Hur går avtalsförhandlingar till?

Jag känner att jag bara måste få förklara en del saker efter gårdagens och dagens raseri bland lärarna. Jag förstår att man är besviken, jag är själv jättebesviken, men inte på mitt fackförbund, utan på arbetsgivaren som inte förstår vikten av att göra läraryrket till ett högstatusyrke för att kunna locka de bästa studenterna till läraryrket.
Det är INTE förbunden som sätter lön, utan vi får helt enkelt ta ställning till det bud som kommer från, i det här fallet, medlarna. Ingen förtroendevald skulle naturligtvis tacka ja till ett dåligt avtal för det skulle ju innebära att de själva får sämre löneökning! Så långt hoppas jag att vi är överens.

Det var inte ett lätt jobb för våra förtroendevalda att ta ställning till ett avtal som de egentligen tyckte var alldeles för lågt, men vad var alternativet? Att riskera ett ännu sämre bud och utan retroaktivitet? Förbundens bägge samlade förtroendevalda vände och vred på budet, diskuterade, räknade, diskuterade igen och brottades med sin egen besvikelse över att arbetsgivaren inte kan inse allvaret i den lärarkris Sverige står inför...... Jag avundas dem inte. Vi får inte glömma bort att de är valda av oss medlemmar att representera oss i dessa frågor.

Varje gång det är avtalsrörelse så förväntas industrin sätta det så kallade "märket". Varför då? Jo, för att om industrin går bra så har Sverige en stark ekonomi, så enkelt är det. När industrin har satt märket så kan alla andra förbund ut på marknaden för att försöka få märket eller kanske lite till, om man har "tur"! Få arbetsgivare är villiga att ge mer än andra därför att då får man de övriga arbetsgivarna på sig, ett förenklat sätt att uttrycka det på. Dvs om Sveriges Ingenjörer skulle lyckas förhandla sig till bättre löneökning så kommer de övriga att säga att de blir tvingade att följa och vad händer då med Sveriges ekonomi? Jo, en kris kan ju uppstå.. Så resonerar arbetsgivarna oftast.

Ska man lyckas få igenom ett högre bud måste man sälja ut något annat. I Almegas avtal fick förbunden igenom ett ettårigt avtal med 4,1 % i garanterat utfall. Kostnaden blev gå med på arbetsgivarens krav på att flytta revisionsdatum och avstå retroaktiviteten. I en förhandling är det alltid ett givande och tagande, hela tiden! Lyckas någon med att få igenom sina krav utan att ge något i gengäld, hör för guds skull av er, jag behöver er i mina förhandlingar hemma!! För inte ens i det egna hemmet får man igenom sina krav, eller hur? Ska barnen städa vill de ha något i gengäld, ska maken bli med på en shoppingtur får man lova att gå in på Claes Olson eller liknande... Tur då att vi bägge har ungefär samma intressen så att vi kan shoppa tillsammans ;)

Skämt åsido, det är underbart att se den kraft som finns hos oss lärare, men snälla, vänd den inte mot den organisation som arbetar för er, som består av era kollegor som arbetar fackligt ideellt för att förbättra yrkesvillkoren för oss alla. Vi behöver ena oss, inte splittra oss! Ni vet, det där gamla underbara ordspråket "enade vi stå, söndrade vi falla".... Det gäller än idag! För hur stor är chansen att få till ett bättre avtal nästa gång om vi bara är några få i organisationen?

Cyrene Waern, lärare i språk (spanska och franska) Lärarförbundare i själ och hjärta, brinner för svenska skolan och lärares utveckling!


- Posted using BlogPress from my iPad

Måste bara dela med mig...

