onsdag 11 januari 2012
Fantastiska möjligheter hos varje barn
Måste bara dela med mig av en fantastisk film jag såg igår, nämligen historien om Ron Clark och hans metod att hitta varje barns möjlighet till utveckling!
Även Torey Hayden visar i sina böcker hur det är möjligt att hitta vägen till barnens utveckling genom lock och pock. Har tyvärr lånat ut mina böcker till någon, skulle gärna vilja läsa dem igen.
Eller varför inte läsa om Jane Elliotts kamp mot fördomar och racism? Ytterligare en fantastisk människa som vill förändra världen till en mer hänsynsfull och demokratisk plats genom en del okonventionella workshops och övningar.
onsdag 17 augusti 2011
Sveriges elever förtjänar de bästa lärarna
Så löd ett av mina inlägg på twitter igår. Det dröjde inte länge förrän jag fick ett svar på det, att visst höll man med, men vem ska avgöra det? Det fick mig att börja fundera på utvecklingen under de senaste tio åren så som jag själv minns dem. Någonstans måste man ju börja för att få fram de allra bästa lärarna och lämpligast är väl ändå med den utbildning som lägger grunden för de bästa lärarna?!
Turerna har varit många under de senaste förändringarna inom utbildningen. När läs- och skrivinlärning togs bort från utbildningen för 1-7-lärare insåg man efter några år att snart skulle de lärare som hade denna viktiga utbildning inte längre finnas kvar inom systemet och vad skulle hända då med våra elever som ska lära sig läsa och skriva? Jag har själv sett förändringen hos eleverna från att få hade svårigheter då de kom upp till högstadiet med att skriva till att många fortfarande vände på ex p, b, d, g och j.. Nu pratar vi år 7, inte år 1! Fler hade svårigheter med läsning, färre var intresserade av att läsa böcker... Nu är detta ingen vetenskaplig undersökning, utan en iaktagelse av en lärare utifrån sin profession. Sedan lämnar jag till läsaren att avgöra om detta har ett samband eller om det är en ren "slump". Visst finns det andra variabler som kan höra hit, men säkerligen är borttagandet av läs- och skrivinlärning för lärare mot de yngre barnen en av dessa variabler som ledde fram till min slutsats. Fler har ju tydligen dragit samma slutsats eftersom det nu har återinförts läs- och skrivinlärning i utbildningen.
Vad och vem ska då avgöra vilka som är de bäst lämpade att bli de bästa lärarna? Om vi startar vid utbildningen så måste VFU-handledarna ha en avgörande roll. De som ska godkänna studenternas insatser och lämplighet vid praktiken ute på skolorna. Det får inte bli som när en VFU-handledare sa till mig: Den här studenten klarar inte av klassrumssituationen, men jag vill ju inte vara den som står i vägen för hennes utbildning..... VFU-handledarnen måste inse hur viktig den är, få utbildning för uppdraget och ta sitt ansvar för att endast de bästa kommer igenom.
Dessutom får inte en VFU-handledare utsättas för påtryckning av högskola/universitet att släppa igenom studenten av ekonomiska skäl (dvs det bidrag utbildningcentrat får per elev)! Då kommer vi aldrig att få fram de bästa lärarna om universitetets ekonomi ska vara den avgörande faktorn för hur många som släpps igenom.
En annan avgörande variabel för att få fram och sedan behålla de bästa lärarna är naturligtvis kompetensutveckling, en fortlöpande sådan! Inom ämnet och inom skolforskning så att vi alltid är uppdaterade för att kunna servera våra elever de bästa inom pedagogiken. För att kunna hjälpa alla elever att toppen av den egna potentialen så måste vi kunna få tillgodogöra oss olika tillvägagångssätt för att nå denna topp. Det var längesedan man ansåg att eleverna var stöpta i samma form och skulle ha samma bemötande för att nå bästa resultat.
Så när nu våra nyutexade lärare kommer till sin första tjänst måste de mötas upp av en rektor som kan sitt yrke, har pedagogisk insikt (fördelaktligen då lärarutbildning i botten) och kan vara den pedagogiska ledaren som varje skola behöver för att kunna nå målen och utvecklas till den bästa skolan. En pedagogisk ledare som ser kompetensen hos de lärare som finns på skolan, ser till att de får tiden att kompetensutveckla sig, följa med i skolforskning som sker runt om i världen, ges tiden att arbeta fram ett fungerande arbetssätt för just deras elever.
Tre "ingredienser" som borde finnas med i ett avgörande om vilka som är eller blir de bästa lärarna. Utbildningen, VFU-handledarna, rektorerna... Sedan har vi ännu en viktig del i detta och det är den lärarlegitimation som vi kan ansöka om. Ytterligare en trygghet som ska säkra elevernas rättsäkerhet och visa att vi är lämpade att utöva yrket!
För att öka trycket på utbildningen och få fler än 1,2 sökande på varje plats till lärarutbildningen så måste lönen vara mer attraktiv och inte ligga 10 000 under de som går en liknande utbildning. Civilingenjörer som läser vissa ämnen gemensamt med lärarna, får enkelt 10 000 mer i lönekuvertet vid sin första anställning än vad den nyutexade läraren får. Ökar trycket på utbildningsplatserna sker en urskiljning redan vid intaget och förhoppningsvis får vi fram de allra bäst lämpade för att ta hand om vår framtid: våra barn!
Självklart är inte dessa "ingredienser" de enda för att få fram de bäst lämpade, men en del av receptet för världens bästa skola! Lägger vi sedan till engagemang, empati och insikt om allas lika värde så har vi kommit långt på väg!
För visst brinner vi för vårt yrke? Vi har ett engagemang för de som vi möter i vardagen i klassrummet, en brinnande passion för att "fösa in" våra barn och elever på framgångens väg, mot nya mål som ska hjälpa dem att utvecklas i takt med samhället, för att kunna möta den framtid som väntar när de ska klara sig på egen hand!
söndag 7 augusti 2011
Snart dags för skolstart - HT 2011
Skolstarten närmar sig med stormsteg och det är mycket som ska sjösättas nu. Nya läroplaner i förskola (som nu är en egen skolform) och skola, samt ny förordning i gymnasiet. För att inte tala om det jobb som startade 1 augusti på Skolverket med att ta emot alla ansökningar om lärarlegitimation! Många har skämtat om att om man inte har jobb som lärare så är det bara att söka på Skolverket då de kommer att vara överhopade med jobb framöver innan allt faller på plats med ansökningarna...
Då gårdagen tillbringades i Stockholm på Stockholm Pride 2011, så har mina rättvisetankar fått nytt bränsle. Tankar om allas lika värde oavsett etnicitet, religion eller sexuell läggning flödar i mitt sinne just nu.
Vill bara passa på att påminna alla lärare om det fantastiska material som faktiskt finns att tillgå helt gratis på nätet eller till ringa pris. Ett exempel är Fairtradecenter.se där man kan till ex titta på Etikbarometern för att se hur vissa företag kontrollerar tilverkningen av sina produkter. Under fliken material finns exempelvis filmen "Det dolda priset för din mobil" för 180 kr med en lärarhandledning med instuderingsfrågor och extrauppgifter. Filmen handlar om människor som tillverkar och återvinner din telefon. Mycket bra material att diskutera kring!
Det finns även en lärarhandledning till Schyst resande, om hållbar turism. Varför ska vi inte resa All Inclusive? Vem vinner på turismen om vi reser på detta vis? Även den mycket tänkvärd. Handledningen laddas ner från sidan och filmsnutten finns även den att ladda ner på hemsidan för Schyst resande. Är i första hand kanske tänkt för gymnasieelever men kan lätt omarbetas för årskurs 7-9.
Om ni åker på studiebesök med era elever, varför inte kontrollera att den restaurang ni äter på har schysta villkor för sina anställda? De gör man lätt på Schysta villkor
Där kan man välja staden man tänker besöka och så ser man vilka ställen som har schysta villkor dvs bla kollektivavtal för sina anställda.
Diskutera med era elever om vikten av att de som konsumenter är medvetna om hur produkterna vi köper är tillverkade och under vilka förhållanden. Det finns föreläsare (tidigare har de varit gratis, vet inte hur det är nu) att få till skolan från ex Rena kläder
Det är viktigt att diskutera med våra elever att det inte handlar om att bojkotta utan att medvetandegöra och arbeta tillsammans för att förbättra för de som arbetar med tillverkningen av det vi vill köpa. Varför inte göra ett brev tillsammans i klassen till ett företag där man ställer frågor om tillverkning och anställnignsvillkor i landet där tillverkning sker? Det handlar ju inte om att svartmåla en värld för våra ungdomar så att de ser världen som hopplös, utan att ingjuta hopp om att tillsammans kan vi förändra!
Många tycker kanske att So-lärarna ska ta den här diskussionen, men det är allas vår uppgift att sprida demokratiska tankar och värderingar. Varför inte arbeta ämnesövergripande med detta tema? Rättvisa i världen? Mänskliga rättigheter?
Själv är jag ju språklärare, men jag har alltid integrerat det här temat i mina ämnen.
När det gäller entreprenöriellt lärande, är inte detta ett kanontema? Att gå från tanke till handling? Kontakt med ett företag, se hur tillverkning går till, följa upp hur de anställda behandlas coh vilka villkor de har för att sedan se hur kan vi som konsumenter påverka...
Efter händelserna i Norge så finns ingen återvändo utan vi måste kämpa ännu hårdare för att sprida demokratiska värderingar, visa på vikten av allas lika värde, känslan av samhörighet och förståelse för varandra!
Då gårdagen tillbringades i Stockholm på Stockholm Pride 2011, så har mina rättvisetankar fått nytt bränsle. Tankar om allas lika värde oavsett etnicitet, religion eller sexuell läggning flödar i mitt sinne just nu.
Vill bara passa på att påminna alla lärare om det fantastiska material som faktiskt finns att tillgå helt gratis på nätet eller till ringa pris. Ett exempel är Fairtradecenter.se där man kan till ex titta på Etikbarometern för att se hur vissa företag kontrollerar tilverkningen av sina produkter. Under fliken material finns exempelvis filmen "Det dolda priset för din mobil" för 180 kr med en lärarhandledning med instuderingsfrågor och extrauppgifter. Filmen handlar om människor som tillverkar och återvinner din telefon. Mycket bra material att diskutera kring!
Det finns även en lärarhandledning till Schyst resande, om hållbar turism. Varför ska vi inte resa All Inclusive? Vem vinner på turismen om vi reser på detta vis? Även den mycket tänkvärd. Handledningen laddas ner från sidan och filmsnutten finns även den att ladda ner på hemsidan för Schyst resande. Är i första hand kanske tänkt för gymnasieelever men kan lätt omarbetas för årskurs 7-9.
Om ni åker på studiebesök med era elever, varför inte kontrollera att den restaurang ni äter på har schysta villkor för sina anställda? De gör man lätt på Schysta villkor
Där kan man välja staden man tänker besöka och så ser man vilka ställen som har schysta villkor dvs bla kollektivavtal för sina anställda.
Diskutera med era elever om vikten av att de som konsumenter är medvetna om hur produkterna vi köper är tillverkade och under vilka förhållanden. Det finns föreläsare (tidigare har de varit gratis, vet inte hur det är nu) att få till skolan från ex Rena kläder
Det är viktigt att diskutera med våra elever att det inte handlar om att bojkotta utan att medvetandegöra och arbeta tillsammans för att förbättra för de som arbetar med tillverkningen av det vi vill köpa. Varför inte göra ett brev tillsammans i klassen till ett företag där man ställer frågor om tillverkning och anställnignsvillkor i landet där tillverkning sker? Det handlar ju inte om att svartmåla en värld för våra ungdomar så att de ser världen som hopplös, utan att ingjuta hopp om att tillsammans kan vi förändra!
Många tycker kanske att So-lärarna ska ta den här diskussionen, men det är allas vår uppgift att sprida demokratiska tankar och värderingar. Varför inte arbeta ämnesövergripande med detta tema? Rättvisa i världen? Mänskliga rättigheter?
Själv är jag ju språklärare, men jag har alltid integrerat det här temat i mina ämnen.
När det gäller entreprenöriellt lärande, är inte detta ett kanontema? Att gå från tanke till handling? Kontakt med ett företag, se hur tillverkning går till, följa upp hur de anställda behandlas coh vilka villkor de har för att sedan se hur kan vi som konsumenter påverka...
Efter händelserna i Norge så finns ingen återvändo utan vi måste kämpa ännu hårdare för att sprida demokratiska värderingar, visa på vikten av allas lika värde, känslan av samhörighet och förståelse för varandra!
tisdag 5 juli 2011
Mänskliga rättigheter
Läser med sorg och bestörtning hur situationen är för homosexuella i Mexiko, det land jag under 5 års tid levde i och som jag själv tyckte utvecklades åt rätt håll.
Nu står det att läsa på sinembargo.mx att en homosexuel mördas varannan timme i Mexiko.
Journalisten Sanjuana Martínez (specialiserad på organiserad brottslighet)beskriver i sin artikel hur det mexikanska samhället ser på homosexuella som sjuka som kan "kureras" från sin sjukdom, hur de hatbrott som begås döljs bakom andra rubriker och hur de dessutom sällan utreds. Martínez beskriver desutom en organisation som har grundats för att "kurera" denna sjukdom: "Courage latino" med huvudsäte i Cuernavaca (den eviga vårens stad där rika från Mexico city gärna spenderar sina helger). Organisationen drivs av en präst vid namn Buenaventura och stöds av kardinalerna Norberto Rivera och Juan Sandoval Iñiguez. Dvs katolska kyrkan ligger bakom denna organsiation som säger sig kunna kurera den "som lider av att känna attraktion til någon av samma kön"...
Det hela får mig att må illa! Att ett land under 2000-talet kan bryta mot mänskliga rättigheter på detta vis är för mig oförståeligt! Ett land fullt av kloka människor, ett land som dessutom har en historia av att ha lidit under förtryck av andra. Hur kan man då utsätta sina egna för detta?
Minns så väl den gången jag tillsammans med en kollega höll Globalkurs för Läraförbundet i Växjö och en mycket klok deltagare sa vid ett tillfäle där homosexualitet diskuterades: "man blir inte kär i ett kön utan i en människa"! Detta är något av det klokaste jag har hört under min livstid. För visst är det så! Jag faller för människan, för dess personlighet, för värdegrunden den uttrycker, det den står för, det personen utstrålar och inte för det kön den tillhör!Ingen ska förföljas, mördas eller diskrimineras p g a sin sexuella läggning!
Jag hoppas verkligen att Sanjuana Martínez, med sin rapportering om de hemskheter som försigåroch de brott mot mäsnkliga rättigheter som begås, kan förändra och förbättra!
Nu står det att läsa på sinembargo.mx att en homosexuel mördas varannan timme i Mexiko.
Journalisten Sanjuana Martínez (specialiserad på organiserad brottslighet)beskriver i sin artikel hur det mexikanska samhället ser på homosexuella som sjuka som kan "kureras" från sin sjukdom, hur de hatbrott som begås döljs bakom andra rubriker och hur de dessutom sällan utreds. Martínez beskriver desutom en organisation som har grundats för att "kurera" denna sjukdom: "Courage latino" med huvudsäte i Cuernavaca (den eviga vårens stad där rika från Mexico city gärna spenderar sina helger). Organisationen drivs av en präst vid namn Buenaventura och stöds av kardinalerna Norberto Rivera och Juan Sandoval Iñiguez. Dvs katolska kyrkan ligger bakom denna organsiation som säger sig kunna kurera den "som lider av att känna attraktion til någon av samma kön"...
Det hela får mig att må illa! Att ett land under 2000-talet kan bryta mot mänskliga rättigheter på detta vis är för mig oförståeligt! Ett land fullt av kloka människor, ett land som dessutom har en historia av att ha lidit under förtryck av andra. Hur kan man då utsätta sina egna för detta?
Minns så väl den gången jag tillsammans med en kollega höll Globalkurs för Läraförbundet i Växjö och en mycket klok deltagare sa vid ett tillfäle där homosexualitet diskuterades: "man blir inte kär i ett kön utan i en människa"! Detta är något av det klokaste jag har hört under min livstid. För visst är det så! Jag faller för människan, för dess personlighet, för värdegrunden den uttrycker, det den står för, det personen utstrålar och inte för det kön den tillhör!Ingen ska förföljas, mördas eller diskrimineras p g a sin sexuella läggning!
Jag hoppas verkligen att Sanjuana Martínez, med sin rapportering om de hemskheter som försigåroch de brott mot mäsnkliga rättigheter som begås, kan förändra och förbättra!
måndag 13 juni 2011
Spännande möte
Har haft ett mycket spännande möte med Dra. Lilian E. Capone som jobbar med arbetsrelaterade sjukdomar i Buenos Aires-provinsen, Argentina. Glädjande nog kunde hon berätta om framsteg som de just nu gör. Bla ska 40 personer under två år utbildas som skyddsombud, kultur-och pedagogikombud samt ombud för mänskliga rättigheter. Regeringen betalar deras lön under utbildningen.
Även i Argentina är det utbrett att man inte "behöver" vara med i facket om man är privatanställd. Skillnaden mellan våra medlemmar i Sverige och de privata i Argentina är dock att de argentinska lärarna är rädda för att organisera sig då många arbetsgivare är emot det!
