Jag känner att jag bara måste få förklara en del saker efter gårdagens och dagens raseri bland lärarna. Jag förstår att man är besviken, jag är själv jättebesviken, men inte på mitt fackförbund, utan på arbetsgivaren som inte förstår vikten av att göra läraryrket till ett högstatusyrke för att kunna locka de bästa studenterna till läraryrket.
Det är INTE förbunden som sätter lön, utan vi får helt enkelt ta ställning till det bud som kommer från, i det här fallet, medlarna. Ingen förtroendevald skulle naturligtvis tacka ja till ett dåligt avtal för det skulle ju innebära att de själva får sämre löneökning! Så långt hoppas jag att vi är överens.
Det var inte ett lätt jobb för våra förtroendevalda att ta ställning till ett avtal som de egentligen tyckte var alldeles för lågt, men vad var alternativet? Att riskera ett ännu sämre bud och utan retroaktivitet? Förbundens bägge samlade förtroendevalda vände och vred på budet, diskuterade, räknade, diskuterade igen och brottades med sin egen besvikelse över att arbetsgivaren inte kan inse allvaret i den lärarkris Sverige står inför...... Jag avundas dem inte. Vi får inte glömma bort att de är valda av oss medlemmar att representera oss i dessa frågor.
Varje gång det är avtalsrörelse så förväntas industrin sätta det så kallade "märket". Varför då? Jo, för att om industrin går bra så har Sverige en stark ekonomi, så enkelt är det. När industrin har satt märket så kan alla andra förbund ut på marknaden för att försöka få märket eller kanske lite till, om man har "tur"! Få arbetsgivare är villiga att ge mer än andra därför att då får man de övriga arbetsgivarna på sig, ett förenklat sätt att uttrycka det på. Dvs om Sveriges Ingenjörer skulle lyckas förhandla sig till bättre löneökning så kommer de övriga att säga att de blir tvingade att följa och vad händer då med Sveriges ekonomi? Jo, en kris kan ju uppstå.. Så resonerar arbetsgivarna oftast.
Ska man lyckas få igenom ett högre bud måste man sälja ut något annat. I Almegas avtal fick förbunden igenom ett ettårigt avtal med 4,1 % i garanterat utfall. Kostnaden blev gå med på arbetsgivarens krav på att flytta revisionsdatum och avstå retroaktiviteten. I en förhandling är det alltid ett givande och tagande, hela tiden! Lyckas någon med att få igenom sina krav utan att ge något i gengäld, hör för guds skull av er, jag behöver er i mina förhandlingar hemma!! För inte ens i det egna hemmet får man igenom sina krav, eller hur? Ska barnen städa vill de ha något i gengäld, ska maken bli med på en shoppingtur får man lova att gå in på Claes Olson eller liknande... Tur då att vi bägge har ungefär samma intressen så att vi kan shoppa tillsammans ;)
Skämt åsido, det är underbart att se den kraft som finns hos oss lärare, men snälla, vänd den inte mot den organisation som arbetar för er, som består av era kollegor som arbetar fackligt ideellt för att förbättra yrkesvillkoren för oss alla. Vi behöver ena oss, inte splittra oss! Ni vet, det där gamla underbara ordspråket "enade vi stå, söndrade vi falla".... Det gäller än idag! För hur stor är chansen att få till ett bättre avtal nästa gång om vi bara är några få i organisationen?
Cyrene Waern, lärare i språk (spanska och franska) Lärarförbundare i själ och hjärta, brinner för svenska skolan och lärares utveckling!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar