Ett svårt val

Att få den fackliga verksamheten att gå ihop med den fackliga verksamheten är ibland mycket svårt när man är lärare. Kanske är det svårt inom andra yrken också, men jag tror att just lärare slits mellan sitt engagemang för yrket och för sina elever.
Själv tycker jag att det är otroligt viktigt att eleverna får en kontinuitet i sin undervisning samtidigt som det fackliga måste ha eldsjälar som orkar föra "kampen" vidare.
För just nu är det en kamp! Hörde på radion idag att de nya reglerna för a-kassan och sjukförsäkringen medför att personer som är så svårt sjuka i t ex cancer att de inte ens komemr att överleva tvingas söka jobb idag med de nya reglerna. Som om det inte vore nog att de är så sjuka att de kommer att dö inom en snar framtid.
Vart har ordet solidaritet tagit vägen? Ska vi tvinga svårt sjuka att slåss om jobben medan friska, unga människor som vill arbeta inte får något jobb för att det inte finns några att få? "Hungriga vargar jagar bättre"...
Om de som är fackligt engagerade inte får förutsättningar för att utföra sitt fackliga arbete, vad händer då med sjukförsäkringen? Eller a-kassan? Eller med LAS? Ska vi ha fler företag som avskedar människor pga arbetsbrist och sedan anlitar ett bemanningsföretag (där kanske rent utav samma människa som blev avskedad har fått jobb) för att ta in folk när de behöver? Utan att tvingas anställa?
Hur ska vi ha det????

(Bild lånad från bloggen SIC ITUR AS ASTRA angående kvinna som blev uppsagd pga illojalitet)