Jag vill, som utbildad lärare, ge en bild som jag tror många glömmer!
Ett ex: ett barn börjar på förskolan. Förskolläraren märker att barnet behöver stöd i sin utveckling och talar med sin förskolechef om problemet. Förskolechefen försöker få mer resurser men det är stopp! Budgetstopp!
Barnet fortsätter sin skolgång och förskollärarens rop skallar till ingen nytta, budgetens öron är döva... Oavsett kommunal eller privat skola...
Barnet fortsätter upp i förskoleklass och vidare i grundskolan. Når år fem och misslyckas på nationella proven i ex matte (kanske redan i år tre). Läraren har flera gånger påpekat i EVK runt eleven att behovet av särskilt stöd är stort!
När nationella proven är genomförda skrivs återigen åtgärdsprogram, där läraren tar upp åtgärder som läs- och skrivutredning. Dessa genomförs, resultatet visar att eleven behöver stöd för en god utveckling. Läraren försöker ge så gott stöd det går då skolan har dragit ner på specialpedagogens tjänst...
Eleven går vidare i sin skolgång och fler och fler lärare skriker på hjälp och stöd för eleven. Rektor kämpar för mer resurser men skolan lider fortfarande av besparingsting och rektor får till svar av förvaltningschefen att skolan måste fungera med de resurser som finns annars måste fler lärare sägas upp..
Så ska vår exempelelev få sina första betyg.. Ni kan tänka er resultatet... Nedslående, eleven känner sig misslyckad och tappar "sugen" på skolan, den skola där lärarna försöker hjälpa, men tiden räcker inte till..
År nio: nationella prov... Eleven gör sitt bästa och med den hjälp den har fått så lyckas ett godkänt uppnås i engelska, svenska men inte i matte..
Så kommer eleven till gymnasiet, där lärarna undrar över elevens svaga kunskaper. "vad har de gjort på grundskolan" frågar de sig... "Har de inte sett elevens svårigheter?"
Ni känner säkert igen scenariot. Man frågar sig hela tiden om de lärare eleven har haft tidigare inte har uppmärksammat problemen (överlämningar förs tyvärr oftast inte vidare mer än till mentor)..
Tänk om man hade börjat med att sätta in tillräckligt med resurser i första ledet: när förskollärarens rop på hjälp skallade! Hur hade denna elevs skolgång sett ut då och vad hade resultatet blivit?
Nu är det inte så här i alla skolor, tack och lov! Men alla känner vi igen scenariot, sparbetingen och ifrågasättandet av lärares professionalism trots att det många gånger blir dyrare i längden att inte sätta in resurser i tid!
Politiker: lyssna på de utbildade, professionella lärare ute i verksamheterna!
Cyrene
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar