Läser med sorg och bestörtning hur situationen är för homosexuella i Mexiko, det land jag under 5 års tid levde i och som jag själv tyckte utvecklades åt rätt håll.
Nu står det att läsa på sinembargo.mx att en homosexuel mördas varannan timme i Mexiko.
Journalisten Sanjuana Martínez (specialiserad på organiserad brottslighet)beskriver i sin artikel hur det mexikanska samhället ser på homosexuella som sjuka som kan "kureras" från sin sjukdom, hur de hatbrott som begås döljs bakom andra rubriker och hur de dessutom sällan utreds. Martínez beskriver desutom en organisation som har grundats för att "kurera" denna sjukdom: "Courage latino" med huvudsäte i Cuernavaca (den eviga vårens stad där rika från Mexico city gärna spenderar sina helger). Organisationen drivs av en präst vid namn Buenaventura och stöds av kardinalerna Norberto Rivera och Juan Sandoval Iñiguez. Dvs katolska kyrkan ligger bakom denna organsiation som säger sig kunna kurera den "som lider av att känna attraktion til någon av samma kön"...
Det hela får mig att må illa! Att ett land under 2000-talet kan bryta mot mänskliga rättigheter på detta vis är för mig oförståeligt! Ett land fullt av kloka människor, ett land som dessutom har en historia av att ha lidit under förtryck av andra. Hur kan man då utsätta sina egna för detta?
Minns så väl den gången jag tillsammans med en kollega höll Globalkurs för Läraförbundet i Växjö och en mycket klok deltagare sa vid ett tillfäle där homosexualitet diskuterades: "man blir inte kär i ett kön utan i en människa"! Detta är något av det klokaste jag har hört under min livstid. För visst är det så! Jag faller för människan, för dess personlighet, för värdegrunden den uttrycker, det den står för, det personen utstrålar och inte för det kön den tillhör!Ingen ska förföljas, mördas eller diskrimineras p g a sin sexuella läggning!
Jag hoppas verkligen att Sanjuana Martínez, med sin rapportering om de hemskheter som försigåroch de brott mot mäsnkliga rättigheter som begås, kan förändra och förbättra!
tisdag 5 juli 2011
måndag 13 juni 2011
Spännande möte
Har haft ett mycket spännande möte med Dra. Lilian E. Capone som jobbar med arbetsrelaterade sjukdomar i Buenos Aires-provinsen, Argentina. Glädjande nog kunde hon berätta om framsteg som de just nu gör. Bla ska 40 personer under två år utbildas som skyddsombud, kultur-och pedagogikombud samt ombud för mänskliga rättigheter. Regeringen betalar deras lön under utbildningen.
Även i Argentina är det utbrett att man inte "behöver" vara med i facket om man är privatanställd. Skillnaden mellan våra medlemmar i Sverige och de privata i Argentina är dock att de argentinska lärarna är rädda för att organisera sig då många arbetsgivare är emot det!
Tyvärr är det inte bara lärarna som har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda.
Bland annat berättade hon om hur arbetarna har det på Adidas tillverkning i regionen där papperslösa utan möjligheter till något skydd utnyttjas för produktionen. Ca 10-12 arbetare jobbar i samma rum som de sover i skift a 12-18 timmar/dygn. Ofta är det familjer som delar på skiften och de drabbas av astma och tuberkulos av medlen som används för att tillverka kläderna. De har betalt per tillverkat plagg, dvs de har en sorts ackordlön. De kan inte åberopa några som helst rättigheter då de är papperslösa. Men mänskliga rättigheter gäller ALLA!!
Prinsessan Mamixa av Holland låter tillverka sin linje inom Adidas i Argentina på fabriken som Lilian berättar om....
Här kan man se vad som görs för att få bukt med detta ( och andra stora sportmärkeskläder). Även Rena kläder jobbar hårt med att få textilindustrin att tillgodose de anställdas rättigheter.
Även i Argentina är det utbrett att man inte "behöver" vara med i facket om man är privatanställd. Skillnaden mellan våra medlemmar i Sverige och de privata i Argentina är dock att de argentinska lärarna är rädda för att organisera sig då många arbetsgivare är emot det!
Tyvärr är det inte bara lärarna som har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda.
Bland annat berättade hon om hur arbetarna har det på Adidas tillverkning i regionen där papperslösa utan möjligheter till något skydd utnyttjas för produktionen. Ca 10-12 arbetare jobbar i samma rum som de sover i skift a 12-18 timmar/dygn. Ofta är det familjer som delar på skiften och de drabbas av astma och tuberkulos av medlen som används för att tillverka kläderna. De har betalt per tillverkat plagg, dvs de har en sorts ackordlön. De kan inte åberopa några som helst rättigheter då de är papperslösa. Men mänskliga rättigheter gäller ALLA!!
Prinsessan Mamixa av Holland låter tillverka sin linje inom Adidas i Argentina på fabriken som Lilian berättar om....
Här kan man se vad som görs för att få bukt med detta ( och andra stora sportmärkeskläder). Även Rena kläder jobbar hårt med att få textilindustrin att tillgodose de anställdas rättigheter.
söndag 10 april 2011
En profession värd att lyssna på?
Sir Ken Robinson säger i en föreläsning att politiker försöker reformera skolan av två skäl: ekonomiska och kulturella. Problemet är att reformerna genomförs för att möta framtiden genom att göra på samma sätt som vi alltid har gjort. D v s ingen/liten utveckling sker...
Hur ska vi då lösa problemen? Kan lösningen vara att lyssna på de professionella yrkesverksamma? D v s alla lärare som finns ute på våra skolor och som dagligen slåss mot nedskärningar av alla dess slag, som inte får åka på fortbildning och inte heller ges tiden att föra pedagogiska diskussioner med sina kollegor pga att tiden inte räcker till. För kompetensutveckling skulle kunna vara billig! Genom att dela med sig av idéer och ny forskning mm man har läst så kan vi kompetensutveckla varandra.
Detta och JB's uttalande om mer katederundervisning har väckt lärare på Twitter och äntligen har vi börjat diskutera vad vi faktiskt gör i klassrummet. Trötta på att få utstå spott och spe från media och en viss minister, har lärare vaknat och börjat berätta om sina goda exempel, visat på att utveckling faktiskt sker inom den svenska skolan, men att det inte lyssnas på de yrkesverksamma som kan pedagogiken.
Se bara på Nossebro skola som från att ha legat bland botten när det gäller öppna jämförelser i godkända betyg/resultat har, utan mer resurser, utvecklats genom att de yrkesverksamma fick möjlighet att göra det de är bäst på: organisera sin skola och verksamhet!
Katederundervisning för mig, samt för dessa lärare på Twitter som har reagerat så starkt på JB's uttalande i debatten #merkateder, är när läraren pratar hela lektionen, eleverna lyssnar och "tar emot" utan "rätten" att fråga eller delta på annat sätt. Om nu JB inte menade att det ska bli så i skolan, så använd inte detta ord!!!
Lärarlett, som JB har förtydligat med efter debatten som kom igång, är det vi har sysslat med så länge jag har varit lärare, dvs sedan 1995 (i Sverige, har även lärarerfarenhet från Frankrike och Mexiko). När lärare leder undervisningen och kunskapsinhämtningen, med sina kunskaper och sin erfarenhet lotsar eleverna genom stoftet av material (oavsett läromedel) på vägen fram mot att nå målet: minst ett godkänt i ämnet.
Målet är viktigt, medan vägen fram till målet är ännu viktigare i min värld. Vägen mot målet är det som kommer att hjälpa eleven senare i livet då den ska inhämta kunskaper på egen hand, medan målet i sig är det som tar eleven vidare mot nästa steg i utvecklingen (dvs fortsatta studier eller en anställning) och sedan kanske inte används mer. Kunskapen om hur man tar sig fram till målet kommer däremot eleven att använda om och om igen.
Lärare med god utbildning och erfarenhet från dagens skola måste få komma till tals i debatten om skolan! Det är vi som möter eleverna varje dag, vi som vet vad eleverna behöver och vad som hjälper dem på vägen mot målet.
Skulle socialminister Göran Hägglund någonsin komma på tanken att säga åt kirurgerna hur de ska operera? Eller skulle infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd tala om för vägarbetarna/ingenjörerna hur de ska blanda asfalten när de bygger vägar? Eller hur de ska bygga broar som håller? Ok, om nu GH är fd kirurg eller om CES är fd vägarbetare/ingenjör... Men man kan inte genom att bara besöka skolan, eller genom att tolka viss forskning (ofta beställd med ett syfte och därför inte "neutral" i sin forskning) tro att man har svaret på hur en yrkeskår ska uppnå de resultat man är ute efter.
Självklart brinner vi lärare för vår verksamhet och vi vill inget hellre än att utveckla skolan så att den är ett med sin samtid! Eleverna ska känna att de lyckas när de ska starta sitt yrkesverksamma liv, de ska inte känna att skolan har varit en "institution" helt avskärmad från verkligheten, utan förankring i livet....
Så varför vill vissa få samhället att tro att lärare inte är värda att lyssna på? Att professionen har övergett eleverna i utbildningsprocessen? Vem vinner på det?
Självklart finns det personer som inte passar som lärare precis som det finns de som inte passar som läkare eller i kassan på ICA.. Därför är utbildningen så viktig!
Läraryrket måste bli ett statusyrke så att vi har så många sökanden till varje utbildningsplats att endast de bästa blir lärare! Här menar jag självklart inte utifrån ett elittänkande utan utifrån att de bästa är de som brinner för utbildning, mötet med barn/ungdomar och som utvecklar skolan utifrån den synen att alla barn/elever förtjänar endast det bästa i utbildningsväg och gör allt för att varje elev ska nå dit. De bästa: de som kan motivera, inspirera och leda Sveriges framtid=våra barn mot högre utbildning.
Lärarna ska ges endast de bästa förutsättningarna för att utföra sitt arbete!
Höj lönen och lyssna på professionen i frågor om skolan! På så vis kommer läraryrket att locka!
Hur ska vi då lösa problemen? Kan lösningen vara att lyssna på de professionella yrkesverksamma? D v s alla lärare som finns ute på våra skolor och som dagligen slåss mot nedskärningar av alla dess slag, som inte får åka på fortbildning och inte heller ges tiden att föra pedagogiska diskussioner med sina kollegor pga att tiden inte räcker till. För kompetensutveckling skulle kunna vara billig! Genom att dela med sig av idéer och ny forskning mm man har läst så kan vi kompetensutveckla varandra.
Detta och JB's uttalande om mer katederundervisning har väckt lärare på Twitter och äntligen har vi börjat diskutera vad vi faktiskt gör i klassrummet. Trötta på att få utstå spott och spe från media och en viss minister, har lärare vaknat och börjat berätta om sina goda exempel, visat på att utveckling faktiskt sker inom den svenska skolan, men att det inte lyssnas på de yrkesverksamma som kan pedagogiken.
Se bara på Nossebro skola som från att ha legat bland botten när det gäller öppna jämförelser i godkända betyg/resultat har, utan mer resurser, utvecklats genom att de yrkesverksamma fick möjlighet att göra det de är bäst på: organisera sin skola och verksamhet!
Katederundervisning för mig, samt för dessa lärare på Twitter som har reagerat så starkt på JB's uttalande i debatten #merkateder, är när läraren pratar hela lektionen, eleverna lyssnar och "tar emot" utan "rätten" att fråga eller delta på annat sätt. Om nu JB inte menade att det ska bli så i skolan, så använd inte detta ord!!!
Lärarlett, som JB har förtydligat med efter debatten som kom igång, är det vi har sysslat med så länge jag har varit lärare, dvs sedan 1995 (i Sverige, har även lärarerfarenhet från Frankrike och Mexiko). När lärare leder undervisningen och kunskapsinhämtningen, med sina kunskaper och sin erfarenhet lotsar eleverna genom stoftet av material (oavsett läromedel) på vägen fram mot att nå målet: minst ett godkänt i ämnet.
Målet är viktigt, medan vägen fram till målet är ännu viktigare i min värld. Vägen mot målet är det som kommer att hjälpa eleven senare i livet då den ska inhämta kunskaper på egen hand, medan målet i sig är det som tar eleven vidare mot nästa steg i utvecklingen (dvs fortsatta studier eller en anställning) och sedan kanske inte används mer. Kunskapen om hur man tar sig fram till målet kommer däremot eleven att använda om och om igen.
Lärare med god utbildning och erfarenhet från dagens skola måste få komma till tals i debatten om skolan! Det är vi som möter eleverna varje dag, vi som vet vad eleverna behöver och vad som hjälper dem på vägen mot målet.
Skulle socialminister Göran Hägglund någonsin komma på tanken att säga åt kirurgerna hur de ska operera? Eller skulle infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd tala om för vägarbetarna/ingenjörerna hur de ska blanda asfalten när de bygger vägar? Eller hur de ska bygga broar som håller? Ok, om nu GH är fd kirurg eller om CES är fd vägarbetare/ingenjör... Men man kan inte genom att bara besöka skolan, eller genom att tolka viss forskning (ofta beställd med ett syfte och därför inte "neutral" i sin forskning) tro att man har svaret på hur en yrkeskår ska uppnå de resultat man är ute efter.
Självklart brinner vi lärare för vår verksamhet och vi vill inget hellre än att utveckla skolan så att den är ett med sin samtid! Eleverna ska känna att de lyckas när de ska starta sitt yrkesverksamma liv, de ska inte känna att skolan har varit en "institution" helt avskärmad från verkligheten, utan förankring i livet....
Så varför vill vissa få samhället att tro att lärare inte är värda att lyssna på? Att professionen har övergett eleverna i utbildningsprocessen? Vem vinner på det?
Självklart finns det personer som inte passar som lärare precis som det finns de som inte passar som läkare eller i kassan på ICA.. Därför är utbildningen så viktig!
Läraryrket måste bli ett statusyrke så att vi har så många sökanden till varje utbildningsplats att endast de bästa blir lärare! Här menar jag självklart inte utifrån ett elittänkande utan utifrån att de bästa är de som brinner för utbildning, mötet med barn/ungdomar och som utvecklar skolan utifrån den synen att alla barn/elever förtjänar endast det bästa i utbildningsväg och gör allt för att varje elev ska nå dit. De bästa: de som kan motivera, inspirera och leda Sveriges framtid=våra barn mot högre utbildning.
Lärarna ska ges endast de bästa förutsättningarna för att utföra sitt arbete!
Höj lönen och lyssna på professionen i frågor om skolan! På så vis kommer läraryrket att locka!
lördag 9 april 2011
#Skolraset
Aftonbladet har nu sällat sig till de som ska undersöka skolan och raset av resultat i bl a Pisarapporten.
Jag vill, som utbildad lärare, ge en bild som jag tror många glömmer!
Ett ex: ett barn börjar på förskolan. Förskolläraren märker att barnet behöver stöd i sin utveckling och talar med sin förskolechef om problemet. Förskolechefen försöker få mer resurser men det är stopp! Budgetstopp!
Barnet fortsätter sin skolgång och förskollärarens rop skallar till ingen nytta, budgetens öron är döva... Oavsett kommunal eller privat skola...
Barnet fortsätter upp i förskoleklass och vidare i grundskolan. Når år fem och misslyckas på nationella proven i ex matte (kanske redan i år tre). Läraren har flera gånger påpekat i EVK runt eleven att behovet av särskilt stöd är stort!
När nationella proven är genomförda skrivs återigen åtgärdsprogram, där läraren tar upp åtgärder som läs- och skrivutredning. Dessa genomförs, resultatet visar att eleven behöver stöd för en god utveckling. Läraren försöker ge så gott stöd det går då skolan har dragit ner på specialpedagogens tjänst...
Eleven går vidare i sin skolgång och fler och fler lärare skriker på hjälp och stöd för eleven. Rektor kämpar för mer resurser men skolan lider fortfarande av besparingsting och rektor får till svar av förvaltningschefen att skolan måste fungera med de resurser som finns annars måste fler lärare sägas upp..
Så ska vår exempelelev få sina första betyg.. Ni kan tänka er resultatet... Nedslående, eleven känner sig misslyckad och tappar "sugen" på skolan, den skola där lärarna försöker hjälpa, men tiden räcker inte till..
År nio: nationella prov... Eleven gör sitt bästa och med den hjälp den har fått så lyckas ett godkänt uppnås i engelska, svenska men inte i matte..
Så kommer eleven till gymnasiet, där lärarna undrar över elevens svaga kunskaper. "vad har de gjort på grundskolan" frågar de sig... "Har de inte sett elevens svårigheter?"
Ni känner säkert igen scenariot. Man frågar sig hela tiden om de lärare eleven har haft tidigare inte har uppmärksammat problemen (överlämningar förs tyvärr oftast inte vidare mer än till mentor)..
Tänk om man hade börjat med att sätta in tillräckligt med resurser i första ledet: när förskollärarens rop på hjälp skallade! Hur hade denna elevs skolgång sett ut då och vad hade resultatet blivit?
Nu är det inte så här i alla skolor, tack och lov! Men alla känner vi igen scenariot, sparbetingen och ifrågasättandet av lärares professionalism trots att det många gånger blir dyrare i längden att inte sätta in resurser i tid!
Politiker: lyssna på de utbildade, professionella lärare ute i verksamheterna!
Cyrene
Jag vill, som utbildad lärare, ge en bild som jag tror många glömmer!
Ett ex: ett barn börjar på förskolan. Förskolläraren märker att barnet behöver stöd i sin utveckling och talar med sin förskolechef om problemet. Förskolechefen försöker få mer resurser men det är stopp! Budgetstopp!
Barnet fortsätter sin skolgång och förskollärarens rop skallar till ingen nytta, budgetens öron är döva... Oavsett kommunal eller privat skola...
Barnet fortsätter upp i förskoleklass och vidare i grundskolan. Når år fem och misslyckas på nationella proven i ex matte (kanske redan i år tre). Läraren har flera gånger påpekat i EVK runt eleven att behovet av särskilt stöd är stort!
När nationella proven är genomförda skrivs återigen åtgärdsprogram, där läraren tar upp åtgärder som läs- och skrivutredning. Dessa genomförs, resultatet visar att eleven behöver stöd för en god utveckling. Läraren försöker ge så gott stöd det går då skolan har dragit ner på specialpedagogens tjänst...
Eleven går vidare i sin skolgång och fler och fler lärare skriker på hjälp och stöd för eleven. Rektor kämpar för mer resurser men skolan lider fortfarande av besparingsting och rektor får till svar av förvaltningschefen att skolan måste fungera med de resurser som finns annars måste fler lärare sägas upp..
Så ska vår exempelelev få sina första betyg.. Ni kan tänka er resultatet... Nedslående, eleven känner sig misslyckad och tappar "sugen" på skolan, den skola där lärarna försöker hjälpa, men tiden räcker inte till..
År nio: nationella prov... Eleven gör sitt bästa och med den hjälp den har fått så lyckas ett godkänt uppnås i engelska, svenska men inte i matte..
Så kommer eleven till gymnasiet, där lärarna undrar över elevens svaga kunskaper. "vad har de gjort på grundskolan" frågar de sig... "Har de inte sett elevens svårigheter?"
Ni känner säkert igen scenariot. Man frågar sig hela tiden om de lärare eleven har haft tidigare inte har uppmärksammat problemen (överlämningar förs tyvärr oftast inte vidare mer än till mentor)..
Tänk om man hade börjat med att sätta in tillräckligt med resurser i första ledet: när förskollärarens rop på hjälp skallade! Hur hade denna elevs skolgång sett ut då och vad hade resultatet blivit?
Nu är det inte så här i alla skolor, tack och lov! Men alla känner vi igen scenariot, sparbetingen och ifrågasättandet av lärares professionalism trots att det många gånger blir dyrare i längden att inte sätta in resurser i tid!
Politiker: lyssna på de utbildade, professionella lärare ute i verksamheterna!
Cyrene
tisdag 29 mars 2011
Vårens nya glassar och undervisning?
Har idag testat den, för mig, första nya GB-glassen denna vår. Pear Dream (dajmstrut med päronglassmak)! Omdömet om glassen ska jag överlåta till er andra som vill smaka den, grejen var nämligen den att jag började fundera på hur jag skulle kunna använda smakprovet i undervisningen. Tänkte på svenska, förberedelse inför uppsatsskrivning, argumentation, ordklasser (genomgång av adjektiv, adverb), målande beskrivningar mm. Det skulle ju funka! Verklighetsanknytet om man dessutom får dem att smaka på en ny glass...
Drar jag sedan på växeln lite mer så kan de göra en enkät i klassen eller varför inte en undersökning bland ungdomarna på hela skolan, resultatet sammanställs, analyseras och redovisas i excel. Kanske kan matten vara med då det handlar om variabler, procent osv.
Kan man titta på ingredienserna i en av glassarna och ha med biologi och kemi? Smakämnen och beteckningar? Vad innehåller de, hur skadliga är de för oss eller är de inte det? Vilka smaksättare använder vi i hemkunskapen? Kan de ringa någon forskare och få info? Träna på att söka fakta utanför internet, dvs träna de sociala kompetenserna genom att samtala med någon okänd, boka möte osv?
Kan eleverna undersöka hur glassutbudet ser ut i olika länder där målspråket i främmande språksundervisningen används? Kanske genom att ta kontakt med sina FB-vänner de har skaffat genom olika e-twinningsprojekt som skolan är med i? Eller varför inte använda Twitter och lägga ut en fråga på målspråket?
Kan man i Samhällskunskap titta på hur GB-företaget är uppbyggt och hur ett privat företag styrs? Läsa om företagets historia?
Vilken redovisningsform kan det här ha? En PPT där eleverna visar bilder på hur processen har gått till, vilka svar de har fått och vilken analys de har gjort av resultatet? Kanske kan de läsa in berättarröst för att lära sig den processen? Kan redovisningen ske under en föräldrakväll där föräldrarna invigs i hur den moderna skolan arbetar? Den skola där läraren leder undervisningen genom att bl a ställa frågor som triggar igång elevernas nyfikenhet, leder dem under processen mot målet, stöttar och peppar eleven att nå målen och träna på de fyra F:en - Färdighet, Förtrogenhet, Faktakunskap, Förståelse.
Allt detta för att jag smakade en ny glass....
Drar jag sedan på växeln lite mer så kan de göra en enkät i klassen eller varför inte en undersökning bland ungdomarna på hela skolan, resultatet sammanställs, analyseras och redovisas i excel. Kanske kan matten vara med då det handlar om variabler, procent osv.
Kan man titta på ingredienserna i en av glassarna och ha med biologi och kemi? Smakämnen och beteckningar? Vad innehåller de, hur skadliga är de för oss eller är de inte det? Vilka smaksättare använder vi i hemkunskapen? Kan de ringa någon forskare och få info? Träna på att söka fakta utanför internet, dvs träna de sociala kompetenserna genom att samtala med någon okänd, boka möte osv?
Kan eleverna undersöka hur glassutbudet ser ut i olika länder där målspråket i främmande språksundervisningen används? Kanske genom att ta kontakt med sina FB-vänner de har skaffat genom olika e-twinningsprojekt som skolan är med i? Eller varför inte använda Twitter och lägga ut en fråga på målspråket?
Kan man i Samhällskunskap titta på hur GB-företaget är uppbyggt och hur ett privat företag styrs? Läsa om företagets historia?
Vilken redovisningsform kan det här ha? En PPT där eleverna visar bilder på hur processen har gått till, vilka svar de har fått och vilken analys de har gjort av resultatet? Kanske kan de läsa in berättarröst för att lära sig den processen? Kan redovisningen ske under en föräldrakväll där föräldrarna invigs i hur den moderna skolan arbetar? Den skola där läraren leder undervisningen genom att bl a ställa frågor som triggar igång elevernas nyfikenhet, leder dem under processen mot målet, stöttar och peppar eleven att nå målen och träna på de fyra F:en - Färdighet, Förtrogenhet, Faktakunskap, Förståelse.
Allt detta för att jag smakade en ny glass....
fredag 18 mars 2011
Lärare säger ifrån
De senaste dagarna har en stor debatt förts på Twitter bland många aktiva lärare efter Jan Björklunds och LR's utspel om katederundervisning.
Jag blir stolt när jag ser vad alla professionella lärare som vi, trots medias svartmålning, faktiskt har i våra verksamheter. Lärare som pekar på pedagogisk forskning, vetenskaplig grund och erfarenhet från den egna verksamheten. Få är de barn/elever som idag kan sitta stilla under en längre period och lyssna till läraren. Få är de lärare som överger eleven åt sitt öde för att själv lära utan lärarstöd, såsom Björklund vill göra gällande.
Naturligtvis finns det personer som kanske aldrig skulle ha blivit lärare precis som det finns de som aldrig borde ha blivit politiker eller borde ha fått komma till makten, vårt yrke är inget undantag där. Därför är det bra att skollag skärps, lärarlegitimation sjösätts för att elevers rättsäkerhet ska stärka/tryggas och att lärarutbildningen ses över.
Vi får dock inte glömma att det är professionen som ska styra undervisningen, välja metod efter klass, elev, situation och ämne! Jag, som lärare, skulle aldrig drömma om och tala om för en kirurg hur den ska utföra sin operation, sitt ingrepp. Skulle heller aldrig tala om för en elektriker hur den ska koppla elen, eller för en rörmokare hur den ska utföra sitt arbete. Inte heller skulle jag tala om för en kollega som undervisar i årskurs ett hur eleverna ska lära sig läsa och skriva, för det har jag inte i min utbildning! Trots att jag är lärare! Var person, varje kompetens, varje utbildning har sin plats i systemet! Skulle jag vara på ett fritidshem skulle nog eleverna bli otroligt uttråkade, för jag skulle vilja prata grammatik och främmande språk med dem, är inte utbildad på fritidspedagogik!
Varför ska då herr Björklund, som inte är ubildad lärare, komma och tala om för oss professionella hur vi ska utföra vårt jobb?????
Lärande sker i interaktion mellan elev och lärare, oavsett var den sker, oavsett om läraren sitter i katedern, där läraren "förvarar sina saker" eller "går ner" till eleverna. Själv sitter jag aldrig i katedern, möjligtvis på. Jag befinner mig oftast rörandes mellan eleverna, t o m när jag har genomgång, för att kunna möta varje elev med blicken, skapa den där kontakten som behövs för att se om alla hänger med, få dem att förstå att jag pratar med just Dig! Detta för att sedan återvända till tavlan och skriftlig genomgång där det behövs (älskar ju grammatik och då skriver man på tavlan så det brinner om det!).
För hör och häpna, herr Björklund, jag har genomgångar! Genomgångar där vi tittar på nya avsnitt inom grammatiken, med en genomgång där eleverna visas hur det är uppbyggt, med exempel, efterföljande frågor och egna övningar då eleven bearbetar det som förhoppningsvis omvandlas till kunskap i den process som följer.
Samtidigt så måste vi hänga med i tekniken och utnyttja den för att väcka elevernas intresse! I en värld där så mycket intryck erbjuds varje dag, så mycket andra lockelser finns, så måste vi hänga med, motivera och hjälpa (dvs leda) våra elever att hitta nya metoder och vinklingar på lärandet.
Ett exempel är när eleverna ska arbeta med ett nytt område och omsätta nya ord i teori till praktik. Hur tråkigt upplevs det inte att alltid få skriva en dialog och spela upp även om de gör till en teaterpjäs? Har de gjort det så blir de lätt less på samma tillvägagångssätt gång efter gång. Därför är det viktigt att man utnyttjar de tekniska hjälpmedel som finns att tillgå för att göra lärandet lockande.
Vi har filmat dialoger, gjort dem till ppt där eleverna har läst in sina röster till bilder som de själva har ritat i program eller fotat, de har gjort ppt och använt den endast som bakgrund till sin dialog och naturligtvis valt att även göra en helt vanlig skriven dialog som man sedan "spelar" upp för klassen. Redovisningsformen är naturligtvis valfri.
Denna lärarledda arbetsform, Björklund, gjorde inte bara att mina elever blev oerhört engagerade i hela processen från att bestämma vad de skulle samtala om (efter det givna temat futurum och konditionalis), vilken redovisningsform de skulle använda(där de var tvingade att fatta ett gemensamt beslut - den demokratiska processen), var skulle de filma, foton, bilder (vilket program ville de använda), användandet av målspråket (spanska), funderandet över slang versus skolspanska, kontakt med sina spanska mailvänner för bakgrundsfakta, utan de blev även mycket mer medvetna om språket i sig, hur når man fram, funkar det med google translate (kan man lita på det om man inte kan språket till 100 %), kan man experimentera med språket utan att följa lärarens anvisningar och få det korrekt, hur fungerar "vi" i grupp och hur viktigt är det för slutresultatet.
Målet är ett, processen i sig ett annat: enormt viktig, då den ger målet en extra "knorr" dvs, som elev lär du dig fler saker än "bara" ämnet.
Om det är detta du kallar katederundervisning, då har vi lärare aldrig lämnat katedern! Överlåt till oss professionella, med lärarutbildning och erfarenhet, välja vilken metod som passar just vår grupp, olika elever, olika ämnen och situationer!
Ge oss istället arbetsro, förutsättningar att utföra vårt huvudsakliga uppdrag - undervisningen, motivationen att stanna kvar i yrket (lönen) istället för att se ner på oss och inte lita på att vi kan vårt yrke. Se till att de huvudmän som finns lägger alla resurser som behövs för att skolan ska fungera!
Glöm dessutom inte fortbildningen! Lärare behöver ständig kompetensutveckling för att hänga med i utvecklingen, behålla motivation och inspirationen uppe! Inom vilket annat företag som ska utvecklas skulle man låta de anställda jobba år ut och år in utan fortbildning?
Jag blir stolt när jag ser vad alla professionella lärare som vi, trots medias svartmålning, faktiskt har i våra verksamheter. Lärare som pekar på pedagogisk forskning, vetenskaplig grund och erfarenhet från den egna verksamheten. Få är de barn/elever som idag kan sitta stilla under en längre period och lyssna till läraren. Få är de lärare som överger eleven åt sitt öde för att själv lära utan lärarstöd, såsom Björklund vill göra gällande.
Naturligtvis finns det personer som kanske aldrig skulle ha blivit lärare precis som det finns de som aldrig borde ha blivit politiker eller borde ha fått komma till makten, vårt yrke är inget undantag där. Därför är det bra att skollag skärps, lärarlegitimation sjösätts för att elevers rättsäkerhet ska stärka/tryggas och att lärarutbildningen ses över.
Vi får dock inte glömma att det är professionen som ska styra undervisningen, välja metod efter klass, elev, situation och ämne! Jag, som lärare, skulle aldrig drömma om och tala om för en kirurg hur den ska utföra sin operation, sitt ingrepp. Skulle heller aldrig tala om för en elektriker hur den ska koppla elen, eller för en rörmokare hur den ska utföra sitt arbete. Inte heller skulle jag tala om för en kollega som undervisar i årskurs ett hur eleverna ska lära sig läsa och skriva, för det har jag inte i min utbildning! Trots att jag är lärare! Var person, varje kompetens, varje utbildning har sin plats i systemet! Skulle jag vara på ett fritidshem skulle nog eleverna bli otroligt uttråkade, för jag skulle vilja prata grammatik och främmande språk med dem, är inte utbildad på fritidspedagogik!
Varför ska då herr Björklund, som inte är ubildad lärare, komma och tala om för oss professionella hur vi ska utföra vårt jobb?????
Lärande sker i interaktion mellan elev och lärare, oavsett var den sker, oavsett om läraren sitter i katedern, där läraren "förvarar sina saker" eller "går ner" till eleverna. Själv sitter jag aldrig i katedern, möjligtvis på. Jag befinner mig oftast rörandes mellan eleverna, t o m när jag har genomgång, för att kunna möta varje elev med blicken, skapa den där kontakten som behövs för att se om alla hänger med, få dem att förstå att jag pratar med just Dig! Detta för att sedan återvända till tavlan och skriftlig genomgång där det behövs (älskar ju grammatik och då skriver man på tavlan så det brinner om det!).
