarstudenter får undervisning som har sin grund i internationell forskning.

Borde inte vår regering därför se till att satsa mer på lärarbedriven forskning? Se till att förslaget om lektorer i alla skolformer går igenom och sjösätts så fort som möjligt? Dessutom är det viktigt att ALLA lärarformer (dvs från förskolelärare, fritidspedagoger till gymnasielärare) ska ha rätten att bedriva forskning!

Bland många andra saker i debattartikeln som fick mig att reagera fanns följande att läsa: "Sammantaget visar forskningssammanställningen att läraren är den viktigaste faktorn för inlärning, att lärare ska vara styrande, tydliga, engagerade och bry sig om eleverna, att lärare måste bli medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att tänka samt anpassa undervisningen efter detta. Skolledare och lärare måste även skapa en skola, personalrum och klassrum där misstag välkomnas som en möjlighet till inlärning. Skolans ekonomi eller lärartäthet spelar inte någon större roll för elevernas skolprestationer – viktigast är hur man använder de resurser skolan förfogar över"
Någon som kan gissa vad som fick mig att reagera? Om läraren är den viktigaste faktorn för inlärning (naturligtvis är det så) och vi måste vara medvetna om varje elevs aktuella kunskap och sätt att lära, hur kan det då komma sig att lärartätheten inte spelar någon roll??????? Om jag har 100 elever i en grupp är det väl stört omöjligt att se varje individ och bli medveten om dess inlärningskapacitet? Har jag istället 20 elever så ger det mig möjlighet att möta varje individ på ett helt annat sätt. Är då dessa 20 elever utåtagerande, det Björklund skulle kalla för störande (jag kallar dem för en utmaning för mig som lärare - lyckas jag få dem att nå målen är jag en bra lärare) så minskar mina möjligheter att nå varje individ på dennes nivå. Är vi då istället två lärare på denna grupp av 20 elever så ökar möjligheten för eleverna att synliggöra sina kunskaper och deras inlärningsmetoder! Eller har jag fel?
Tycker inte om när högt utbildade människor drar slutsatser som motsäger varandra!