Tyvärr är det inte bara lärarna som har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda.
Bland annat berättade hon om hur arbetarna har det på Adidas tillverkning i regionen där papperslösa utan möjligheter till något skydd utnyttjas för produktionen. Ca 10-12 arbetare jobbar i samma rum som de sover i skift a 12-18 timmar/dygn. Ofta är det familjer som delar på skiften och de drabbas av astma och tuberkulos av medlen som används för att tillverka kläderna. De har betalt per tillverkat plagg, dvs de har en sorts ackordlön. De kan inte åberopa några som helst rättigheter då de är papperslösa. Men mänskliga rättigheter gäller ALLA!!
Prinsessan Mamixa av Holland låter tillverka sin linje inom Adidas i Argentina på fabriken som Lilian berättar om....
Här kan man se vad som görs för att få bukt med detta ( och andra stora sportmärkeskläder). Även Rena kläder jobbar hårt med att få textilindustrin att tillgodose de anställdas rättigheter.
Även i Argentina är det utbrett att man inte "behöver" vara med i facket om man är privatanställd. Skillnaden mellan våra medlemmar i Sverige och de privata i Argentina är dock att de argentinska lärarna är rädda för att organisera sig då många arbetsgivare är emot det!
Tyvärr är det inte bara lärarna som har svårt att få sina rättigheter tillgodosedda.
Bland annat berättade hon om hur arbetarna har det på Adidas tillverkning i regionen där papperslösa utan möjligheter till något skydd utnyttjas för produktionen. Ca 10-12 arbetare jobbar i samma rum som de sover i skift a 12-18 timmar/dygn. Ofta är det familjer som delar på skiften och de drabbas av astma och tuberkulos av medlen som används för att tillverka kläderna. De har betalt per tillverkat plagg, dvs de har en sorts ackordlön. De kan inte åberopa några som helst rättigheter då de är papperslösa. Men mänskliga rättigheter gäller ALLA!!
Prinsessan Mamixa av Holland låter tillverka sin linje inom Adidas i Argentina på fabriken som Lilian berättar om....
Här kan man se vad som görs för att få bukt med detta ( och andra stora sportmärkeskläder). Även Rena kläder jobbar hårt med att få textilindustrin att tillgodose de anställdas rättigheter.
söndag 10 april 2011
En profession värd att lyssna på?
Sir Ken Robinson säger i en föreläsning att politiker försöker reformera skolan av två skäl: ekonomiska och kulturella. Problemet är att reformerna genomförs för att möta framtiden genom att göra på samma sätt som vi alltid har gjort. D v s ingen/liten utveckling sker...
Hur ska vi då lösa problemen? Kan lösningen vara att lyssna på de professionella yrkesverksamma? D v s alla lärare som finns ute på våra skolor och som dagligen slåss mot nedskärningar av alla dess slag, som inte får åka på fortbildning och inte heller ges tiden att föra pedagogiska diskussioner med sina kollegor pga att tiden inte räcker till. För kompetensutveckling skulle kunna vara billig! Genom att dela med sig av idéer och ny forskning mm man har läst så kan vi kompetensutveckla varandra.
Detta och JB's uttalande om mer katederundervisning har väckt lärare på Twitter och äntligen har vi börjat diskutera vad vi faktiskt gör i klassrummet. Trötta på att få utstå spott och spe från media och en viss minister, har lärare vaknat och börjat berätta om sina goda exempel, visat på att utveckling faktiskt sker inom den svenska skolan, men att det inte lyssnas på de yrkesverksamma som kan pedagogiken.
Se bara på Nossebro skola som från att ha legat bland botten när det gäller öppna jämförelser i godkända betyg/resultat har, utan mer resurser, utvecklats genom att de yrkesverksamma fick möjlighet att göra det de är bäst på: organisera sin skola och verksamhet!
Katederundervisning för mig, samt för dessa lärare på Twitter som har reagerat så starkt på JB's uttalande i debatten #merkateder, är när läraren pratar hela lektionen, eleverna lyssnar och "tar emot" utan "rätten" att fråga eller delta på annat sätt. Om nu JB inte menade att det ska bli så i skolan, så använd inte detta ord!!!
