Intressant från Almedalen och Lärarförbundet

Det är inte lätt att hinna med att följa allt intressant som kommer om skolan, men vad gäller det som diksuteras i Almedalen så kan man följa med, utan att vara på plats, genom att titta här

Höj lärares löner!

Formativ bedömning

Är vi medvetna om hur vi bedömer våra elever? Hur gör vi lärare för att vi ska bli medvetna? Är vi på det klara med vad ämneskvalité är? Ser vi på kvalité i vårt ämne utifrån egna tankar och åsikter eller grundar vi det på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet"? Har vi fått med detta i vår ämnesdidaktiska utbildning? Är vi helt "neutrala" i vår bedömning eller har vi vissa förväntningar på vad våra elever kan tänkas prestera? Är det ens möjligt att kunna vara "neutral" i sin bedömning? Styr sedan våra förväntningar elevernas resultat, omedvetet från vår sida? Hur får vi bukt med detta? Hur ger vi elever de bästa förutsättningarna att lyckas genom att lägga våra förväntningar på en tydlig och rättvis nivå utan koppling till tidigare ev dåliga erfarenheter med eleven? Förväntningar måste ju finnas, men på vilken nivå?
Så här säger Anders Jönsson, forskare på Malmö högskola i formativ bedömning: - Problemet med att inte kommunicera några förväntningar på förhand, är att eleverna är helt utlämnade till lärarens godtycke. De kan aldrig själva ta ansvar för sitt lärande om de inte får ta del av Den hemliga koden, utan är helt beroende av läraren som i ensamt majestät kan avgöra vad som är bra och inte.
Vidare säger han:- Det är också så, att man som lärare i princip inte kan vara helt utan föreställningar om vad som kännetecknar kvalitet (även om det kan vara svårt att kommunicera dem), vilket innebär att elevernas prestationer kommer att jämföras med de förväntningar man själv har.
Hur mycket utbildning får vi lärare i detta? Tillfällen till diskussion med våra kollegor för att fortbilda varandra i ämnet? Diskutera en sammanhållen strategi som stämmer överens med våra styrdokument för att ge eleverna de allra bästa förutsättningarna att lyckas!

Här finner ni hela intervjun med Anders Jönsson på Skolverkets hemsida, som startade alla dessa frågor hos mig just nu, något som i och för sig har funnits där länge.
Kan vi starta en Edcamp om detta? Intresserade?

Härligt med nya metoder!

På Twitter hittade jag ett klipp som jag bara måste dela med mig av. Debatten kring betyg och bedömning är het och många lärare söker nya metoder för att kunna bedöma elevernas kunskaper på andra sätt än genom prov. Jag har många gånger tänkt att det gamla "hederliga" sättet att bedöma elevers kunskap inte alltid ger en rättvis bild då dessa kunskaper som bedöms har halverats en tid efter att provsituationen är genomförd, något jag själv har sett hos mina många elever genom åren.
Lärande och kunskap sker i ett sammanhang och prov kan bara mäta en liten del av allt lärande, betonar professor Kurt Fischer, (professor i neurovetenskap, med inriktning lärande, Harvard University). Han påpekar att något av det viktigaste skolan kan arbeta med är att få eleverna att känna att det de lär sig är relevant för dem. Det tror jag vi alla kan skriva under på, det vi lär oss är oftast förknippat med att vi känner att vi behöver det för vår livssituation oavsett om det handlar om att klara jobbet eller annat relevant för oss.


- Posted using BlogPress from my iPad

Favorit i repris

 Fantastisk video och förklaring!

 

Fantastiska möjligheter hos varje barn

Måste bara dela med mig av en fantastisk film jag såg igår, nämligen historien om Ron Clark och hans metod att hitta varje barns möjlighet till utveckling! Även Torey Hayden visar i sina böcker hur det är möjligt att hitta vägen till barnens utveckling genom lock och pock. Har tyvärr lånat ut mina böcker till någon, skulle gärna vilja läsa dem igen. Eller varför inte läsa om Jane Elliotts kamp mot fördomar och racism? Ytterligare en fantastisk människa som vill förändra världen till en mer hänsynsfull och demokratisk plats genom en del okonventionella workshops och övningar.

Sveriges elever förtjänar de bästa lärarna

Så löd ett av mina inlägg på twitter igår. Det dröjde inte länge förrän jag fick ett svar på det, att visst höll man med, men vem ska avgöra det? Det fick mig att börja fundera på utvecklingen under de senaste tio åren så som jag själv minns dem. Någonstans måste man ju börja för att få fram de allra bästa lärarna och lämpligast är väl ändå med den utbildning som lägger grunden för de bästa lärarna?!
Turerna har varit många under de senaste förändringarna inom utbildningen. När läs- och skrivinlärning togs bort från utbildningen för 1-7-lärare insåg man efter några år att snart skulle de lärare som hade denna viktiga utbildning inte längre finnas kvar inom systemet och vad skulle hända då med våra elever som ska lära sig läsa och skriva? Jag har själv sett förändringen hos eleverna från att få hade svårigheter då de kom upp till högstadiet med att skriva till att många fortfarande vände på ex p, b, d, g och j.. Nu pratar vi år 7, inte år 1! Fler hade svårigheter med läsning, färre var intresserade av att läsa böcker... Nu är detta ingen vetenskaplig undersökning, utan en iaktagelse av en lärare utifrån sin profession. Sedan lämnar jag till läsaren att avgöra om detta har ett samband eller om det är en ren "slump". Visst finns det andra variabler som kan höra hit, men säkerligen är borttagandet av läs- och skrivinlärning för lärare mot de yngre barnen en av dessa variabler som ledde fram till min slutsats. Fler har ju tydligen dragit samma slutsats eftersom det nu har återinförts läs- och skrivinlärning i utbildningen.

Vad och vem ska då avgöra vilka som är de bäst lämpade att bli de bästa lärarna? Om vi startar vid utbildningen så måste VFU-handledarna ha en avgörande roll. De som ska godkänna studenternas insatser och lämplighet vid praktiken ute på skolorna. Det får inte bli som när en VFU-handledare sa till mig: Den här studenten klarar inte av klassrumssituationen, men jag vill ju inte vara den som står i vägen för hennes utbildning..... VFU-handledarnen måste inse hur viktig den är, få utbildning för uppdraget och ta sitt ansvar för att endast de bästa kommer igenom.
Dessutom får inte en VFU-handledare utsättas för påtryckning av högskola/universitet att släppa igenom studenten av ekonomiska skäl (dvs det bidrag utbildningcentrat får per elev)! Då kommer vi aldrig att få fram de bästa lärarna om universitetets ekonomi ska vara den avgörande faktorn för hur många som släpps igenom.

En annan avgörande variabel för att få fram och sedan behålla de bästa lärarna är naturligtvis kompetensutveckling, en fortlöpande sådan! Inom ämnet och inom skolforskning så att vi alltid är uppdaterade för att kunna servera våra elever de bästa inom pedagogiken. För att kunna hjälpa alla elever att toppen av den egna potentialen så måste vi kunna få tillgodogöra oss olika tillvägagångssätt för att nå denna topp. Det var längesedan man ansåg att eleverna var stöpta i samma form och skulle ha samma bemötande för att nå bästa resultat.

Så när nu våra nyutexade lärare kommer till sin första tjänst måste de mötas upp av en rektor som kan sitt yrke, har pedagogisk insikt (fördelaktligen då lärarutbildning i botten) och kan vara den pedagogiska ledaren som varje skola behöver för att kunna nå målen och utvecklas till den bästa skolan. En pedagogisk ledare som ser kompetensen hos de lärare som finns på skolan, ser till att de får tiden att kompetensutveckla sig, följa med i skolforskning som sker runt om i världen, ges tiden att arbeta fram ett fungerande arbetssätt för just deras elever.

Tre "ingredienser" som borde finnas med i ett avgörande om vilka som är eller blir de bästa lärarna. Utbildningen, VFU-handledarna, rektorerna... Sedan har vi ännu en viktig del i detta och det är den lärarlegitimation som vi kan ansöka om. Ytterligare en trygghet som ska säkra elevernas rättsäkerhet och visa att vi är lämpade att utöva yrket!

För att öka trycket på utbildningen och få fler än 1,2 sökande på varje plats till lärarutbildningen så måste lönen vara mer attraktiv och inte ligga 10 000 under de som går en liknande utbildning. Civilingenjörer som läser vissa ämnen gemensamt med lärarna, får enkelt 10 000 mer i lönekuvertet vid sin första anställning än vad den nyutexade läraren får. Ökar trycket på utbildningsplatserna sker en urskiljning redan vid intaget och förhoppningsvis får vi fram de allra bäst lämpade för att ta hand om vår framtid: våra barn!

Självklart är inte dessa "ingredienser" de enda för att få fram de bäst lämpade, men en del av receptet för världens bästa skola! Lägger vi sedan till engagemang, empati och insikt om allas lika värde så har vi kommit långt på väg!

För visst brinner vi för vårt yrke? Vi har ett engagemang för de som vi möter i vardagen i klassrummet, en brinnande passion för att "fösa in" våra barn och elever på framgångens väg, mot nya mål som ska hjälpa dem att utvecklas i takt med samhället, för att kunna möta den framtid som väntar när de ska klara sig på egen hand!