Hittade idag en fantastisk beskrivning av en lärare som har lämnat yrket. Blir så ledsen inombords eftersom jag känner igen mig själv i allt som beskrivs. Saknar eleverna, ljuset i deras ögon när de upptäcker en ny väg till kunskap, ett nytt sätt att ta sig an en uppgift, en ny lösning, processen i själva mötet med eleven, möjligheten att tillsammans med kollegor få utveckla idéer och metoder som hjälper eleven mot målen i våra styrdokument... Vad jag inte saknar är frustrationen över att aldrig räcka till, att inte ha tillräckligt med tid till det som är huvuduppdraget.. Dvs jag saknar inte villkoren för yrket... De sömnlösa nätterna där jag funderade över elever och hur jag skulle göra för att hjälpa dem på bästa sätt... Allt detta för att sedan bli bespottad i media..
Här kommer länken till denna fantastiskt tragiska beskrivning där säkert många lärare med mig känner igen sig: https://lararjulle.wordpress.com/2012/09/22/en-larare-i-exil/

Samtidigt som vi läser detta kan vi också ha i åtanke denna länk: http://www.liu.se/uv/nyheter/arkiv/1.403454?
Vem ska stå i våra klassrum om ett par år om detta fortsätter?


- Posted using BlogPress from my iPad

Intressant från Almedalen och Lärarförbundet

Det är inte lätt att hinna med att följa allt intressant som kommer om skolan, men vad gäller det som diksuteras i Almedalen så kan man följa med, utan att vara på plats, genom att titta här

Höj lärares löner!

Formativ bedömning

Är vi medvetna om hur vi bedömer våra elever? Hur gör vi lärare för att vi ska bli medvetna? Är vi på det klara med vad ämneskvalité är? Ser vi på kvalité i vårt ämne utifrån egna tankar och åsikter eller grundar vi det på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet"? Har vi fått med detta i vår ämnesdidaktiska utbildning? Är vi helt "neutrala" i vår bedömning eller har vi vissa förväntningar på vad våra elever kan tänkas prestera? Är det ens möjligt att kunna vara "neutral" i sin bedömning? Styr sedan våra förväntningar elevernas resultat, omedvetet från vår sida? Hur får vi bukt med detta? Hur ger vi elever de bästa förutsättningarna att lyckas genom att lägga våra förväntningar på en tydlig och rättvis nivå utan koppling till tidigare ev dåliga erfarenheter med eleven? Förväntningar måste ju finnas, men på vilken nivå?
Så här säger Anders Jönsson, forskare på Malmö högskola i formativ bedömning: - Problemet med att inte kommunicera några förväntningar på förhand, är att eleverna är helt utlämnade till lärarens godtycke. De kan aldrig själva ta ansvar för sitt lärande om de inte får ta del av Den hemliga koden, utan är helt beroende av läraren som i ensamt majestät kan avgöra vad som är bra och inte.
Vidare säger han:- Det är också så, att man som lärare i princip inte kan vara helt utan föreställningar om vad som kännetecknar kvalitet (även om det kan vara svårt att kommunicera dem), vilket innebär att elevernas prestationer kommer att jämföras med de förväntningar man själv har.
Hur mycket utbildning får vi lärare i detta? Tillfällen till diskussion med våra kollegor för att fortbilda varandra i ämnet? Diskutera en sammanhållen strategi som stämmer överens med våra styrdokument för att ge eleverna de allra bästa förutsättningarna att lyckas!

Här finner ni hela intervjun med Anders Jönsson på Skolverkets hemsida, som startade alla dessa frågor hos mig just nu, något som i och för sig har funnits där länge.
Kan vi starta en Edcamp om detta? Intresserade?

Härligt med nya metoder!

På Twitter hittade jag ett klipp som jag bara måste dela med mig av. Debatten kring betyg och bedömning är het och många lärare söker nya metoder för att kunna bedöma elevernas kunskaper på andra sätt än genom prov. Jag har många gånger tänkt att det gamla "hederliga" sättet att bedöma elevers kunskap inte alltid ger en rättvis bild då dessa kunskaper som bedöms har halverats en tid efter att provsituationen är genomförd, något jag själv har sett hos mina många elever genom åren.
Lärande och kunskap sker i ett sammanhang och prov kan bara mäta en liten del av allt lärande, betonar professor Kurt Fischer, (professor i neurovetenskap, med inriktning lärande, Harvard University). Han påpekar att något av det viktigaste skolan kan arbeta med är att få eleverna att känna att det de lär sig är relevant för dem. Det tror jag vi alla kan skriva under på, det vi lär oss är oftast förknippat med att vi känner att vi behöver det för vår livssituation oavsett om det handlar om att klara jobbet eller annat relevant för oss.


- Posted using BlogPress from my iPad

Favorit i repris

 Fantastisk video och förklaring!