Lärarlett, som JB har förtydligat med efter debatten som kom igång, är det vi har sysslat med så länge jag har varit lärare, dvs sedan 1995 (i Sverige, har även lärarerfarenhet från Frankrike och Mexiko). När lärare leder undervisningen och kunskapsinhämtningen, med sina kunskaper och sin erfarenhet lotsar eleverna genom stoftet av material (oavsett läromedel) på vägen fram mot att nå målet: minst ett godkänt i ämnet.
Målet är viktigt, medan vägen fram till målet är ännu viktigare i min värld. Vägen mot målet är det som kommer att hjälpa eleven senare i livet då den ska inhämta kunskaper på egen hand, medan målet i sig är det som tar eleven vidare mot nästa steg i utvecklingen (dvs fortsatta studier eller en anställning) och sedan kanske inte används mer. Kunskapen om hur man tar sig fram till målet kommer däremot eleven att använda om och om igen.
Lärare med god utbildning och erfarenhet från dagens skola måste få komma till tals i debatten om skolan! Det är vi som möter eleverna varje dag, vi som vet vad eleverna behöver och vad som hjälper dem på vägen mot målet.
Skulle socialminister Göran Hägglund någonsin komma på tanken att säga åt kirurgerna hur de ska operera? Eller skulle infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd tala om för vägarbetarna/ingenjörerna hur de ska blanda asfalten när de bygger vägar? Eller hur de ska bygga broar som håller? Ok, om nu GH är fd kirurg eller om CES är fd vägarbetare/ingenjör... Men man kan inte genom att bara besöka skolan, eller genom att tolka viss forskning (ofta beställd med ett syfte och därför inte "neutral" i sin forskning) tro att man har svaret på hur en yrkeskår ska uppnå de resultat man är ute efter.
Självklart brinner vi lärare för vår verksamhet och vi vill inget hellre än att utveckla skolan så att den är ett med sin samtid! Eleverna ska känna att de lyckas när de ska starta sitt yrkesverksamma liv, de ska inte känna att skolan har varit en "institution" helt avskärmad från verkligheten, utan förankring i livet....
Så varför vill vissa få samhället att tro att lärare inte är värda att lyssna på? Att professionen har övergett eleverna i utbildningsprocessen? Vem vinner på det?
Självklart finns det personer som inte passar som lärare precis som det finns de som inte passar som läkare eller i kassan på ICA.. Därför är utbildningen så viktig!
Läraryrket måste bli ett statusyrke så att vi har så många sökanden till varje utbildningsplats att endast de bästa blir lärare! Här menar jag självklart inte utifrån ett elittänkande utan utifrån att de bästa är de som brinner för utbildning, mötet med barn/ungdomar och som utvecklar skolan utifrån den synen att alla barn/elever förtjänar endast det bästa i utbildningsväg och gör allt för att varje elev ska nå dit. De bästa: de som kan motivera, inspirera och leda Sveriges framtid=våra barn mot högre utbildning.
Lärarna ska ges endast de bästa förutsättningarna för att utföra sitt arbete!
Höj lönen och lyssna på professionen i frågor om skolan! På så vis kommer läraryrket att locka!
Hur ska vi då lösa problemen? Kan lösningen vara att lyssna på de professionella yrkesverksamma? D v s alla lärare som finns ute på våra skolor och som dagligen slåss mot nedskärningar av alla dess slag, som inte får åka på fortbildning och inte heller ges tiden att föra pedagogiska diskussioner med sina kollegor pga att tiden inte räcker till. För kompetensutveckling skulle kunna vara billig! Genom att dela med sig av idéer och ny forskning mm man har läst så kan vi kompetensutveckla varandra.
Detta och JB's uttalande om mer katederundervisning har väckt lärare på Twitter och äntligen har vi börjat diskutera vad vi faktiskt gör i klassrummet. Trötta på att få utstå spott och spe från media och en viss minister, har lärare vaknat och börjat berätta om sina goda exempel, visat på att utveckling faktiskt sker inom den svenska skolan, men att det inte lyssnas på de yrkesverksamma som kan pedagogiken.
Se bara på Nossebro skola som från att ha legat bland botten när det gäller öppna jämförelser i godkända betyg/resultat har, utan mer resurser, utvecklats genom att de yrkesverksamma fick möjlighet att göra det de är bäst på: organisera sin skola och verksamhet!
Katederundervisning för mig, samt för dessa lärare på Twitter som har reagerat så starkt på JB's uttalande i debatten #merkateder, är när läraren pratar hela lektionen, eleverna lyssnar och "tar emot" utan "rätten" att fråga eller delta på annat sätt. Om nu JB inte menade att det ska bli så i skolan, så använd inte detta ord!!!
Lärarlett, som JB har förtydligat med efter debatten som kom igång, är det vi har sysslat med så länge jag har varit lärare, dvs sedan 1995 (i Sverige, har även lärarerfarenhet från Frankrike och Mexiko). När lärare leder undervisningen och kunskapsinhämtningen, med sina kunskaper och sin erfarenhet lotsar eleverna genom stoftet av material (oavsett läromedel) på vägen fram mot att nå målet: minst ett godkänt i ämnet.
Målet är viktigt, medan vägen fram till målet är ännu viktigare i min värld. Vägen mot målet är det som kommer att hjälpa eleven senare i livet då den ska inhämta kunskaper på egen hand, medan målet i sig är det som tar eleven vidare mot nästa steg i utvecklingen (dvs fortsatta studier eller en anställning) och sedan kanske inte används mer. Kunskapen om hur man tar sig fram till målet kommer däremot eleven att använda om och om igen.
Lärare med god utbildning och erfarenhet från dagens skola måste få komma till tals i debatten om skolan! Det är vi som möter eleverna varje dag, vi som vet vad eleverna behöver och vad som hjälper dem på vägen mot målet.
Skulle socialminister Göran Hägglund någonsin komma på tanken att säga åt kirurgerna hur de ska operera? Eller skulle infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd tala om för vägarbetarna/ingenjörerna hur de ska blanda asfalten när de bygger vägar? Eller hur de ska bygga broar som håller? Ok, om nu GH är fd kirurg eller om CES är fd vägarbetare/ingenjör... Men man kan inte genom att bara besöka skolan, eller genom att tolka viss forskning (ofta beställd med ett syfte och därför inte "neutral" i sin forskning) tro att man har svaret på hur en yrkeskår ska uppnå de resultat man är ute efter.
Självklart brinner vi lärare för vår verksamhet och vi vill inget hellre än att utveckla skolan så att den är ett med sin samtid! Eleverna ska känna att de lyckas när de ska starta sitt yrkesverksamma liv, de ska inte känna att skolan har varit en "institution" helt avskärmad från verkligheten, utan förankring i livet....
Så varför vill vissa få samhället att tro att lärare inte är värda att lyssna på? Att professionen har övergett eleverna i utbildningsprocessen? Vem vinner på det?
Självklart finns det personer som inte passar som lärare precis som det finns de som inte passar som läkare eller i kassan på ICA.. Därför är utbildningen så viktig!
Läraryrket måste bli ett statusyrke så att vi har så många sökanden till varje utbildningsplats att endast de bästa blir lärare! Här menar jag självklart inte utifrån ett elittänkande utan utifrån att de bästa är de som brinner för utbildning, mötet med barn/ungdomar och som utvecklar skolan utifrån den synen att alla barn/elever förtjänar endast det bästa i utbildningsväg och gör allt för att varje elev ska nå dit. De bästa: de som kan motivera, inspirera och leda Sveriges framtid=våra barn mot högre utbildning.
Lärarna ska ges endast de bästa förutsättningarna för att utföra sitt arbete!
Höj lönen och lyssna på professionen i frågor om skolan! På så vis kommer läraryrket att locka!
lördag 9 april 2011
#Skolraset
Aftonbladet har nu sällat sig till de som ska undersöka skolan och raset av resultat i bl a Pisarapporten.
Jag vill, som utbildad lärare, ge en bild som jag tror många glömmer!
Ett ex: ett barn börjar på förskolan. Förskolläraren märker att barnet behöver stöd i sin utveckling och talar med sin förskolechef om problemet. Förskolechefen försöker få mer resurser men det är stopp! Budgetstopp!
Barnet fortsätter sin skolgång och förskollärarens rop skallar till ingen nytta, budgetens öron är döva... Oavsett kommunal eller privat skola...
Barnet fortsätter upp i förskoleklass och vidare i grundskolan. Når år fem och misslyckas på nationella proven i ex matte (kanske redan i år tre). Läraren har flera gånger påpekat i EVK runt eleven att behovet av särskilt stöd är stort!
När nationella proven är genomförda skrivs återigen åtgärdsprogram, där läraren tar upp åtgärder som läs- och skrivutredning. Dessa genomförs, resultatet visar att eleven behöver stöd för en god utveckling. Läraren försöker ge så gott stöd det går då skolan har dragit ner på specialpedagogens tjänst...
