Så löd ett av mina inlägg på twitter igår. Det dröjde inte länge förrän jag fick ett svar på det, att visst höll man med, men vem ska avgöra det? Det fick mig att börja fundera på utvecklingen under de senaste tio åren så som jag själv minns dem. Någonstans måste man ju börja för att få fram de allra bästa lärarna och lämpligast är väl ändå med den utbildning som lägger grunden för de bästa lärarna?!
Turerna har varit många under de senaste förändringarna inom utbildningen. När läs- och skrivinlärning togs bort från utbildningen för 1-7-lärare insåg man efter några år att snart skulle de lärare som hade denna viktiga utbildning inte längre finnas kvar inom systemet och vad skulle hända då med våra elever som ska lära sig läsa och skriva? Jag har själv sett förändringen hos eleverna från att få hade svårigheter då de kom upp till högstadiet med att skriva till att många fortfarande vände på ex p, b, d, g och j.. Nu pratar vi år 7, inte år 1! Fler hade svårigheter med läsning, färre var intresserade av att läsa böcker... Nu är detta ingen vetenskaplig undersökning, utan en iaktagelse av en lärare utifrån sin profession. Sedan lämnar jag till läsaren att avgöra om detta har ett samband eller om det är en ren "slump". Visst finns det andra variabler som kan höra hit, men säkerligen är borttagandet av läs- och skrivinlärning för lärare mot de yngre barnen en av dessa variabler som ledde fram till min slutsats. Fler har ju tydligen dragit samma slutsats eftersom det nu har återinförts läs- och skrivinlärning i utbildningen.
Vad och vem ska då avgöra vilka som är de bäst lämpade att bli de bästa lärarna? Om vi startar vid utbildningen så måste VFU-handledarna ha en avgörande roll. De som ska godkänna studenternas insatser och lämplighet vid praktiken ute på skolorna. Det får inte bli som när en VFU-handledare sa till mig: Den här studenten klarar inte av klassrumssituationen, men jag vill ju inte vara den som står i vägen för hennes utbildning..... VFU-handledarnen måste inse hur viktig den är, få utbildning för uppdraget och ta sitt ansvar för att endast de bästa kommer igenom.
Dessutom får inte en VFU-handledare utsättas för påtryckning av högskola/universitet att släppa igenom studenten av ekonomiska skäl (dvs det bidrag utbildningcentrat får per elev)! Då kommer vi aldrig att få fram de bästa lärarna om universitetets ekonomi ska vara den avgörande faktorn för hur många som släpps igenom.
En annan avgörande variabel för att få fram och sedan behålla de bästa lärarna är naturligtvis kompetensutveckling, en fortlöpande sådan! Inom ämnet och inom skolforskning så att vi alltid är uppdaterade för att kunna servera våra elever de bästa inom pedagogiken. För att kunna hjälpa alla elever att toppen av den egna potentialen så måste vi kunna få tillgodogöra oss olika tillvägagångssätt för att nå denna topp. Det var längesedan man ansåg att eleverna var stöpta i samma form och skulle ha samma bemötande för att nå bästa resultat.
Så när nu våra nyutexade lärare kommer till sin första tjänst måste de mötas upp av en rektor som kan sitt yrke, har pedagogisk insikt (fördelaktligen då lärarutbildning i botten) och kan vara den pedagogiska ledaren som varje skola behöver för att kunna nå målen och utvecklas till den bästa skolan. En pedagogisk ledare som ser kompetensen hos de lärare som finns på skolan, ser till att de får tiden att kompetensutveckla sig, följa med i skolforskning som sker runt om i världen, ges tiden att arbeta fram ett fungerande arbetssätt för just deras elever.
Tre "ingredienser" som borde finnas med i ett avgörande om vilka som är eller blir de bästa lärarna. Utbildningen, VFU-handledarna, rektorerna... Sedan har vi ännu en viktig del i detta och det är den lärarlegitimation som vi kan ansöka om. Ytterligare en trygghet som ska säkra elevernas rättsäkerhet och visa att vi är lämpade att utöva yrket!
För att öka trycket på utbildningen och få fler än 1,2 sökande på varje plats till lärarutbildningen så måste lönen vara mer attraktiv och inte ligga 10 000 under de som går en liknande utbildning. Civilingenjörer som läser vissa ämnen gemensamt med lärarna, får enkelt 10 000 mer i lönekuvertet vid sin första anställning än vad den nyutexade läraren får. Ökar trycket på utbildningsplatserna sker en urskiljning redan vid intaget och förhoppningsvis får vi fram de allra bäst lämpade för att ta hand om vår framtid: våra barn!
Självklart är inte dessa "ingredienser" de enda för att få fram de bäst lämpade, men en del av receptet för världens bästa skola! Lägger vi sedan till engagemang, empati och insikt om allas lika värde så har vi kommit långt på väg!
För visst brinner vi för vårt yrke? Vi har ett engagemang för de som vi möter i vardagen i klassrummet, en brinnande passion för att "fösa in" våra barn och elever på framgångens väg, mot nya mål som ska hjälpa dem att utvecklas i takt med samhället, för att kunna möta den framtid som väntar när de ska klara sig på egen hand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar