Vikten av forskning och kompetensutveckling i det yrkesverksamma livet!

Skolinspektionen har tagit fram en sammanställning av aktuell forskning och där det tydligt framkommer hur viktigt det är att lärare ständigt får kompetensutveckling och ges möjlighet att följa med i samtida forskning inom pedagogik, metodik och didaktik.
I Skolinspektionens sammanställning står det klart att tre faktorer är viktigare än andra för att nå framgång i undervisningen: tilltro till varje elevs förmåga, anpassad undervisning till varje elev och att läraren är en tydlig ledare i klassrummet.
Här är fler slutsatser som Skolinspektionen ser som viktiga utifrån forskningen om hur undervisningen påverkar elevers studieprestationer:
- Elever vars lärare använder en bred arsenal av metoder och verktyg och sina goda ämneskunskaper i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare saknar eller inte fullt utnyttjar sin didaktiska och metodiska kompetens.
- Elever vars lärare är tydliga ledare som utmanar, driver och skapar förtroendefulla relationer, lär sig mer än elever vars lärare inte ser det som sin uppgift att peka ut riktningen för elevens utveckling och erbjuda verktyg som kan leda eleven rätt.
- Elever vars lärare vet att det är deras ansvar att organisera undervisningen efter elevers individuella behov, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever lär på samma sätt och undervisar därefter.
- Elever som undervisas av lärare som vet och visar att alla elever kan lära, lär sig mer än elever vars lärare tror att vissa elever kan och andra inte.
- Elever som ges förutsättningar att vara med och välja aktiviteter och vars erfarenheter och kunskaper blir en utgångspunkt i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever inte har det som krävs för att involveras och vara med och påverka.
Hela rapporten finns att läsa här

Jag tänker även på vikten av att samarbeta i arbetslaget, lära av varandra, ex genom kollegahandledning, delta på varandras lektioner för att spegla undervisande lärare... Inget ger så mycket som utveckling med hjälp av kollegor i det dagliga arbetet. Problemet är bara: var finns tiden för att utvärdera och analysera det vi gör i klassrummet? Reflektera och förbättra?

Jag känner mig ofta väldigt motiverad och nästan euforisk när jag läser något upplyftande om det jag har jobbat med nästan dagligen i 17 år. Dock måste jag erkänna att jag samtidigt blir deprimerad när jag inser hur verkligheten ser ut! Hur förändrar vi läraryrkets förutsättningar? Hur får vi världens bästa skola? En skola som är likvärdig, som tar vara på varje barn och elevs förmåga att utvecklas, där lärarna tillåts tro på att varje barn kan och skolledarna har möjlighet att tillsätta de resurser som behövs för att möta alla elevers behov?

Efter att ha läst denna rapport (där egentligen väldigt lite är nyheter för en erfaren lärare) kan jag inte låta bli att tänka på att svaret på ovanstående frågor är huvudmannen och dess syn på sin skola! Huvudmännen måste ge sina skolledare resurser och förutsättningar för att kunna uppfylla skollagens krav. Allt i Skolinspektionens sammanställning är självklara saker, men varje lärare måste få förutsättningar för att förbereda varje lektion på bästa sätt. Det görs inte genom att anställa för få lärare, att varje lärare får för mycket undervisningstid och för lite förberedelsetid. Det genomförs inte heller genom att spara in på kompetensutveckling för lärare och skolledare, spara på elevvårdsteam såsom kurator, psykolog och studie- och yrkesvägledare.

Våra barn och ungdomar är vår framtid, vi kan inte nöja oss med att ge dem dålig utbildning där de får outbildade vikarier med ursäkten att "hen är bra i matte/engelska/tyska". Eleverna ska ha utbildning, inte passning!
Vi kan inte snåla med deras utbildning, då det är de som ska ta hand om oss på ålderns höst!
Reformer är bra, men får de inte förutsättningarna som krävs för att genomföras så kan det lika gärna vara! Legitimationen skulle vara ett medel för att säkra våra barn och ungdomars utbildning, ett sätt att stärka läraryrket och lärares ansvar, men nu visar det sig att de få som fortfarande vill utbilda sig, har som nyutexade svårt att få ett jobb, dvs ett introduktionsår för att fullgöra legitimationskravet på ett introduktionsår.

Det innebär att skolans huvudmän idag, oavsett fristående eller kommunala, inte bara måste ta sitt ansvar gentemot skollagen utan regeringen bör se till att de även tar sitt ansvar då det gäller genomförandet av lärarlegitimationen genom att bereda våra utexaminerade lärare med mentorer inom sina ämnen. Ska Sverige ha världens bästa skola kan vi inte bara sitta och titta på när våra resultat sjunker i internationella mätningar, det ska satsas på skolan, inte sparas! Satsar vi på skolan får vi bättre resultat!