Eleven går vidare i sin skolgång och fler och fler lärare skriker på hjälp och stöd för eleven. Rektor kämpar för mer resurser men skolan lider fortfarande av besparingsting och rektor får till svar av förvaltningschefen att skolan måste fungera med de resurser som finns annars måste fler lärare sägas upp..
Så ska vår exempelelev få sina första betyg.. Ni kan tänka er resultatet... Nedslående, eleven känner sig misslyckad och tappar "sugen" på skolan, den skola där lärarna försöker hjälpa, men tiden räcker inte till..
År nio: nationella prov... Eleven gör sitt bästa och med den hjälp den har fått så lyckas ett godkänt uppnås i engelska, svenska men inte i matte..
Så kommer eleven till gymnasiet, där lärarna undrar över elevens svaga kunskaper. "vad har de gjort på grundskolan" frågar de sig... "Har de inte sett elevens svårigheter?"
Ni känner säkert igen scenariot. Man frågar sig hela tiden om de lärare eleven har haft tidigare inte har uppmärksammat problemen (överlämningar förs tyvärr oftast inte vidare mer än till mentor)..
Tänk om man hade börjat med att sätta in tillräckligt med resurser i första ledet: när förskollärarens rop på hjälp skallade! Hur hade denna elevs skolgång sett ut då och vad hade resultatet blivit?
Nu är det inte så här i alla skolor, tack och lov! Men alla känner vi igen scenariot, sparbetingen och ifrågasättandet av lärares professionalism trots att det många gånger blir dyrare i längden att inte sätta in resurser i tid!
Politiker: lyssna på de utbildade, professionella lärare ute i verksamheterna!
Cyrene
Jag vill, som utbildad lärare, ge en bild som jag tror många glömmer!
Ett ex: ett barn börjar på förskolan. Förskolläraren märker att barnet behöver stöd i sin utveckling och talar med sin förskolechef om problemet. Förskolechefen försöker få mer resurser men det är stopp! Budgetstopp!
Barnet fortsätter sin skolgång och förskollärarens rop skallar till ingen nytta, budgetens öron är döva... Oavsett kommunal eller privat skola...
Barnet fortsätter upp i förskoleklass och vidare i grundskolan. Når år fem och misslyckas på nationella proven i ex matte (kanske redan i år tre). Läraren har flera gånger påpekat i EVK runt eleven att behovet av särskilt stöd är stort!
När nationella proven är genomförda skrivs återigen åtgärdsprogram, där läraren tar upp åtgärder som läs- och skrivutredning. Dessa genomförs, resultatet visar att eleven behöver stöd för en god utveckling. Läraren försöker ge så gott stöd det går då skolan har dragit ner på specialpedagogens tjänst...
Eleven går vidare i sin skolgång och fler och fler lärare skriker på hjälp och stöd för eleven. Rektor kämpar för mer resurser men skolan lider fortfarande av besparingsting och rektor får till svar av förvaltningschefen att skolan måste fungera med de resurser som finns annars måste fler lärare sägas upp..
Så ska vår exempelelev få sina första betyg.. Ni kan tänka er resultatet... Nedslående, eleven känner sig misslyckad och tappar "sugen" på skolan, den skola där lärarna försöker hjälpa, men tiden räcker inte till..
År nio: nationella prov... Eleven gör sitt bästa och med den hjälp den har fått så lyckas ett godkänt uppnås i engelska, svenska men inte i matte..
Så kommer eleven till gymnasiet, där lärarna undrar över elevens svaga kunskaper. "vad har de gjort på grundskolan" frågar de sig... "Har de inte sett elevens svårigheter?"
Ni känner säkert igen scenariot. Man frågar sig hela tiden om de lärare eleven har haft tidigare inte har uppmärksammat problemen (överlämningar förs tyvärr oftast inte vidare mer än till mentor)..
Tänk om man hade börjat med att sätta in tillräckligt med resurser i första ledet: när förskollärarens rop på hjälp skallade! Hur hade denna elevs skolgång sett ut då och vad hade resultatet blivit?
Nu är det inte så här i alla skolor, tack och lov! Men alla känner vi igen scenariot, sparbetingen och ifrågasättandet av lärares professionalism trots att det många gånger blir dyrare i längden att inte sätta in resurser i tid!
Politiker: lyssna på de utbildade, professionella lärare ute i verksamheterna!
Cyrene
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)