Skolans uppdrag är tydligt, både i skollagen och i våra övriga styrdokument. Elever har rätt till en utbildning som följer läroplaner och kursplaner, rätten att få undervisning anpassad så att varje elev lyckas utifrån sina egna förutsättningar.
Detta kräver mycket av dagens lärare, som samtidigt har mer dokumentation att göra än någonsin. Ett exempel: på en skola kan ex en musiklärare ha skolans alla elever. Det kan innebära upp till 400 omdömen att skriva. För att skriva bra omdömen utifrån vår nya läroplan så ska man ha väl dokumenterat redan innan omdömena ska skrivas. Oktober och november är månader där många lärare har sina utvecklingssamtal, dvs omdömena har skrivits innan de träffar föräldrar och elever för samtal. Dessa samtal går knappast att jämföra med det som tidigare kallades kvartssamtal. Förutom omdömen ska det skrivas en individuell utvecklingsplan under mötet med föräldrar och elev.
En lärare som undervisar i fler ämnen kanske inte har så många elever att skriva omdömen på, men det kan väl vara upp till 200 st och då ska vi inte glömma att när man skriver dessa ska man ha målen i LGR 11 väl i minne för dessa ämnen, för att inte missa något.
Nu kanske ni tänker att det inte alls är något att gnälla över! Lägg då till planering för undervisning, plocka fram inför lektion, plocka undan efter lektion, hantera konflikter som uppstår mellan elever både under och utanför lektion, planera för tema tillsammans med kollegor, hinna med att skriva åtgärdsprogram för de som behöver det, samtal till föräldrar, handleda mentorselever, hålla i mobbingteam, skolutvecklingsgrupper mm, mm... Så kommer rektor och vill att jag ska vikariera för en kollega som är sjuk, eftersom jag ändå inte har lektion just nu: "du planerar ju bara"... Vilket innebär att den planering jag skulle göra vid det tillfället får jag ta vid annat tillfälle. När jag då säger att jag inte hinner planera så säger rektor att vi inte har råd att sätta in vikarie och att min lektion jag skulle planerat säkert funkar ändå. Visst, det gör den säkert, men skillnaden mellan att funka och att ge eleverna en lektion som är välplanerad och innehållsrik med nya infallsvinklar från senaste forskningen är väl allt annat än hårfin?
Vad blir då resultatet av den här ekvationen budget + dåligt planerad lektion + elevers måluppfyllnad?
Jo, arbetsgivares iver att till varje pris hålla budget ger lärare ökad arbetsbörda, mindre tid till planering av den primära uppgiften, dvs undervisning, som i sin tur leder till att elever inte når målen på det sätt de skulle kunna eller en del inte når dem alls.
Så när IFAU slår fast i sin rapport hur viktig rektor är för både elever och lärare så kan jag inte annat än hålla med och säga: det visste vi lärare redan!! Det är bara det att ingen har lyssnat på oss i professionen, som vanligt! En rektor som är väl insatt i lärarens verksamhet, kan vara den pedagogiske ledare vi behöver och stå upp för elevers behov är grundpelaren för att skolan ska gå framåt.
Var finns då lärares tid för reflektion? För att kunna utveckla mig själv till en bättre lärare måste jag få tid att fundera över de lektioner jag genomför, utveckla min pedagogik och metodik genom analys och reflektion, reflektera och diskutera tillsammans med kollegor om problem som uppstår eller idéer som jag vill utveckla... Den tiden existerar inte idag, den äts upp av alla administrativa uppgifter samt av arbetsgivares iver att till varje pris effektivisera skolans värld genom att dra in på vikarier och dra ner på lärartäthet.
Om vi nu vet att svenska elevers resultat sjunker jämfört med andra elever i OECD-länderna så skulle det ju vara väldigt bra om man för en gångs skull lyssnade på professionen istället för att påstå att allt beror på dåliga lärare. Kanske kan man också se till att locka de studenter som idag inte vill välja läraryrket för att de tycker att lönen är för dålig, men som är toppstudenter? Kanske kan man tvinga arbetsgivare att underlätta för lärares kompetensutveckling, ge tid till att diskutera aktuell skolforskning och låta lärarna få den tid de behöver till att bedriva sin primära uppgift, undervisningen? Med tid för planering så blir kvalitén bättre, det kan INGEN säga emot.
Så vad väntar ni på?
Hej
SvaraRaderaDen frustration du ger uttryck för är nog ganska allmän i skolsverige. Men jag tror att vi kommer längre från en lösning om vi i första hand ser det som en resursfråga. Kanske ska vi vända på tanken... Med de resurserna vi har hur kan vi skapa möjligheter för eleverna att utveckla sin fulla kunskapspotential. Behöver alla göra allt? Hur utförligt måste en lpp och ett omdöme vara för en elev i år 2? måste utvecklingssamtalen ligga mitt i terminen? Dokumentation och varierade arbetsformer är inga självändamål det är stödprocesser för undervisning och lärande. Frågan vi måste ställa oss hela tiden är :För vems skull och i vilket syfte? Är svaret något annat än eleven och lärandet bör vi nog inte hålla på med det. Om vi ska klara att jobba med ett lärande som är elevnära och individuellt bör vi nog kanske våga ifrågasätta andra strukturer som klasser, ramtimplaner, ämnen och organisationer. Famtidens lärande kan inte byggas i dåtidens strukturer
Peter Bragner