För hör och häpna, herr Björklund, jag har genomgångar! Genomgångar där vi tittar på nya avsnitt inom grammatiken, med en genomgång där eleverna visas hur det är uppbyggt, med exempel, efterföljande frågor och egna övningar då eleven bearbetar det som förhoppningsvis omvandlas till kunskap i den process som följer.
Samtidigt så måste vi hänga med i tekniken och utnyttja den för att väcka elevernas intresse! I en värld där så mycket intryck erbjuds varje dag, så mycket andra lockelser finns, så måste vi hänga med, motivera och hjälpa (dvs leda) våra elever att hitta nya metoder och vinklingar på lärandet.
Ett exempel är när eleverna ska arbeta med ett nytt område och omsätta nya ord i teori till praktik. Hur tråkigt upplevs det inte att alltid få skriva en dialog och spela upp även om de gör till en teaterpjäs? Har de gjort det så blir de lätt less på samma tillvägagångssätt gång efter gång. Därför är det viktigt att man utnyttjar de tekniska hjälpmedel som finns att tillgå för att göra lärandet lockande.
Vi har filmat dialoger, gjort dem till ppt där eleverna har läst in sina röster till bilder som de själva har ritat i program eller fotat, de har gjort ppt och använt den endast som bakgrund till sin dialog och naturligtvis valt att även göra en helt vanlig skriven dialog som man sedan "spelar" upp för klassen. Redovisningsformen är naturligtvis valfri.
Denna lärarledda arbetsform, Björklund, gjorde inte bara att mina elever blev oerhört engagerade i hela processen från att bestämma vad de skulle samtala om (efter det givna temat futurum och konditionalis), vilken redovisningsform de skulle använda(där de var tvingade att fatta ett gemensamt beslut - den demokratiska processen), var skulle de filma, foton, bilder (vilket program ville de använda), användandet av målspråket (spanska), funderandet över slang versus skolspanska, kontakt med sina spanska mailvänner för bakgrundsfakta, utan de blev även mycket mer medvetna om språket i sig, hur når man fram, funkar det med google translate (kan man lita på det om man inte kan språket till 100 %), kan man experimentera med språket utan att följa lärarens anvisningar och få det korrekt, hur fungerar "vi" i grupp och hur viktigt är det för slutresultatet.
Målet är ett, processen i sig ett annat: enormt viktig, då den ger målet en extra "knorr" dvs, som elev lär du dig fler saker än "bara" ämnet.
Om det är detta du kallar katederundervisning, då har vi lärare aldrig lämnat katedern! Överlåt till oss professionella, med lärarutbildning och erfarenhet, välja vilken metod som passar just vår grupp, olika elever, olika ämnen och situationer!
Ge oss istället arbetsro, förutsättningar att utföra vårt huvudsakliga uppdrag - undervisningen, motivationen att stanna kvar i yrket (lönen) istället för att se ner på oss och inte lita på att vi kan vårt yrke. Se till att de huvudmän som finns lägger alla resurser som behövs för att skolan ska fungera!
Glöm dessutom inte fortbildningen! Lärare behöver ständig kompetensutveckling för att hänga med i utvecklingen, behålla motivation och inspirationen uppe! Inom vilket annat företag som ska utvecklas skulle man låta de anställda jobba år ut och år in utan fortbildning?
fredag 11 mars 2011
Matnyttigt på nätet för lärare
Det finns en uppsjö av matnyttiga länkar på nätet, där lärare sprider sina idéer och tips. Varför uppfinna hjulet på nytt? Varför inte istället ta någon annans idé, prova och utveckla den?
Här finns några länkar att välja på:
ett spel om förhållningssätt till djur
Förskoleforum
Mer från förskolan
Pedagogbloggen
Blogg om internet, pedagogik, matte mm av läraren Peter Ellwe
Om sociala medier mm: Pelle Pedagog
Om IKT
IT och media i förskolan
Om bland annat användandet av bilder, creative commons mm: Kristina Alexandersson, projektledare för webbstjärnan
Christermagister som skriver om allt som har att göra med skolans vardag.
Här finns några länkar att välja på:
ett spel om förhållningssätt till djur
Förskoleforum
Mer från förskolan
Pedagogbloggen
Blogg om internet, pedagogik, matte mm av läraren Peter Ellwe
Om sociala medier mm: Pelle Pedagog
Om IKT
IT och media i förskolan
Om bland annat användandet av bilder, creative commons mm: Kristina Alexandersson, projektledare för webbstjärnan
Christermagister som skriver om allt som har att göra med skolans vardag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)